Bloggflytt

Hej!!

Nu flyttar jag den här bloggen till ny adress: www.enligtlina.blogspot.com

Fördelarna med detta är att jag har både stickbloggen och den privata bloggen på Blogspot som är lättnavigerad och bra och dessutom utan reklam. Tyvärr går det inte att flytta över inläggen till den nya bloggen så därför kommer den här att finnas kvar.

Välkomna till den nya!

Varför är inte alla trappor gjorda såhär?

<object width="640" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ivg56TX9kWI&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/ivg56TX9kWI&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="640" height="385"></embed></object>

Veckans skolcitat och tulpaner


Häromdagen hade jag svensklektion och pratade om substantiv med två av sjätteklassarna medan de andra två var på vift. Vi försökte komma på så många substantiv som möjligt som låter likadant i singular som i plural. Hus, träd, golv, ägg, löv, proppskåp....

Plötsligt utbrast den ene: "Lina!! Vet du vad som är så bra med den här skolan?! Att alla lärarna förklarar så man förstår! Det gjorde de inte på min gamla skola."
" Inte på min heller!" inflikade den andra eleven.
Som om de läst en handbok i vägen till en lärares hjärta. Jag tyckte det var så fint att jag tog upp det som min positiva sak under veckan på fredagssamlingen igår.


Dagen efter denna kommentar hittade jag ett brev på min kofta när jag skulle gå hem. Det var från en tredje elev och lät ungefär såhär:

Hej Lina! (i skrivstil)
Förlåt att jag inte lyssnade på dig på lektionen idag. Jag behövde bara vara ifred. Men jag ska bättra mig, jag lovar. mvh...

Så även när man har en svacka och funderar en hel vecka på vad som är grejen liksom, så finns det små solskensstunder som lyser upp tillvaron.


Som tulpaner. Jag köpte en bukett färger på vägen hem häromdagen och de slog genast ut på köksbordet.



Jag har aldrig riktigt gillat tulpaner innan men för något årsedan fick jag en sådan stark tulpanlängtan att jag var tvungen att köpa en bukett och måla av innan den vissnat. Och den här våren känns det som om lite färg och grönska är totalt avgörande för mitt väsens överlevnad.




Här är min senaste musikförälskelse: Penguin Café Orchestra Skönaste bakgrundsmusken! Jag har snart lyssnat sönder alla album. By the way så är Spotify tidernas bästa uppfinning - hur gjorde man innan? Är det någon som minns det?

En liten lördagsresumé sedan den blivit ord


Jag promenerar till stan i gummistövlar och tänker att jag faktiskt hatar den här årstiden. Vårvinterslask. Och trots att jag egentligen trivs med snö och lyla och tots att jag är glad att det äntligen töar, så går jag och hatar vädret och tänker på behovet av skönhet i omgivningen. men gummistövlar är en njutning och jag är faktiskt glad över livet denna dag. Det känns lite ovant med lusten och energin.

Jag har satt väckarklockan för att åka till Agneta och få årshoroskop, men så blir hon tvungen att ställa in och jag tar tillfället i akt att läsa på astrologi själv istället. Jag känner mig luttrad av besvikelser och den här gången var det inte allvarligt. Det är skönt att ha blivit van men ändå lite skrämmande. Jag äter överblivit godis från gårdagen tills jag mår illa. Godis på förmiddagen!! -Varför???
Så fort det kommer till att konkret tolka ett horoskop kommer motståndet som på beställning. Den här gången blir jag så trött att jag somnar på soffan. Jag kommer inte underfund med var prestationsångesten kommer ifrån.

Så går jag till stan, ja i gummistövlar, och tänker vara i keramikverkstan ett par timmar. På avenyn köper jag ett par vårskor som inte kommer bli använda än på ett tag. Och ett par roströda benvärmare. Sedan tittar jag lite på ryggsäckar och fastnar genast för en svart 55-liters Haglöfs i smal modell. Kärlek vid första ögonkastet! Den är på rea med öppet köp, så det bär sig inte bättre än att jag kånkar med mig den och det rycker i luffartarmen.

På konsums servering finns fantastiskt god quinoasallad med rostade grönsaker, fetaost och oliver. Precis vad man vill ha efter att ha börjat dagen med lösgodis. Jag skriver en önskelista medan jag äter: röda gummistövlar, tält, djembetrumma....

I verkstan är jag inspirerad och målar min drejade salladsskål i flera olika engober. Så många fina koppar med misslyckad glasyr. Hoppas , hoppas...!

Ljus som kan stiga den bästa åt huvudet


Idag har jag hunnit med:

- en tröttsam arbetsdag
- stannat kvar fyra timmar efter att jag slutat för att bl.a. göra ett matteprov till 6:an
- promenerat i vårvintersolen till Backaplan (kanske 40 min) och sjungit på allt jag minns från Vårdinge
- handlat på coop och hittat glutenfri couscous -yeay!
- åkt till ica focus och hämtat ut ylleunderställ jag beställt (jag vet att jag borde köpt det redan för tre månader sedan)
- köpt rosévin utan att behöva visa leg, (det är nog första gången!)
- promenerat halva vägen hem

OCH DET VAR FORTFARANDE LJUST UTE!

Det finns liksom hopp om livet tror jag!

Jag tror jag fattar hur alla svenskar som brukar klaga på mörkret och vintern känner det. Jag har nog aldrig längtat så intensivt efter sol, ljus, värme som den här vintern. Helst av allt sommarlov. Det börjar bli dags för det nu snart tycker jag.
Och jag har aldrig gillat våren något vidare. Men häromdagen när jag satt en liten stund i solen på en stentrappa utan ytterkläder och utan att frysa kändes det som världens mest underbara mirakel.

Usch nu har jag blivit en sån där person som skriver om vårens fröjder! Jag som gillade alla bildlektioner utom då vi skulle rita vårtecken när jag gick i skolan. Men jag kan inte hjälpa det, jag är svensk eller nåt. Kanske bara vuxen.

Fågelmat


Nyår

Firade ett lagom litet, mysigt nyår med Aron, Simon och Malin. God veganpaj, hasselbackspotatis, smulig falafel och grekisk sallad, sorbetefterrätt och goda drycker...



Jag invigde mina silverbestick till marockanska keramiken




Vi tog också en promenad i sådär tio minusgrader till - och på Delsjön som hade frusit till is. Det hade även stigarna, som var glashala! Hemma värmde vi oss med Malins majssoppa innan GPs fyrverkeri. Tolv minuter avnjöt vi det huttrandes vid operan. Det var det värt. Men sen var det skönt att slumra en timme innan det var dags att sätta ihop buffén. Tänk att vi har ett kök där flera personer kan laga mat samtidigt!

Vi hann spela ett parti rappakalja innnan tolvslaget. Sedan stod vi och huttrade och skålade några minuter till på balkongen.

Nu är det ett nytt decennium. Vi pratade om vad som varit bäst i våra liv under det förra. För mig var det att åka till Guatemala och att gå på Vårdinge, tätt följt av mitt utvecklande jobb på skolan.

Jag har övat på att skriva snygga nior. Och när det nu varit år 2009 och jag har skrivit datum i ett helt år så är jag rätt nöjd även med mina nior. Kan nu skriva alla siffror snyggt efter ett decennium.

Smaklig jul


Årets julklapp: Simon och jag bakade julgodis en hel dag och gav bort i fina burkar till alla vi firade jul med.



Vi gjorde en presentation av gosdakerna också:

Det var; kaffetryffel, brända mandlar med kanel, chokladdoppade marsipancitroner, ischoklad, vinbärsrutor med vit choklad, nougat och mandelmassrullar, turkisk peppartryffel, frukt och romboll, nötter och torkad frukt.

Prioritet: skratt


Facebook är kreativt:

Hes hals håller hostande herre horisontalt hemma
, (har Erik skrivit på sin status)
Kryande kondoleanser, krasslige kompis!
(kommenterar någon)
Sanslöst synd, summerar sorgsen skåning
, (kommenterar en annan)
Voj, voj vilken viskande vissen verklighet
, (osv.)
Oroande Olle ordbajsar oralt
Fortsatt fyndigt författande fördriver förkylningens fasor, förfriskar föremålet för fraserna
, (tackar Erik)
Målande målarkollega manglar motivation
, (fortsätter nästa person)
Tiden tarvar tålamod




PRIORITERINGSLISTA

1. Jobba
2. Sova
3. Sticka
4. Äta
5. Kolla mail

ungefär...


Jag går förbi en brevlåda i backen upp till skolan på morgonarna. Imorse stannade en bil där just när jag kom förbi och ett barn stack ut överkroppen genom bakrutan och sträckte sig mot lådan med ett brev i handen. "Jag når inte!" ropade han. "Ska jag hjälpa till?" frågade jag, tog det färgglatt ritade brevet och la det på lådan. "Åh, tack, -det är till tomten!" ropade en mamma från förarplatsen.
Så kom jag till jobbet med ett leende på läpparna.

En dag med många skratt mitt i eländet, som inte varit så eländigt just idag, men så det räcker och blir över de flesta andra dagar. Har jag någonsin varit såhär trött tidigare? Jo, det är inte första krisen i den här branchen...

Hösten som försvann i en flytt

Och så har jag varit i Uppsala. Packat. Flyttat. Och börjat leva.

Uppsala är en bra höststad. Bebyggelsen matchar höstlöven. Utanför Gustav Vasas grav i domkyrkan står en sällsamt vacker kvinna blick stilla. Tänk att någon vågar gå klädd så, tänker jag och försöker låta bli att stirra. Läser flera hundra år gamla inskriptioner. Blick stilla står hon. Så stilla att hon inte är verklig. En Mariastaty, i moderna kläder inspirerade av gågna tider. Sjal, långkappa i kornblått. Bara Åsas garderob skulle innehålla något liknande. Bruna ögon av glas, hår, hud, otroligt verkligt. Hon gör ett djupt intryck i mitt väsen.

Och visst får vi ligga på soffan, sticka lite, prata, slappa, tipsa varandra om böcker och filmer, äta god mat och bara vara.

På väg söderut efter helgen som gått allt för snabbt, kör vi fel. Konstigt, jag minns inte alls den här tunneln. - Inte jag heller. - Är det rätt stockholmsförorter vi kör igenom? Ett stenkast eller två från Östersjön vänder vi om, utan några som helst tidsmarginaler för mitt avgående tåg kvar. Nu går det om två timmar, hur långt är det kvar? - Två timmar!....Nu är det bara 35 minuter kvar tills vi är i Jönköping! - Mitt tåg går om 36 minuter! Och jag hann! Med is i magen.


HÖSTLOV

Måndag: Jobb på skolan, ungefär 8 timmar plus två timmar resväg
Tisdag: Packa från morgon till kväll
Onsdag: Hämta nyckel i nya lägenheten. Köra smågrejer fram och tillbaka och packa in dem och ut dem ur hissar i 10 timmar. Sova i nya lägenheten.
Torsdag: Vakna i nya lägenheten med knallgula löv mot blå himmel utanför fönstret. Åka till Frölunda och städa gamla lägenheten till in på natten. Simon hjälpte såklart till. När han var färdig med badrummet städade jag i två timmar till där. När Simon tvättat fönstren tvättade jag dem en gång till.
Fredag: Förmiddag - städa lite till i gamla lägenheten. Besiktning. Eftermiddag - packa upp och ställa i ordning i nya lägenheten.
Lördag: Åka till Trollhättan, bära in möbler i flyttbil, åka till Kallebäck och bära in dem i lägenheten. Åka till Frölunda, bära in möbler i flyttbil, åka till Kallebäck och bära in dem i lägenheten.
Söndag: Skruva ihop möbler som plockats isär, packa upp och fixa så att det blir beboeligt inför stundande arbetsvecka.

Allt med förkylning och ruvande feber i kroppen, hållen i schack av en burk echinaceatabletter.



Men visst är jag glad!

Jag njuter nu till fullo av en hop normala företeelser som förekommer i de flesta, åtminstone skandinaviska hem. Som att:

gå mellan olika rum
äta vid ett köksbord
sätta igång en diskmaskin
hacka grönsaker på arbetsbänken och välja vilken av de fyra plattorna jag vill tillaga dem på
göra en hel plåt med ugnsbakade rotfrukter
sova i egen säng i eget rum med dörr att stänga
ligga på soffan och slappna av
göra korsdrag
ha olika hyllor för olika typer av mat i kyl och frys (som rymmer både grönsaker och bröd och glass och kylklampar)
öppna balkongdörren och känna på vädret

Och vad gör det att brandvarnaren går igång när man rostar bröd, och att Boråssleden går precis förbi balkongen eller att vi bara fått igång internet i ett nätuttag och inte hittar något telefonjack i hela lägenheten? Eller att närmaste mataffären har ett bedrövligt utbud och dåliga öppettider och bussarna går som oftast var 15e minut?

Jag har faktiskt inte haft ett riktigt, fungerande hem sedan förra vintern.
Plötsligt kan jag andas igen. Fast att jag är trött.

Senkomna oktobertankar

Jag hade velat skriva för längesen såklart. Till exempel det här:

Tankar på tåget 23 oktober 2009

Jag hade tänkt skriva så mycket. Om födelsedag, om sprarven på konditoriets kristallkrona, om att hoppa på Älvsnabben med Aron i mörkret. Om kylan som bet i kinderna och stadens ljus i alla färger. Jag hade tänkt skriva om att bli vuxen. Hur det märks genom av att det säger pip istället för pip-pip när man håller upp busskortet framför västtrafiks automater.
Men allt var över en vecka sedan och så mycket händer hela tiden att det förpackats långt bak i hjärnstammen allt eftersom nya intryck sipprat in.
Jag hade kunnat skriva om klättringen och om att lita mer på främlingar än på bror och barndomsvän. Men nu har vi topprepskort och får säkra och klättra själva. Vi kände väl oss inte helt värda den där examinationen.
Och så är det konflikter, kramar, stormöten i ring, skojbrottning och regler, timmar framför datorn och kaffe och te. Det är bildelevet som äntligen har fattat vad jag menar - och resultatet blir därefter.
Och det är osämja och jag är medlare, eller är jag det? Och tänker att somligt kan inte göras ogjort. Men kriser är bra och utvecklande och trots att det funnits en klump inombords de senaste två dagarna så gillar jag det.
Eleverna vill inte gå på höstlov. Flera är kvar, stökar och kramas och drar ut på det. Jag diskar och kramas och fångar och sopar och brottas och serverar te och diskar och kramas och....

...Nu sitter jag på tåget mot Jönköping. Sofia ska hämta mig och sen ska vi köra vidare till Linnea i Uppsala. Jag har aldrig varit i Uppsala. Jag vill gärna se lite av stan men mest vill jag nog få ligga i en soffa hos Linnea, dricka te och sticka och känna efter var andningen sitter och om det är något organ som hänger löst, om en tanke hamnat på villovägar eller en känsla kommit i kläm någonstans.

Sen ska jag packa och flytta och leva.
På riktigt.

Det börjar med ett infall


Det börjar med ett infall
En liten ljusglimt
Var kom den ifrån?
Men nej!
Men tänk ändå
Om jag skulle
Äsch det är nog ingen idé

Men några veckor senare
Dyker tanken upp igen
Och jag berättar kanske för en vän
Dumt va?
Frågar jag
Och vännen säger
Men varför inte?
Äsch det är nog ingen idé

Men
Så kan jag inte släppa tanken
Ändå!
Och den växer
Och växer
Snart tänker jag knappt
På något annat
Fan, jag måste nog ändå
Vågar jag det?
Kan man göra så?
Det är väl aldrig någon som
Då ska jag bli den första
Utropstecken!
Om ingen annan
Så jag

Det blir ett mål
Ett klart och tydligt mål
Och jag ska banne mig..
Det började med en ljusglimt
Ett infall jag vet inte vart ifrån

Berättelser och barn

Fredagkväll.
Sagoböcker, rosévin och Sara, på Hagabion. Vi berättar historier högt och kaotiskt. Sällskapen brevid önskade nog att de hade lite mer diskreta bordsgrannar. Men mysigt var det!




Vi övade inför lördagens berättarkväll i tipin, hemma hos Andi och Jenny.
Där satt jag runt elden på renfällar och lyssnade på magiska historier om troll (riktigta!) i nattskog och kvinnor som växte upp ur blomkrukor, björnen med månskäran och roal dahl-avhuggna huvuden. Tillslut sa Ronja, åtta år i mitt knä: Nä nu vill jag höra något upplyftande! Barnsagorna hade avverkats tidigare under kvällen.

Sara och jag vågade oss på att berätta också. Om smeden Walukaga som lurade kungen, om festen endast för djur med horn och om de svartsjuka väninnorna Dola och Babi. Alla historier var från Afrika och från berättarföreställningen på Vårdinge. Det var hur kul som helst, men kvaliteten på berättandet sjönk mot slutet när vi kom ur stämning.
Sedan sov jag bland bylsiga sovsäckar och söt Ronja och vaknade ibland och lyssnade på oväder utanför.



På förmiddagen lekte jag med husets underbara barn. Vilda, änglalika trollungar att härja runt med, gosa med, prata med. De värmde med sin närvaro många timmar efteråt.
Sen sov jag och sov jag och sov. Minst 15 timmar sammanlagt innan höstsolsmåndag med kaffetermos på en bänk i Slottsskogen och trivsamhet i butiken och keramikverkstadskväll... Ibland har jag det så bra bara.

Men dagen därpå var jag fullständigt ur gängorna och kände mig matförgiftad. Ibland är det för kasst också.


Vi har anställt en cool artonåring för hemkunskap och matlagning två dagar i veckan på skolan. Hon blev genast galet populär bland de stökiga killarna som idag har uppfört sig exemplariskt. En riktigt mysig dag. Keramisk aktivitet sista två timmarna. Bara att ha yrvädrena sittandes vid ett bord och använda normal samtalston och trevligheter, skämt som inte går över gränsen - om än med liten marginal och modellerande med engagemang.

Sedan te i köket i väntan på att ösregnet ska dra förbi.


Och Kasper fyller tio. Tio! (Okej han är ju inte tre längre och inte fem ens men nyss sju eller var det till och med åtta...) Och han har orienterat på Kullaberg med mellanstadiet och det var busenkelt men desto roligare att grilla korv och leka. Och han har fått ett fiskespö och undervisar mig i vad pilkar är. Men ska vi säga så? säger han efter en stund och återgår till Playstationspelandet som jag avbröt. Så jag störde mitt i spelandet har jag frågat och nej!! blev svaret och jag ler fortfarande.

Septemberlördag i göteborg








Finaste gatukonsten på 2:a långgatan


Det är tydligen två killar som målat ansikten (varannat var) på sidorna från en gammal bibel och tapetklistrat upp mellan två skyltfönster på Andra Långgatan. Butiksägaren blev tydligen jätte glad.




Och det här var ett av mina andra sweetartsbidrag i tisdags, förutom klistermärkena:


Alltsom oftast får jag en känsla i bröstet av hur mycket jag älskar min stad. Så härligt hemma har det blivit och jag tyckte ju om den här stan även innan dess.

Sen kan jag längta mig galen efter natur, hav, skånska stränder, Kullabergs klippor, grottor och bokskog, Sonnerupsskogen utanför Klint och den underbara stranden nedanför, Sörmländska skogar, vidsträckta ängar, vildmark, fjälltoppar... men inte igår. Göteborg är fint. Skönt. Välkomnande. Enkelt. Behagligt. Hemtrevligt.

Och så löstes skrivkrampen tillslut...


Att stanna


Man kan undra sa jag
till mig själv en dag
vad allt egentligen går ut på?

Allt stort och allt smått
det är bara mått
och hur mycket ryms det tillslut då?

Det går upp det går ned
men vi går ju på led
och vad får vi ut av det då?

Vad bryr jag mig om
vad som gick eller kom
för nu stannar jag här så det så!



Vattenkristaller


Vattenkristaller

Faller och faller

Landar mjukt på en kind

Rinner längs hakan

Droppar mot gatan

Men förs bort av en vind





Som om nån kom


Som om
det kom
en sån
som dom

Som nån
som kom
en annan
gång

Det var
en sån
som dom
som kom

Men nån
som dom
kom om
en gång

Dom kom
dom som
kom om
som nån

Men kom
ej om
som dom



Jag vet inte riktigt vad jag vill

Önskar mest att tiden stod still

Så att jag kunde tänka klart

Och börja leva snart



Min historia

Min historia är alla de steg jag tagit
alla tankar jag tänkt
Alla lass jag dragit
och alla känslor jag kännt

Den är orden som jag sagt och ropat
och alla männskor jag mött
alla golv och hem jag sopat
och alla strumpor jag nött

Min historia syns i var spegel
och hörs i min röst
Det är den som fyller mina segel
och sätter kurs mot livets höst




Och jag har kulat tills bröstet öppnats, vid Ruddalens mosse. Utan att tänka på vem som hör.
Och jag har läst Martinus med törst.
Och jag har promenerat mig andfådd och varm
Och kommit hem med ett leende och ätit nybakat bröd med avokado och hemgjord tofu.


Jag googlade förresten ordet affirmation efter förra inlägget då jag blev osäker på dess rätta betydelse.
På Wikipedia står det:

Affirmation (av latin affirmatio, ’försäkran’) är i nyandliga rörelser positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation. I extrema åskådningar tros affirmationer till och med kunna göra människor rika.

Där ser man! Jag uttrycker tydligen nyandliga rörelser och extrema åskådningar.

Om

Min profilbild

Lina

RSS 2.0