Dagboksblad

från i måndags morse.

Jag har inte cyklat sedan oktober, det är bedrövligt, så härligt som det är. Svisch, svisch, hjul mot torr asfalt, tramp, tramp och knaster i gruset. Det är skönt att stå upp i motvind också. Jag har varit på biblioteket och hittat sagan om snickar Andersson och jultomten och Jonatan på måsberget. Snickar Andersson går hem till tomtens barn på julafton och snickrar julklappar till dem. De har aldrig träffat en riktig snickare förut. Sagan ska bli kollegiets julspel på fredag, är det tänkt. Jonatan bor på ett berg och är född utan vingar. Det är en fin historia om att vara annorlunda och utanför. När de andra barnen flyger till skolan måste han stanna hemma på toppen av sitt berg. Som tur är får hans kompis en bra idé, så även den sagan slutar lycligt.

Sedan cyklade jag till keramikverkstan och tog mig tid för första gången på evigheter. Tid att glasera, tid att beskicka och dreja. Jag frågade Tina om jag får ta dit 8:orna på keramikkurs och delade in eleverna i grupper i huvudet. Drack julmust och åt såsrester från ris a la malta-buffén. De var fortfarande goda. Plötsligt hade det gått 6 timmar!  Jag kom hem klockan 11 på kvällen och vet inte riktigt hur det gick till. Hade jag skrivit några åtgärdsprogram i helgen? - nej, hade jag städat och adventspyntat? - nej, hade jag gått och lagt mig tidigt för att komma upp på morgonen i tid till sångframträdandet på samlingen? -nej. Inte ens ätit middag hade jag kommit ihåg.
Trots att min fantastiska spikmatta gör dygnet ett par timmar längre, så räcker det inte. Jag behöver en magisk klocka som lägger till minst 7 extratimmar på kvällarna.
Ack, denna dygnsrytm!

Så jag tvättade håret med såpa, efter tips från en rolig tant på bussen (det blir faktiskt jätte bra, mjukt och starkt och lätt att kamma ut). Grumme är grejer det! Vem behöver nymodigheter? Det var så de fick de tjocka Margaretaflätorna förr, sa tanten på bussen. Hon kallade mig flickan och frågade i vilken riktning Liseberg låg. För där har "morgongänget" utlyst en tävling om vem som kan hitta den svarta granen med gula plastankor i. Hon tyckte detta var otroligt kul. Jag var mer intresserad av hårtipsen.

Och så la jag mig på taggarna, som hettar i ryggen, och tänkte lite till på Mias bok och längtade efter havet och stenar och morfar, innan jag somnade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0