Blà dörrar och äkta bonjours

Jag hade tur med sällskapet igàr.
Hjälpsamma människor som visade mig till rätt buss. Intill satt sedan en medelàlders Mustafa; lärare i historia och geografi. Han berättade om kungarna i Marocko; Mohammed V, Hassan II som byggde den magnifika moskén vid havet fôr att gôra sig ett namn istället för att lägga den enorma summan pà sjukvàrd och skolor. Hans diktatur tog slut 1999 och nu heter kungen Mohammed VI. Vad heter Sveriges kung? Jag fàr tänka till innan jag svarar, han ar inte sà viktig som Marockos, säger jag. Det vet Mustafa och vi pratar vidare, öppet, om alkoholvanor, Mohammedkarikatyrerna i danmark, prisskillnader, att besöka gamla civilisationer som Grekland och Indien.
Han är härligt bildad den här mannen och pratar làngsam och tydlig franska med stort tàlamod.
Jag klagar pà att elementet vid mina fötter verkar vara pà max samtidigt som solen steker utanför. Mustafa skojar om att det ju inte gàr för sig, med en skandinav pà bussen och ber föraren stänga av det - annars kommer ju Mohammed VI fà ett telefonsamtal fràn kung Gystav...!

När jag gàr av bussen i Chefchauoen (i norra Marocko) vid niotiden istället för klockan sex som det sades när jag köpte biljetten, är det mörkt och svàrt att veta vilket hàll centrum ligger àt. Jag fràgar en kille om vägen; men han visar sig vara en lika nyanländ journalist fràn Agadir, som med största respekt fràgar om det är okej för mig att dela en taxi och leta upp nagot billigt hotell som jag läst om i min guidebok. Sagt och gjort. Hassan fràgar oss fram, pà arabiska; utan att alla gatans män kastar sig över honom i överdriven hjälpsamhet. De kastar sig inte över mig heller, i Hassans sällskap. Men vi fà gà fràn det ena fullsatta hotellet efter det andra innan vi hittar rum pà ett som jag tycker är lite för dyrt. Trevligt dock och jag sov som en prinsessa i helblàtt rum, men det fanns tillräckligt mànga nackdelar för jag gà pà jakt efter andra alternativ. Nu ska jag sova pà en takterass, bland en massa backpackers för 30 kronor. Första gàngen jag inte tagit med sovsäck, den är i Casablanca; men det finns madrass och filtar.

Chefchaouen är helt otroligt URmysigt!! Backigt och med berg omkring pà ett sätt som pàminner om San Antronio (mitt hem i Guatemala). Alla ytterdörrar och mànga hus och väggar är blàmàlade, med nyanser àt lila och turkos, resten vitt och tegelpannor pà taken. Jag har fotat massor och ritat lite. Det finns en massa trevliga uteserveringar och hantverksförsäljning. Det märks att man lever pà turismen här och de tar, till skillnad fràn mànga andra ställen, väl hand om utlänningar pà besök, det känns okej att fota hantverk och hus (det ar ju reklam) och ingen skriker och sliter i mig. Bakom bonjour och good morning finns en enkel värme, som om man faktiskt inte menar nàgot annat än att hälsa. Inte , följ med mlig hem, ge mig pengar, jag vill ha en blond tjej, ta med mig till europa,  utan just Bonjour, ta en titt pà hantverket i lugn och ro om du har lust.
Här pratar plötsligt folk omväxlande franska, spanska och engelska. Jag blir helt förvirrad och kan inte bestämma mig för vilket spràk jag föredrar, engelska är ju lättast men jag har just börjat kunna uttrycka mig pà franska och den har i sin tur redan börjat sabba min spanska. Mitt màl är att kunna hàlla isär spràken men det är ju väldigt praktiskt ocksà, att faktiskt bli förstàdd i hopblandningen.  Est-ce qu'il y a des légumes, con arroz? Il y a un chambre? voy a preguntar a l'autre hotel, I'll be back, shukran, aurevoir...

Pà làngfredagen ska jag flyga hem.
Hàll tummarna för att allt bagage kommer med utan att jag behöver betala allt för mycket i övervikt eller frakt eller sà...

Kommentarer
Postat av: AK

Om du har för mycket med dig så kan du ju alltid klä på dig alla dina kläder, dra sovsäcken över huvudet och sticka fötterna i ett par av dina keramikmuggar och använda ett fat som bröstplatta -jag har hört att det funkar att klä sig i all packning för att slippa övervikskostnader blink :)

2009-04-07 @ 07:48:25
Postat av: Lina

HA ha, jag VET!!! Ska definitivt göra en favorit i repris! Tyvärr har jag inte sà mycket tunga kläder med mig; men kan kanske göra en huvudbonad av keramikfaten:-)

Eller sà kan du komma hit och hjälpa mig bära - You owe me one ;-)

2009-04-07 @ 22:14:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0