FYSISK teater


Nu är Vårdinge - igen.
Sara och Leif skjutsade mig ända fram och vi drack kaffe vid sjön och pratade. Allt är så otroligt välbekant men annorlunda. Jag fick ett fint rum på Tallås som jag delar med Siri, som jag bodde i samma hus med under folkhögskoleåret och som nu går samma kurs. Det är underbart att ha en vän som förstår här. På Tallås är stämningen god och disken står framme och det är nästintill omöjligt att hitta en djup tallrik, stor kopp eller ren gaffel. Det står jag ut med i fyra veckor.
Vårdinge är också: mjuk mossa och granskog, att sitta vid sjön och titta på kluckande vatten och gyllene vasstrån. Att bli serverad god vegetarisk mat och många koppar yogite med soyamjölk och råsocker. Den nya kocken visade sig dessutom vara en bekant från Klint. Visst är det konstigt att det annars inte är samma människor här, men ensamhetskänslan går över och starka minnen blandas med nya bilder.

Och kursen. Den heter ju fysisk teater och är sannerligen fysisk. Jag har nog aldrig haft så ont i kroppen; träningsvärk, blåmärken, stelhet och ömhet både här och där i kombination med en mental utmattning. Begreppet MÖRBULTAD har fått en HELT ny innebörd! I onsdagds, efter andra dagen kände jag ungefär, att nu lägger jag mig ner och dör. Redan efter lunchen när vi började klockan två hade jag nått gränsen för vad jag orkade under den dagen och då var det bara att fortsätta i tre timmar till! Det är jag glad för att jag gjorde, nästa dag hade jag en helt annan ork och ny energi.

Vi springer i grupp, utomhus mellan åkrar och skog, tätt tillsammans i takt, eller inomhus, ibland i par då en leder och den andra blundar - jag älskar att springa och blunda! Men andra tillitsövningar har jag svårt för, åtminstone om de inbegriper att slappna av i alla muskler, som när vi leker sjögräs. Vi ropar alfabetet, artikulerar varje bokstavs eget ljud i takt med fötternas tramp mot golvet. Vi rullar runt på golvet i olika rörelsemönster, ihopkrupet-utsträckt-slingrande-vändande, sittande och tillbaka igen. Första gången vi övade dessa rullningar (och det var innan jag var full av blåmärken och ömma muskler) tyckte jag att vi höll på en evighet och ska vi inte sluta med det här tråkiga rullandet någon gång! Men de senaste två gångerna har jag fattat snabbt den nya tekniken och idag njöt jag av att rulla mask och svänga upp till sittande...
Vi har lyft varandra på alla tänkbara sätt, övat akrobatikgrunder, kastat oss bakåt från en stege i gruppens infångande armar... Vi har också tagit oss över bord på alla tänkbara sätt, hoppat, hjulat, rullat. Helst ska det vara ljudlöst och jag tänker katt och lyckas faktiskt ta ett skutt upp på bordet men på vägen ner säger det duns-duns. Sedan en tjej i gruppen kraschlandat rakt in i sitt bord och dragit axeln ut led (den hoppade rätt igen efter en stund som tur var) så har de som inte tidigare hade det, nu utvecklat en skräck för de där hårda borden. Jag stod alldeles intill när det hände och har en obehaglig filmsekvens som rullar upp i slowmotion i huvudet då och då.
Vi citerar text på alla tänkbara och otänkbara sätt, för att få in den i kroppen. Mitt huvud och ögon har betydligt lättare att lära sig text än vad kroppen har. Men jag gillar att rabbla den t.ex. nasalt eller i mina högsta toner. Snart kan jag i sömnen:

Jag tecknade i luften, konturen av den älskade.
Han som kvävt och svikit.
Och jag flög som en fjäder bakom hans hand,
skälvande och undergiven.
Som vanligt var Alhambra försjunket i tystnad,
då han skrek över gator och torg,
skrek som för att väcka till liv den döda staden:

Vakna pelare, arkader, paviljonger
Vakna ni runda, lysande torn
Vakna Kabyl och legend!

Tanken är att man inte ska lägga in någon känsla eller gestaltning i texten förrän den sitter som ett rinnande vatten, i kroppens rörelser och inte i den vanliga minnesbanken.
Vi har också tittat på inspelade teaterföreställningar, mest från teater Sláva, som är otroligt inspirerande. Uppgifter att skriva ner iakttagelser eller disskutera vad vi sett. Sedan är det artiklar som ska läsas. Fullt upp med andra ord! När jag ätit kvällsmat och duschat är det sängdags.

Nu är det helg och välbehövlig fritid och vila. Kanske åker jag till Stockholm. Jag ska i alla fall ha sovmorgon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0