Ösregn


Jag njöt av regnet häromdan. Det forsade, och jag älskar oväder.



Lägenhetsvisning och flunsan!!!

oj.oj.oj.oj.

Igår hade jag en lång, rätt tröttsam och jobbig, händelserik dag. Sov cirka 4,5 timmar på natten och det skyller jag såklart enbart på min spelfanatiker till lillebror. Skulle sedan jobba 10 timmar. Yes! Kände mig allmänt dålig förberedd inför terminens första bildlektioner, då jag hade gjort en hyfsad terminsplanering men inte kommit på något som höll att starta upp med.

Började med att hacka massor av potatis och lök (som fick igång tårproduktionen ordentligt) till soppa tillsammans med Mathias. Kändes som att vi båda vaknat lite på fel sida.
Sedan lämna över matlagningen för en som väntat rätt stökig bildlektion. Men jag är positiv och fokuserade på de 10 minuter i mitten av lektionen då alla busungar faktiskt satt ner på varsin stol och gjorde uppgiften jag gett dem.
Nästa lektion med 9:an gick i gengäld helt strålande. Gud så fina de var! De ville verkligen komma igång och måla och många gjorde sitt allra bästa - underbart!

Sedan ställde vi in morgondagens lägerresa eftersom alldeles för många elever tyckte att detta var ett bra tillfälle att ta ledigt istället för att vara med på skolaktiviteter. Flera andra blev besvikna, så även jag. Suck, två extra nätter i Frölunda, istället för frisk luft , sovsäck, lägereld, sköna elever o kollegor. Dessutom innebar detta att jag skulle få laga mat själv i tre dagar, eftersom Mathias ska till Sardinien, och dessutom trolla fram ingredienser - vi hade ju räknat med lägermat. Eftersom jag aldrig lagat eller ätit kött och numera inte heller kan provsmaka det som innehåller gluten känns det extra läskigt att laga mat som ska gå hem hos en hel liten skola.

Upptäckte sedan att jag inte bara var trött och irriterad utan också började få ont i halsen och huvudvärk. Ska jag bli sjuk nu också? Men Jenny bjöd på utsökt ingefärsbryggd och Mathias berättade årets solskenshistoria (som inte helt lämpar sig för närpublicering men gärna överförs öga mot öga vid tillfälle) så fick jag ändå lite hopp om livet.
Åkte hem mycket trött med innerlig längtan efter sängen. Då ringde Aron:

LÄGENHETSVISNING!!!!!!!!!

Helt fantastiskt! Jag är beredd att tacka ja till vad som helst, sa jag, och jag vet att du inte är lika desperat men... Jo, det var han närapå, sa Aron som är trött på den norska tillvaron.
Lägenhetem ligger på 6e våningen i Kallebäck, mellan två stora trafikleder - dvs inte idealiskt för är det något jag är trött på så är det höghus och trafik. Men å andrasidan är det trevligare med en 3:a/4:a under dessa omständigheter istället för en halv etta. Hyran är lite hög och det fjärde rummet utgörs av en tillbyggd vägg i vardagsrummet, från förra hyresgästen så man kan nog inte bo mer en två personer i lägenheten (förutom att dela rum då). MEN å andra sidan: bra planlösning, stor balkong, ett stenkast från Delsjöns naturområde, nära centrum, helt nybyggd vilket minimerar risken för obehagliga överraskningar och gör den attraktiv att byta med i framtiden.
Jag säger bara håll tummarna för oss!


Imorse vaknade jag alldeles nykläckt. Att gå utanför dörren helt hudlös utan skyddande hölje kändes totalt omöjligt. Drack te i mörkret och kände efter om jag hade ont någonstans. Som lilla tiger... Kanske en rand som halkat snett? Inte mycket till halsont att tala om, lite feber? Men min termometer visar 36 grader även när jag känner mig febrig så den verkar inte funka så bra. Lite huvudvärk. Sjukanmälde mig och sov fyra timmar till. När jag vaknade hade jag utan tvekan huvudvärk och var galet trött och knäsvag. Efter att ha handlat frukost med Simon och ätit pastasallad hade jag varit uppe i fyra timmar och var tvungen att ta en tretimmars middagslur. Vaknade med ytterligare intesifierad huvudvärk som knappt gav med sig med dubbel magnecyl ens... Mycket synd om mig idag alltså. Simon har i alla fall varit go och gjort mat, diskat och bakat bröd till oss.
Någon som kan symptomen på svininfluensan? Jag kanske har fått en släng av den varianten som (ialla fall änsålänge) inte kräver varken respirator eller konstgjord lunga?



PS: Observera fotona jag lagt till i förra inlägget!

Punkarföräldrar och vagnhus

Idag såg jag världens sötaste familj på spårvagnen. Det var två halvunga föräldrar med knallcerise hår, pappan hade tuppkam och tighta trasiga jeans med nitbälte och mamman hade leopardmönstrat över en gravid mage. De hade en liten blond dotter i övre dagisåldern, stora solglasögon och döskalle med rosett på tröjan. Om någon omkring dem (inklusive jag) hade någon liten förutfattad mening om hur goda föräldrar ser ut så fick vi alla möjligheter att göra oss av med sådana fördomar. Mamman pratade mycket men/och var så himla go och lugn mot dottern och pappan och helt i allmänhet. Han var mer tystlåten, trött... de skulle åka nattåg hela familjen och även vänta in en skolpojke (son?) i Brunnsparken. Massor av packning med, och säkert mycket annat att fixa, men det kan inte finnas många problem i världen som dessa föräldrar inte kan lösa. De funderade över hur många våningssängar det skulle vara i kupén och pratade om hur gott de skulle sova.

Skönt att se hur bra människor det kan finnas.


Igår var jag på inflyttningsmys i Annas vagn. Den står i trädgården hos ett kollektiv i Tuve och är inredd hur sött som helst. Hon hade jobbat hela sommaren på att fixa till, isolera, bygga toalett och köksanordning. Kylskåpet fungerar som bord/avlastningsyta och sängen är även sittplats. I all sin effektivitet och minimalism kändes den rymlig och luftig. Anna bjöd på vattenpipa och smarrig soppa bland en hel hög barfota vänner. Typ hälften hade dreads. Jag kände bara en person förutom Anna (detta är en Anna nummer 5 eller 7 eller så, som jag nog aldrig pratat om tidigare för er som har koll på min bekantskapskrets) och ingen av dem speciellt väl. Men det var trevligt och mysigt ändå.
Jag testade mobilkameran där också, så kanske lägger jag upp några suddiga bilder imorgon.


Ja det här var ju suddigt värre, men mina första mobilfoton... :-)


fina Anna och Zandra, som har gått respektive ska gå på Vårdinge:-)

Men annars deppar jag mest över min hemlöshet.
Nu är jag i Frölunda igen. Det är lite skönt att ha tillgång till lite mer kläder och sånt att välja på, men annars uppfylls lägenheten av Simon och datorspel, även om han har lovat att sluta spela och prata högt klockan 10 så att jag kan gå och lägga mig.
Jag har ringt min hyresvärd som var supertrevlig men tyvärr bara bekräftade den hopplösa bostadssituationen och sa att om de skulle tillåta alla oss som bor i förorter att byta upp oss till Diligentias centrala lägenheter så skulle hon inte syssla med annat. Alltså får man bara byta inom samma hus. Det hjälper ju inte mig mycket.
Men nu har jag vidgat mina önskemål på Lägenhetsbyte.se och komit fram till att en höghustvåa med balkong i Kortedala är ju betydligt bättre än en halv etta utan.

Ett halvt liv och blomtryck

Så.
Nu är skolans kök och bildsal finare och mer organiserade än de någonsin varit. Och jag är trött i fötterna och smutsig. Återstår alltså att ordna syslöjd och städa sista bråten från gamla bildsalen. Jag ska ju utöva både syslöjds- och kockyrket, gu´bevars.
Och stöd och bild och lite shemalagd administrationstid. Finemang.

Kan det nu dyka upp en trevlig bostad också så att jag kan få rätsida på andra sidan av mitt liv? Now please. (Gud: jag har inte testat att be till dig i bloggform, kanske är det den rätta vägen till ditt hjärta?)
Jag har liksom inget att gå hem till och det förtar en del av arbetslusten. Igår fick jag en chattkomlpimang angående att jag "fått ett annat uttryck i ögonen och verkade mognare" än senaste år. Jag är ju tryggare, svarade jag. Men utan ram fladdrar jag snart iväg ut i periferin och då glömmer jag vem jag är och hittar inte var jag var och vet inte vad jag gör.

Jag har köpt en härligt ny, välfungerande, modern mobil. Inte nog med att man kan ringa med den, man kan ladda batteriet när det någon gång behövs emellanåt. Man kan också fota och filma lite smått och man kan lyssna på musik med fantastiskt bra ljud både i lurar och högtalare. Otroligt! Jag undrar vad som ska hända med den här mobilen... Tappa i vatten alternativt nerför stup eller i en gryta med soppa, tvätta i tvättmaskinen, placera under bilhjul med mera har jag inte provat ännu.
Den fick ju liksom se ut som den ville nästan, när den nu var så bra, tyckte jag i affären. Och den här modellen fanns enbart i silvervitt med röd kant och röda blommor på. Fint, men i gulligaste laget. Det blir nog bra tänkte jag och låste mitt abonnemang till 24månader för att få det billigt. Innan dess orkar jag ändå inte tänka mer på mobiltelefoner. Men redan efter tre dagar är jag trött på de där blommorna. Riktigt tjejig känner jag mig inte. Jag upptäckte till min förskräckelse att jag har nästan likadana blommor på min cykel. Jag var inte helt nöjd med dem heller när jag köpte den, även om den i alla fall går i svart. Vad har jag emot blomtryck?
Vad värre är - jag kommer bli en sån där som byter skal på mobilen bara för att få rätt färg.

Nu ska jag äääääntligen gå och lägga mig efter att la längtat i timmar, och sova tills jag vaknar av mig själv. Det är bra för ens sömnkvalitet har jag lärt mig och vill verkligen praktisera, men hur lätt är det när man måste gå hemifrån klockan sju på morgonen. Jag skulle liksom behöva lägga mig på eftermiddagen för att vakna av mig själv i tid. Min sömnkvalitet och sömnmönster är dömda på förtid. Men jag är van, jag har 25 års erfarenhet på det området.


Marockoalbum!

Nu har jag äntligen sorterat alla foton från Marocko. Har tagit massor med tid men varit njutningsfullt att sitta och längta. Det är bara en liten del av dem som blivit album, typ 350 stycken(!) och de finns på http://picasaweb.google.se/lina.algehov

Ta en titt vettja´!

Skånevecka



Pappa och Eva med vaniljglass och varma hallon i lavendelrabatten.
De berättar om husrenovering och nystartade verksamheen med naturliga hudvårdsprodukter. Pappa provar min spikmatta, jag guidar Eva i facebookvärlden, jag frågor pappa om Martinus symboler.


På Ebbas fik med mamma

Vi bänkade oss länge i 50-talsmiljön med chokladboll med turkost lakritsströssel och soja-cappuchino





frånlandsvind


Västanvind och kärringträta
börjar med storm och slutar med väta

står det med mormors handstil på en lapp på mammas kylskåp

och jag hittar glutenfria pepparkakor och stenhårda digestivekex att doppa i teet och jag behöver väl inte ta tag i mitt liv riktigt än väl?

Jag satt länge på stranden som var grå och stilla idag: östanvind och inga vågor, och så mycket väta var det inte tal om heller - varken från himlen eller ögonen, även om man kunde önska kanske. Jag somnade nästan i vassen för på min häl finns ett skrapsår som ger skoskav och förhindrar långpromenad. Stickning och pepparkakor alltså.

Sonnerupsskogen

Man måste släppa ut vildbarnet i frihet ibland. Jag sörjer att det var så längesen sist, säger förlåt, förlåt.... Hon lever i nuet, den vilda, och ger varken sin förlåtelse eller ber om löften för framtiden. Jag kan inte ge några heller, bara hoppas. Men skogen är så ljuvligt vacker i solstrålarna och full av symbolik. Vi pratar med varandra varandra, skogen och jag och ändrar sinnesstämningar. För och följer om vartannat. Ekarna bildar en treenighet som berättar om livet.
Jag har ropat, kulat till bröstet öppnat sig och står stilla på en stubbe när ett rådjur går förbi mig i sakta mak. Jag är nog inte människa längre, tänker jag och rådjuret verkar inte märka eller bry sig om mig. Jag sjunger och plötsligt kan jag springa samtidigt för andningen har kommit på plats. Jag tänker på dagen i början på maj, i en annan skog, när medvetandet flyttades in i kroppen. Har det varit där hela tiden sedan dess? Det har det nog, jag har vant mig.
Sedan går vi och badar, barnet och jag. I klart vatten under blå himmel. Kastar badbyxorna på stranden. Soltorkar på stenarna innan cyklingen tillbaka på smala stigen längs branten.
Sedan har jag allt att ge, efter att ha ägnat tre timmar åt mina behov. Jag skulle vilja: varje dag.
Då orkar jag släppa taget om Klint, orkar med avskeden och att det är ett helt år till nästa gång.
Tänk att jag trodde jag behövde paus från Klint, att jag inte skulle åka dit mer. Och att jag anlände känslokall, nästan uttråkad och utan förväntningar. Nu skulle jag kunna tänka mig att vara där hela säsongen nästa sommar. Jag har varit i engelsk studiegrupp ena veckan och dansk symbolgrupp den andra. Efter många om och men och en stor portion frustration, höll jag i en symbolförklaring inför gruppen. Då var det gjort, tänkte jag. Och plötsligt var jag den första (och enda) som får spontana applåder. Och massor med beröm. Där ser man!

Det här är sommaren då nyckelpigorna förlorade sin charm. Då man lärt sig att de till och med bits. När invasionen lämnat Själland kommer den till Skåne och man får skaka badhandduk och kläder innan man tar på dem. De svärmar i luften och trängs på fallfrukten. Överbefolkade plommonklot.
Men vattnet är klart och sandbotten len. Nyhamnsluften är ljum mot huden. Med mamma och Ingemar pratar jag om folk vi träffat på Klint. Sedan kommer mormor och morfar på kvällsbesök och vi skojar om amerikanska släktingar, avlägsna, som visst kommer till Brunnby i veckan. Kan det vara mammas brylling hon som kommer?

Idag är jag trött och trött och orkeslös men pratar länge med Sara i telefon, tvättar alla kläder - nytvättat är en fröjd, och skriver på stranden. Skönt.
Och framtiden. Det reder sig nog.


Utflyktslördag på Själland

Igår var jag och Ingrid på cykelutflykt, till en ekoby. Vi åkte färjan mellan Rörvig och Hundested och cyklade sammanlagt  3,5 mil eller så. Det var härligt!

Ekobyns arkitektur var en blandning mellan Sagan om ringen, science fiction och mumindalen...










Vi hittade ett underbart hus att förälska oss i! Just som jag sa att jag ville ha ett " vitt, runt hus med halmtak" svängde vi och såg detta mitt framför ögonen - till salu och allt!





Vi hälsade på hästar på vägen.







RSS 2.0