Punkarföräldrar och vagnhus

Idag såg jag världens sötaste familj på spårvagnen. Det var två halvunga föräldrar med knallcerise hår, pappan hade tuppkam och tighta trasiga jeans med nitbälte och mamman hade leopardmönstrat över en gravid mage. De hade en liten blond dotter i övre dagisåldern, stora solglasögon och döskalle med rosett på tröjan. Om någon omkring dem (inklusive jag) hade någon liten förutfattad mening om hur goda föräldrar ser ut så fick vi alla möjligheter att göra oss av med sådana fördomar. Mamman pratade mycket men/och var så himla go och lugn mot dottern och pappan och helt i allmänhet. Han var mer tystlåten, trött... de skulle åka nattåg hela familjen och även vänta in en skolpojke (son?) i Brunnsparken. Massor av packning med, och säkert mycket annat att fixa, men det kan inte finnas många problem i världen som dessa föräldrar inte kan lösa. De funderade över hur många våningssängar det skulle vara i kupén och pratade om hur gott de skulle sova.

Skönt att se hur bra människor det kan finnas.


Igår var jag på inflyttningsmys i Annas vagn. Den står i trädgården hos ett kollektiv i Tuve och är inredd hur sött som helst. Hon hade jobbat hela sommaren på att fixa till, isolera, bygga toalett och köksanordning. Kylskåpet fungerar som bord/avlastningsyta och sängen är även sittplats. I all sin effektivitet och minimalism kändes den rymlig och luftig. Anna bjöd på vattenpipa och smarrig soppa bland en hel hög barfota vänner. Typ hälften hade dreads. Jag kände bara en person förutom Anna (detta är en Anna nummer 5 eller 7 eller så, som jag nog aldrig pratat om tidigare för er som har koll på min bekantskapskrets) och ingen av dem speciellt väl. Men det var trevligt och mysigt ändå.
Jag testade mobilkameran där också, så kanske lägger jag upp några suddiga bilder imorgon.


Ja det här var ju suddigt värre, men mina första mobilfoton... :-)


fina Anna och Zandra, som har gått respektive ska gå på Vårdinge:-)

Men annars deppar jag mest över min hemlöshet.
Nu är jag i Frölunda igen. Det är lite skönt att ha tillgång till lite mer kläder och sånt att välja på, men annars uppfylls lägenheten av Simon och datorspel, även om han har lovat att sluta spela och prata högt klockan 10 så att jag kan gå och lägga mig.
Jag har ringt min hyresvärd som var supertrevlig men tyvärr bara bekräftade den hopplösa bostadssituationen och sa att om de skulle tillåta alla oss som bor i förorter att byta upp oss till Diligentias centrala lägenheter så skulle hon inte syssla med annat. Alltså får man bara byta inom samma hus. Det hjälper ju inte mig mycket.
Men nu har jag vidgat mina önskemål på Lägenhetsbyte.se och komit fram till att en höghustvåa med balkong i Kortedala är ju betydligt bättre än en halv etta utan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0