Packning och vinterutsikt


Utsikt från mitt fönster häromdagen, det gör inget att jag missar sista Göteborgsvintern i år.



Packning, innan den hamnade i ryggsäcken.

Sista dagen i Göteborg på ett tag

Vilken dag!
Jag vaknade med resfeber. Sådär med en gång jag kom till medvetande.
Sedan chattade jag med pappa hela förmiddagen istället för att göra det som fanns på att-göra-listan. Men det var trevligt och bra och jag fick publiceringsråd och länkar till boende i Algeciras, dit jag anländer på kvällen för att ta morgonfärjan till Marocko sen.

Så hade jag lovat att följa med Simon till doktorn och Simon var försenad. Jag vet att det är alldeles utmärkt karma jag har när jag står och väntar på försenade människor så jag klagar inte. Nu fick jag istället springa in och meddela läget i receptionen, och jag kom faktiskt ihåg hans personnummer! Och sen sitta i väntrumskorridoren och vänta in doktorn. När han kom och fick höra att jag var storasyster ville han prata med mig istället sålänge. Jag har också glutenallergi sa jag på hans trevande fråga och han sa, men har du ingen läkare - vem är det som sköter om dig, då? Tja, du kan ju göra det, svarade jag. Och de tog faktiskt in mig för blodprov, för ja, det kan ju vara bra med en uppföljning, och jag undrade varför Simon blev kallad och inte jag och jag är ju frisk nu men har varit lite trött i vinter.... så....

Alltså blev jag tappad på tre rör blod och 80 kronor av bara farten och vi gick skrattande därifrån. Simon slapp undan gratis och med blodet i behåll den här gången.

Så var vi på Belindas kafé och provsmakade semlorna igen och Diana (ägaren) satt just och suckade över skyltarna hon skulle skriva med namn och pris på bakverken. Jag har lovat för länge sen, när hon var helt nyöppnad i somras att jag skulle hjälpa henne skriva skyltar och var riktigt inspirerad, men så kom lägerjobb och Klint och tågluff emellan och det rann ut i sanden. Men det är ju jättebra att vara kompis med en kaféägare som man kan gå och dricka kaffe hos och skriva några skyltar och provsmaka de utsökta bakverken.. Och hur många glutenfria kaféer finns det i stan?? Så nu har jag jobbat på den kontakten, back in the game!

Hon blev jätte nöjd med mina skyltar och jag fick två limpor dyrt, utsökt, glutenfritt surdegsbröd som tack. Ett utmärkt byte! Så slapp jag baka när jag kom hem extra sent...

NU har jag fixat allt!! Städat urfint, packat, mailat, pratat med fina Siri och fått Marockotips... Jag har till och med satt upp tvättid imorgon bitti i ambition att hinna tvätta allt jag använder nu i det sista.

Känslorna har åkt berg och dalbana hela kvällen och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men nu är jag lugn och samlad och så oändligt redo igen.

Klockan halv ett hämtar resans chaufför mig i Mölndal. Två systrar som har sin tredje syster på samma skola som Anna och ska till Bornholm samma dag som jag. Perfecto
Efter Bornholmsbesöket åker jag tidiga, tidiga morgonfärjan tillbaka till Ystad på söndag. Jag måste nog gå upp mitt i natten. Sedan har jag elva timmar på mig att ta mig till tåget i Köpenhamn som går exakt 18:53.
Jag har planerat in (men inte köpt biljetter för) ett nattågsmaraton för att kunna vara i Casablanca redan på onsdag eller senast torsdag nästa vecka. Det finns ytrymme för att sova en natt i Paris eller Madrid, och så blir det ju en natt i Algeciras då. Men sånt blir sällan som man tänkt sig. På lördag är det meningen att jag ska följa med Ingrid och amerikanska skolan på ökenresa.

Ni kan hålla tummarna för att:

- Jag hittar mat jag kan äta i Marocko
- Jag träffar några trevliga kameler att hälsa på
- Kameran inte blir stulen
- Jag har lagom mycket/lite varma/svala kläder med mig
- Jag hittar ett billigt boende boende i Algeciras
- Reskassan räcker
- Jag inte blir bortgift i hemlighet...

Resten har jag under kontroll.

Kanske blir det en resedagbok med fotoalbum istället för blogg, jag får se... Men då skriver jag adressen här och skickar mail om det.

Nu ska jag sova.

Fem sanningar om mig

Jag är en person som behöver tidspress i tillavaron. Nu när jag snart ska åka har jag röjt hela garderoben. Detta har jag tänkt göra sedan i höstas -minst! Och så har jag gjort en miljon ärenden på en halvtimma. Även lyckats skriva ut översättningskort (på biblioteket) som på franska talar om att jag är mjölkproteinallergisk och på spanska att jag är sojaintolerant. Eh, det gick kanske lite väl fort där. Men på det arabiska står det däremot att jag inte äter gluten. Tur att det var just det språket som blev rätt, för min arabiska är ytterligt begränsad till Salaam - Alejem - Inshallah.

Jag har faktiskt inte svårt för att göra mig av med saker. Det skulle man inte kunna tro med tanke på allt skräp jag har. Men det är inte för att jag inte kan skiljas från det gamla trasiga lakanet och de försmå kläderna som jag sparat dem -det är för att jag ska kunna skapa nytt. Och det finns faktiskt en tanke bakom kassarna med stenar och pinnar slipade av havet. Problemet är att jag behöver en ateljé. Med djupa hyllor som rymmer allt mitt bråte, så att jag ser vad jag har och en plats att göra något med det när jag får lust. Idag har i alla fall Simon varit här och hjälpt mig bära ner allt i källaren (så att hans grejer får plats i garderoben istället) och dessa enorma mängder fick plats hur bra som helst i mitt lilla förråd. Jag gillar pusslande, som sagt. Och har nog ärvt talangen från pappa.

Jag tror att man måste tala om för gudomen i handling vad man vill. När jag städar ur lägenheten talar jag om att jag har bott färdigt här och att det är dags för nästa bostad att dyka upp härnäst. Det har liksom inte hjälpt att sitta fast förankrad i den här och önska sig ny lägenhet i tanken. Nu talar jag däremot klarspråk till gudarna, tycker jag. Tack för den här tiden Frölunda, höghusetta, det var trevligt men nu är jag klar!

Jag behöver kultur. Igår var jag och Anna-Karin på trubadur-slam i kafé Hängmattan på Musikens Hus. Det var hur mysigt som helst. Fullt med folk, nio duktiga trubadurer som tävlade om publikjurygruppernas poäng. Klyftpotatis. Chai-te. MysAnna-Karin. Väldigt fint.
Idag träffade jag fina Sara och vi slog till med middag, vin och ljuuuuvlig creme brulé med passionsfrukt, helt spontant. Det var fantastiskt gott och trevligt och vi firade avslutningen på våra gamla liv eftersom vi båda är på väg in i en ny fas. Med mindre pengar och mera äventyr. Jag i främmande land och hon som butiksägare.

Saras och Stinas Butik Kubik invigs nämligen på söndag 1 mars. Den ligger på Tredje Långgatan, under Stearin och bara några steg från Linnégatan. Där kommer säljas unika kläder och smycken, sida vid sida med levande atelé och kaffebjudning. Det kommer bli helt fantastiskt fint! Och den som vill hyra in sig och sälja egentillverkade kläder eller accessoarer kan mer än gärna höra av sig till dem.

Jag behöver äventyr, ombyte, vidgade vyer. Ascendenten i Skytten kallas det. Och jupiteraspekter. Men guuuud vad jag längtar. Resa, Resa, Resa! Tåg, ryggsäck, bok, stickning, skriva, skriva, skriva. Träffa nya människor, nya platser, främmande vindar, sol, frukter, färgglad keramik och en liten kamel önskar jag mig.

Snötroll och marockanska telefonnummer


Idag har jag varit ute i snön med åtta små troll och som TUR var även fyra lägerledare. Underbara små vildingar, de flesta med downs syndrom, på dagläger: pulka, rita, äta korv o bröd, busa, kalla tår, blöta strumpor, vems vantar?, rör inga knappar!, NEJ säger jag!, tack tack, är alla med? -in i bussen, inget glömt, haha, underbara charmtroll -PHU!

Jag är så trött och frusen att jag bara vill bo i ett stort, varmt, mjukt täcke nu, och sova skönt...

troll


Igår chattade jag med Ingrid i Casablanca som gav mig alla sina telefonnummer så att jag kan få tag på henne när jag kommer. Jag går iland på afrikansk mark någon gång på onsdag eftermiddag kväll och kan ta ett tåg på kvällen, eller natten till Casablanca. Eller sova i Tanger och åka torsdag morgon eller förmiddag istället. Det är ju svårt att veta nu vad som är bästa alternativet och det spelar inte så stor roll hur jag gör. MEN, just denna natt mellan onsdagen och torsdagen så ändras alla telefonnummer i Marocko. En siffra läggs till och det varierar vilken siffra det är beroende på vilket nummer det är, mobil eller hemtelefon osv.
Alltså ett perfekt läge att gå vilse och virra omkring på okänd mark utan att få ordning på telefonnumrena! Så håll tummarna för mig den natten, det lutar åt att jag tar ett nattåg som kommer fram kl 5 på morgonen.

Fast nu upptäckte jag just att det är mellan torsdagen och fredagen som både mina tågalternativ och nummerändringen är - jag som tänkte vara framme på torsdagen! Suck, ska nog sätta mig och pussla tidtabeller några timmar till ikväll. Det var ju så kuligt sist...

Dagen idag...



Idag har jag haft sista keramiklektionen, underbart som vanligt

Och provat reskläder, det måste ju kännas rätt ju

Och fått världens roligaste fel-sms:


"Ja då vart du vål nöjd snålyngve"

Det kom från örebro såg jag på eniro och jag tror kanske att det var menat åt någon annan än mig...



Som svampar ur jorden...



Min citrusplanta har fått en kompis. På bara ett ögonblick dök den här ca 3 cm höga svampen upp i krukan! Jag fattar inte hur det gått till??! Hur snabbt växer svampar egentligen? Och var kom den ifrån? Jag tänkte dock avlägsna den nu när jag har fotat (om än en urdålig bild) för det kan väl knappast vara gynnsamt för det redan ganska ledsna men älskade citrusträdet...?

Några citat

Mamma: Är det ditt balsam som står i duschen däruppe?
Jag: Ja
Mamma: Vet du om att det är balsam och inte shampo?

Morfar: Snart är politikerna inne i munnen på en!!!
(vid diskussionen om subventionerade tandläkarkostnader som blivit bättre för ungdomar och sämre för pensionärer)

Två killar på spårvagnen pratar om en film:
Tonårskille 1 (sett filmen): Den handlar om... han är gammal och blir ung...
Tonårskille 2 (hört talalas om filmen): Ja, han föds gammal och så blir han yngre och yngre.
Tonårskille 1: Ja. (paus) Det är omöjligt.
Tonårskille 2: Ja, Ja!

Mamma (när jag påpekat att köksklockan går före): Ja, den fortar sig...

Andfådd kvinna i 60-årsåldern kommer på bussen och sätter sig brevid en mycket äldre kvinna som säger vänligt:
- Man ska inte springa efter bussar, det kommer fler. Karlar och bussar ska man inte springa efter, det kommer fler.
Några hållplatser senare pratar de om döden, om anhöriga som gått bort. Den äldsta av dem hade en dement anhörig som legat i 10 år, ett barnbarn har hon också förlorat.
- Man får vara tacksam säger hon. Benen går och huvet går... -och munnen går!
Lite tokig är hon, är det någon som sagt -men det bekommer henne inte.
Jag vill nästan ta med henne hem.
Och två uttryck som farmor alltid sa, hör jag. Jag hade nästan glömt bort dem men när jag hörde dem igen kom jag genast att tänka på henne:
Ta det vackert! I bemärkelsen, var försiktig. Och:
Uschyannemej!

Morgon





Pussel

Just när jag fixat med biljetter så mailade Ingrid att om jag är i Casablanca innan den 7e kan jag få följa med på en resa till öknen några dagar. OM jag vill! Och jag som tänkte anlända omkring den 8-9e! Så nu har jag ägnat en kväll och en förmiddag åt att pussla om ditresan och hitta så många möjliga alternativ som möjligt. Jag visste inte om det skulle gå att boka om biljetterna eller om det skulle bli jätte dyrt. Jag höll på att bli helt knäpp på allt pusslande och började skriva ner samma saker två gånger. 28 timmar i streck på tåg? Sex timmars väntetid i Madrid på natten? Nej tack!
Så jag åkte till centralen instället för att försöka ändra biljetterna. Ibland är SJ underbara! Det är nog inte alltför många som håller med mig om det, men personalen i kassorna på Göteborgs central har alltid varit väldigt hjälpsamma och tillmötesgående. Dagens kassadam bokade om alla mina biljetter och ändrade till och med interrailkortet så att det gäller en dag tidigare. Hon trixade så att ändringarna gjordes som om sj gjort ett misstag och det kostade mig inte ett öre, (och inte dem heller antar jag). Problem solved! Gracias!

Sedan köpte jag en ny ask till mina akvarellfärger och försökte pussla ihop två färgaskar jag har, till en som rymmer tillräckligt mycket för att vara rolig att måla med och är någorlunda liten och lätt att ta med i bagaget. Det gick fint! Och jag märkte genast hur mycket jag saknat att måla när jag gjorde färgtest - det var jätte längesen!





Så här blev slutresultatet.
Jag gillar pusslande, sålänge det inte har för mycket att göra med riktiga pussel.

Eld och vatten

Eld är något levande och oförutsägbart. Den måste tämjas, vårdas ömt, övervakas, beskyddas och disciplineras, men man kan aldrig helt kontrollera den. Det är det som är tjusningen med elden, det levande. Som människor och djur, till och med som klösen på drejskivan. Det är vad jag gillar, det vilda, meditativa. Att vila i det vilda. Eld gör mig alltid lugn och jag saknade den plötsligt så starkt att jag gick upp i Ruddalen och tände en. Bara sådär. Ja,bara sådär var det förstås inte trots att det var vindstilla och virket torrt. Men det kan man också ägna en söndagkväll åt. Att jag inte tänkt på det innan.

När man går på vattnet så får man automatiskt nya perspektiv. Man ser från nya vinklar, betraktar samma saker ur ett perspektiv men inte haft förut. Isen på mossen var tjock så det var bara att promenera över, så nära, så ofattbart lätt. På vatten kan man öva ett helt liv att kunna gå. Jag läste en gång, i en i övrigt helt realistisk bok där en av karaktärerna var lite galen och hade övat på att gå på vattnet sedan hon var liten. Plötsligt lyckades hon, några sekunder vid strandkanten, ett par steg på vattenytan, det var allt. Jag gick trygg på isen och såg på stränderna från alla de andra hållen. Mest tänkte jag, -vad platt, mitt i vegationen är vatten platt.

En tändsticka, det tänkte jag också, är som en cell. När man tänder på, delas den och det växer och delas och växer och delas ,så länge det finns syre, precis som ett foster, ett barn, ett levande, ett vidunder kan det bli - om det finns syre - annars dör det.

Pappor och Annor

Pappor är bra till mycket. Till exempel om de jobbar på Nikon kan de fixa nya objektiv när det gamla börjat strejka. Lätt som en plätt, bokstavligen som ett paket på posten utan att jag behöver göra någonting. Mycket trevligt!












Jag känner massor med Annor och de är alla väldigt fina människor. Den Anna jag träffade i kassakön på Hemköp har jag inte träffat på länge. Hon berättade om sin tre veckor gamla dotter därhemma. En liten Miranda och tydligen redan en mycket bestämd fröken. Det är helt overkligt, jag kan inte förstå hur jag kan missa en hel graviditet! Som tur är så lade pappan till Miranda upp bilder på Facebook, som jag förbluffad tittat på så jag var inte helt ovetande om att det var en nybliven mamma jag mötte i affären. Jag tror att jag ska bli bättre på att hålla kontakten med folk, vad som helst kan ju hända under tiden. Men när min förkylning gått över ska jag få hälsa på den lilla Mirandan.

En annan Anna ska jag hälsa på på Bornholm nästnästa helg. Hon tipsade om att hennes kompis syster också kommer till Bornholm och ska åka bil från Göteborg precis samma dag som jag tänkt åka. Så i bästa Anna-anda (hon är faktiskt fenomenal på att trixa ihop personer och situationer) ringde jag idag den ovetande systern och berättade om sammanträffandet. Det är ju lite svårt att veta vad man ska säga: eh, jag heter Lina och vet att du ska köra bil till Bornholm den 26e... finns det plats för mig också? Det gjorde det och hon var dessutom väldigt tillmötesgående. Så var det fixat!


Jag hittade på en ny maträtt idag när jag inte orkade laga någonting vettigt. Det blev hur bra som helst! Majsmjöl (vitt, finmalet som är lite halvsvårt att få tag i), vatten, salt o peppar vispade jag till en tjock smet, som en tortilla. Sedan rev jag en morot grovt och blandade i innan jag stekte i olja. Den höll ihop jätte bra. Bönorna hade jag redan kokat tidigare på dagen så jag slevade på dem och kompletterade med rödlök och färsk basilika. Gott och mättande. Det behövdes salt och citron märkte jag i efterhand, testade med balsamvinäger mot slutet, det var okej. Men citron hade varit perfekt till det söta från majs och morötter.

Länkar
Om ni inte redan har sett det så har jag lagt till lite länkar här i kolumnen till höger. Vänner och bekantas (eller mina) konst, projekt eller bloggar och två främlingar fick också komma med. Kanske rekommenderar jag dem lite mer var för sig framöver.

Biljetter införskaffade


Idag har jag köpt alla biljetter jag behöver!
Interrailkort att åka på 5 dagar under perioden 2-11 mars, biljett i liggvagn Köpenhamn - Karlsruhe, sittplats Karlsruhe -Paris Est och så en liten biljett från Köpenhamns station till Höje Taastrup, för att inte slösa bort ett helt dyrbart dygn på bara 7 minuters resväg. Ett nattåg som avgår efter 19:00 räknas nämligen som en resa på nästkommande dygn. Mitt tåg avgår 18:53, därav den extra biljetten. Schysst av SJ och DSB:-)



Tittade också runt på pocketböcker lämpliga som färdlektyr. Shamanens väg fanns inte i pocket, Tusen strålande solar kändes inte lika lockande längre, Shantiram hade 900 sidor vilket var lite väl avskräckande, Allt har jag redan läst en och en halv gång, Kalifens hus har jag också läst och av samme författare hittade jag ingenting. Med andra ord - boktips mottages med tacksamhet! Det ska vara en bok som varar länge, är lätt att bära, lagom fängslande och som ger rätt stämning på en resa. (inte olycklig barndom i svensk småstad på 50-talet, sånt får vänta tills jag är hemma igen).



Ifall någon ännu skulle tvivla på att jag gillar frukost, eller avokado... Hallonsmoothien var ljuvlig den med.




På stan köpte jag take away-soppa. En sån fantastisk idé! Billigt, varmt, gott och mättande.


Försökte också inventera min akvarellåda, utan större framgång. Tänkte att jag skulle införskaffa en mindre låda, ta ut några färger jag aldrig använder och köpa nya av de tre favoriter som nästan tagit slut (citrongul, preussisk blå och sepia, för eventuella målningsfantaster som läser detta). Visade sig vara enklare sagt en gjort. Lådor och färg är jätte dyrt ju, jag är kräsen och vill ha bra kvalitet, mycket att välja på för att få det resultat jag önskar. Kanske vill jag ha en helt annan färgskala i marocko än jag använt i sverige, danmark och alperna - det är troligt. Papper gillar jag också stora, grova och tjocka - dvs dyra och tunga att bära på. Suck! Får klura ett tag på en kompromiss.

Annars har jag hittills investerat i:

en miniminikompass - för vilsevandrande på främmande mark
en microhandduk, liten, lätt och snabbtorkande
ett par gympaskor som ska gå att använda i alla lägen
och kompletterat medicinlådan

Först blev jag lite mörkrädd när jag läste guidebokens långa lista på vilka mediciner och första hjälpen grejer man bör ha med sig till en vistelse i Marocko. Sen kom jag på att den nog var amerikansk, boken och det förklarar ju saken. Som svensk kan jag nog sova lugnt även utan 500 just-in-case-grejer med mig. Plåster och värktabletter räcker nog långt och lite magsjuka får jag väl vara beredd på. Annars finns ju allergier, laktoskänslighet, polyper och det senaste påfundet -migränanfall, som min kropp har kommit på.

Det är så otroligt många småsaker som man kommer på efterhand. Fixa biljetter och sånt är ju lätt att komma ihåg, men alla små oviktiga detaljer - som vilken musik jag ska ha i mp3-spelaren, vilken bok jag vill läsa...

Nu hoppas jag bara att jag inte missat något urviktigt, som att skaffa visum eller en vaccination mot någon dödlig sjukdom... Men så vitt jag vet ska det inte behövas. Jag tror att allt är under kontroll.

Marholmen - Marocko


Om två veckor åker jag. Till Bornholm, - för att hälsa på Anna (och kanske Tanja). Sedan till Paris,  - Montmartre blir nog bra. Och så till Granada, - Alhambra måste ju vara en bra uppvärmning, för sen åker jag direkt till Marocko.

Frukost vid secretairen brevid skrivblocket




Idag fick jag lust att åka till Marholmen. Det var så längesen jag var vid havet. Jag kom dit lagom till solnedgången. Det var bitande kallt och jag längtade efter långkalsonger - för att inte tala om marockansk sol. Det var riktigt svårt att koncentrera sig på de sydliga breddgrader som rörde sig i huvudet.

Här är den, Marholmen:







Jag minns när Hedda och jag simmade till Marholmen en stekhet sommardag. Vi åkte först till Askimsbadet, där det var fullpackat med folk. Jag tror faktiskt att hela stan var där, inte en kvadratdecimeter var obefolkad. Vi gick och letade efter en lite avskild plats i solen men tvingades ge upp. Äsch, vi lägger väl oss i klumpen, sa Hedda. Det gjorde vi och när vi solat klart gick vi i vattnet. Då bestämde vi oss för att simma över viken, det fanns en badplats på andra sidan såg vi. Det var långgrunt också så vi kunde gå första biten. Som så ofta var det ju mycket längre att simma än det såg ut, men vi nådde fram till bryggorna på andra sidan. Ingen av oss hade koll på geografin och vi tänkte att vi kanske hade simmat till Näset. Efter att ha tagit mod till oss, frågade vi en av badarna var vi befann oss. Marholmen! Jaha. Efter att senare ha tittat på kartan var jag glad att vi inte formulerat frågan i stil med Är det till Näset vi simmat? Det låg ju mycket längre bort!
Vi hade ingen lust att simma tillbaka utan linkade runt viken istället, barfota i bikini. Sedan spelade vi minigolf i hettan innan vi kände oss nöjda med stranddagen. Just när vi började dra oss hemåt tornade mörka ovädersmoln upp sig. Vi gick mot busshållplatsen och plötsligt bestämde sig alla andra badande göteborgare för att de också skulle åka hem. Himlen öppnade sig och vi blev dränkta i ett skyfall utan like. Hedda och jag stod genomvåta och hopträngda bland barnfamiljer, som i en sardinburk i busskuren. Det fanns liksom inget att säga, minns jag. De som inte fick plats kröp in under buskar och träd med handdukar över huvudet medan buss efter buss passerade. En del stannade och de med vassast armbågar kom ombord. Andra var redan fulla till bristningsgränsen med soldyrkare från badplatserna längre söderut och stannade inte ens. Efter att ha missat flera bussar blev vi tillräckligt desperata för att tränga oss ombord. Senare på kvällen gick vi och såg Le film blanc på Hagabion, minns jag. Den handlar om en man som smugglar sig själv i en resväska.



De stackarna blev förstenade i solnedgången. Ack, vad visste de arma varelserna när de slog sig ner på den förtrollade ön för att njuta kvällssolen. Pyysss! sa solen när den nådde havet och slocknade gjorde även livskraften i deras kroppar när blodet stelnade i ådrorna. Nu sitter de där, kalla och hårda som sten, århundrade ut och århundrade in, bidar sin tid i väntan på att förtrollningen ska brytas.

Somliga har det bra på jobbet...

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Jag har tillbringat helgen på Tjörn med en mysig lägergrupp, tre-fyra tjejer i femtonårsåldern, två ledare och jag som var vikarie. Jag skulle ha jobbat i en annan grupp egentligen och fick alldeles panik när det blev ändrat i sista stund och jag inte visste sådant som; hur långt det var till lägergården, vilken typ av grupp det var (det kan ju vara allt från väldigt glassigt till riktigt krävande jobb), om jag kunde få vegetarisk, glutenfri mat utan krångel, vilken tid jag skulle vara där och om jag skulle hinna hem och packa klart innan. Allt det där gick ju att ta reda på och väl igång gick det hur bra som helst. En av deltagarna var dessutom en före detta elev till mig! Att jobba på läger innebär t.ex. att få betalt för att äta popcorn framför tv:n, bli serverad massor av mat, spela spel, ha sovmorgon, åka till badhuset, promenera i solen, sitta och sticka och en hel del skoj, skratt och roliga kommentarer. Trots allt positivt så är det ganska tröttsamt. Det blir liksom ingen naturlig balans mellan jobb och vila, ansvar och avslappning. Det är på sätt och vis världens skönaste jobb, samtidigt som att man aldrig är riktigt ledig under 48 timmar.

Igår var Andi (kollega), Jenny och deras tre barn på besök i keramikverkstan och producerade mängder av skålar, både tummade och drejade. De var jätte duktiga! Det var riktigt roligt och barnen fina som vanligt! Världens mysigaste familj.

Idag har jag och Simon flängt runt på stan och bland annat ätit fantastiska semlor på Belindas café vid Korsvägen. Vi brainstormade också fram en te-/vatttenkanna i mycket modern design som jag ska försöka tillverka i keramik.
Jag kunde inte köpa något interrailkort eftersom jag glömt passet hemma, men fick istället det glädjande beskedet att det går utmärkt att köpa ett interrailkort även i Spanien (jag trodde att det kanske inte gällde i inköpslandet) vilket underlättar hemresan från Marocko så småningom.

Jobbet i helgen + förkylning = sportlov, trots att jag är ledig mest hela tiden sedan jul. Jag intar echinacea och kan jang, stickar, läser och gör roligheter den här veckan. Tyvärr har jag inte kunnat utnyttja de sista dagarna på gymkortet av samma anledning. Jag saknar det redan...! Till hösten ska jag bli träningsnarkoman på riktigt.

Hemliga recept

Idag snöade det fin snö i mitt hår. Det var längesen. Jag hade varit på Grenkviskskolan och tittat på åttornas skådespel som var väldigt effektfullt med ljus och kulisser och flera duktiga elever som gestaltade de sju dödssynderna. Det är mycket trevligt att vara på mysbesök på skolan, bara prata, äta lunch, gå promenad, skratta, dricka kaffe, inte disciplinera eller tjata på någon. Sedan köpte jag finfint garn och stickor som man får läsa om senare på Sticka Utan Fika (där jag lagt in världens finaste bild på en sjal) och gick till biblioteket och lånade bra böcker.

Så kom snön. Och jag är egentligen trött på vinter -fast att det var fint att få den i håret, snön då. Så när både 1:an och 7:an åkte utan mig såg jag mig om efter en lite varmare plats än Vasaallén att vänta på och upptäckte ett nytt litet ställe. Kombinerat fik och galleri på Götabergsgatan 20. Jag tittade in, på gullpyssel och teburkar och längst in i gallerirummet där det fanns en jättestor kruka på golvet med ödlor (tredimensionella) på, som jag tyckte om. Tavlorna var väl inte så spännande annars, åt det modernromantiska hållet(se där, jag uppfann nyss en ny gren). Men det bästa var en gammal antik fåtölj. På sitsen stod det skrivet, med bläck så vitt jag kunde bedömma:


Tag två delar

Blanda med omsorg

Tag ut det godaste

Njut omedelbart

Begränsad hållbarhet


Receptet hade en överskrift också, men den var bortsliten till oläslighet. Så man får själv gissa sig till instruktionernas användningsområde.



Min tehylla


HIGH TECH Träning

Idag har jag även varit på introduktion till styrketräning på Sats. Då får man en halvtimme med en personlig tränare light, som visar vilka maskiner man ska våga sig på som gröngöling och talar om t.ex. att man ska börja med de stora muskelgrupperna. Tyvärr var det väldigt motiverande. Jag trodde inte att jag gillade styrketräning, men i brist på annat, när man längtar efter lite träning så var det inte så dumt.
Tyvärr, säger jag pågrund av att jag sa upp mitt årskort i söndags (det kändes lite väl läskigt att komma hem från en resa utan säkrad inkomst men med 10 månaders bindningstid på ett dyrt gymkort.) Alltå har jag bara en vecka kvar att träna (varav jag kommer jobba på läger tre dagar).  Jag tänkte först köpa ett månadskort men kom fram till att jag bara kommer hinna uttnyttja två veckor och det känns som att det finns fler användningsområden för 850 kr.
Så, Anna-Karin, den där nästa gång vi ska träna tillsammans kanske vi kan ta på mån-tis?
Jag har i alla fall inte tappat motivationen utan längtar efter träning, även om det varit en liten svacka då huvudvärk avlöstes av förkylning.

Jag avslutade "maskineriträningen" med en sån där klassisk motionscykel. Jag har gått förbi rummet flera gånger och tyckt att det mest liknar en budosal, men när jag kikade bakom vinkeln så upptäckte jag att även gymet i Frölunda har cyklar, löpband och roddmaskiner förstås. Det är ju lite knäppt att sitta och trampa på en cykel som står still, ( jag menar vadå i-land?) Särskilt som jag älskar att cykla på det vanliga sättet. Men eftersom det blåste blötsnö ute just ikväll så kändes det som en ganska bra idé. Och kommer kanske fortsätta att vara det under vinterhalvår i Göteborg. Bristen på frisk luft, knaster och backar kompenserades av alla siffror som mätte både det ena och det andra. Jag knappade in hur länge jag ville cykla, ålder och vikt och sedan kunde jag se hur många varv jag trampade per minut, med vilken kraft jag trampade, hur många procent av den utsatta tiden jag hållt på, liksom exakta minuter och sekunder, hur många kalorier jag förbrukade och vilken puls jag hade.
Jag, som visserligen skyr matteproblem men älskar mått och siffror av alla de slag var mycket upptagen av alla dessa displayer. Efteråt kunde jag även se mina medelvärden och att jag gjort av med ganska exakt 100 kcal. Det bästa var nog ändå pulsmätarens färgskala. Först gult, vilket betyder så gott som vilopuls och att det är dags att ösa på lite, flera gröna steg och i slutet när jag spurtade extra mycket (man kunde givetvis även öka motståndet så att det blev trögare att trampa) så blinkade det slutligen rött, som betydde ta det lite lugnare om du inte vill ha en hjärtattack. Nästa gång ska jag dock  ta med min egen mp3-spelare för det var otroligt jobbig musik i högtalarna.

Förresten frågade jag mina keramikelever igår om de ville lyssna på musik i verkstan och om någon kanske hade med sig en skiva. De tittade på mig som om jag kom från en annan planet. Jag hade lika gärna kunnat fråga om de hade en grammofonskiva med vaxspår i bakfickan. Som tur var var jag tillräckligt ung för att förstå deras förvirring och de höll snällt till godo även med kyrkomusiken som låg i cd-spelaren.

Telegår och kermadag

IGÅR var stora TELEFONdagen. Jag var mest hemma och kurerade förkylning men hann med väldigt mycket kontaktande:

1 Lägerverksamheten ringde och gav mig vikariejobb i helgen vilket var mycket välkommet eftersom jag just tittat över min ekonomi med fasa.

2 Jag ringde min blivande arbetskamrat inför helgen. Hon lät precis som Sofia E på rösten vilket var trevligt, om än lite förvirrande för nu tror jag ju att hon ser ut som Sofia också. Jobbet verkar dessutom  väldigt enkelt och trevligt, så jag ser fram emot helgen.

3 Jag ringde Radiotjänst och meddelade att jag inte ska vara hemma och använda min tv det närmaste halvåret så behöver jag verkligen betala den här räkningen - vilket jag inte behövde. Det var inget knussel där.

4 Andi ringde och stämde av inför dagens keramiklektion med hans elever.

5 Stella, 1,5 år fick jag också prata med en liten stund (för att hon inte skulle förgås av brist på uppmärksamhet från sin pappa som pratade med mig). Det är svårt att veta vad man ska säga till en ettåring men jag måste ha trollbundit henne med min röst för hon var knäpptyst i luren.

6 Sen fick jag äntligen tag på csn, som är extra populära i dessa dagar då Sveriges befolkning får sina avbetalningsplaner för studielånen de flesta drunknar i. För mig var det premiär och jag tillhör de som inte drunknar i lån - ännu, men vad hjälper det när jag har en planerad inkomst på 4tm per vecka i fyra veckor till. Det verkar i alla fall som att det går att trixa så att jag betalar ingenting nu, pga den extremlåga inkomsten, och när jag börjar jobba igen gör jag en ändring i inkomstberäkningen och betalar i höst istället. Bör funka... *håller tummarna*

7 Samtalet  som nådde längst bort var med Ingrid i Casablanca. Väldigt kul! Man behöver beskyddare i främmande land.

8 Sista guldkornet var Siri. Jag kände genast att, herregud vad längesen, varför har jag inte ringt henne tidigare. Jag vill ha mer Siri i mitt liv. Men vi kommer gå teaterkurs tillsammans låter det som.



IDAG är stora KERAMIKdagen.

Jag önskar att jag haft kamera med mig idag.

Jag har varit 7 timmar i keramikverkstan, varav 1,5 med elever och de sista 3 väldigt hungrig.
Vanligtvis är de två drejskivorna ytterst eftertraktade men ingen av dagens fyra elever ville dreja. Och jag som förberett med baljor och svampar och hängt förkläden på stolsryggarna och allt. De ringlade skålar istället, eller två av dem gjorde och de tyckte båda det var en väldigt svår teknik. Jag gav samma instruktioner gång på gång men det fortsatte att vara sladdriga, ojämna, geggiga kanter. Jag minns inte att jag någonsin tyckte det var så svårt men, men... man ska börja någonstans.

Sedan var jag kvar och pysslade med elevernas saker så att de är redo att brännas och organiserade på hyllorna så att alla konstverk ska få plats.
När det var dags för min keramiktid drejade jag en liten kanna (det har jag aldrig gjort förr men var inte svårare än att böja till en pip i med fingret i överkanten i slutskedet). Sedan drejade jag en kruka med mjuka former, större än jag brukar. En stor ganska rund kopp, som inte blev som jag tänkt mig och som nästan kollapsade så den är rätt skev. Och till sist en stor vid kopp som nog kan bli fin. En bra drejdag.

Nu ska jag vara jättenoga med glaseringen. Så många fina saker har fått misslyckad glasyr.

Birgitta kom förbi och vi pratade om mina elever och hennes arbetskamrater som kommer och drejar och skapar i verkstan. Det har varit jätte uppskattat.


Nu ska jag skynda mig att sova för imorgon har jag lovat att komma på Grenkviståttornas teaterframträdande.

interieur chez moi




Skrivplats


Kuddar


Eftermiddagssol

Spiral

RSS 2.0