Hemliga recept

Idag snöade det fin snö i mitt hår. Det var längesen. Jag hade varit på Grenkviskskolan och tittat på åttornas skådespel som var väldigt effektfullt med ljus och kulisser och flera duktiga elever som gestaltade de sju dödssynderna. Det är mycket trevligt att vara på mysbesök på skolan, bara prata, äta lunch, gå promenad, skratta, dricka kaffe, inte disciplinera eller tjata på någon. Sedan köpte jag finfint garn och stickor som man får läsa om senare på Sticka Utan Fika (där jag lagt in världens finaste bild på en sjal) och gick till biblioteket och lånade bra böcker.

Så kom snön. Och jag är egentligen trött på vinter -fast att det var fint att få den i håret, snön då. Så när både 1:an och 7:an åkte utan mig såg jag mig om efter en lite varmare plats än Vasaallén att vänta på och upptäckte ett nytt litet ställe. Kombinerat fik och galleri på Götabergsgatan 20. Jag tittade in, på gullpyssel och teburkar och längst in i gallerirummet där det fanns en jättestor kruka på golvet med ödlor (tredimensionella) på, som jag tyckte om. Tavlorna var väl inte så spännande annars, åt det modernromantiska hållet(se där, jag uppfann nyss en ny gren). Men det bästa var en gammal antik fåtölj. På sitsen stod det skrivet, med bläck så vitt jag kunde bedömma:


Tag två delar

Blanda med omsorg

Tag ut det godaste

Njut omedelbart

Begränsad hållbarhet


Receptet hade en överskrift också, men den var bortsliten till oläslighet. Så man får själv gissa sig till instruktionernas användningsområde.



Min tehylla


HIGH TECH Träning

Idag har jag även varit på introduktion till styrketräning på Sats. Då får man en halvtimme med en personlig tränare light, som visar vilka maskiner man ska våga sig på som gröngöling och talar om t.ex. att man ska börja med de stora muskelgrupperna. Tyvärr var det väldigt motiverande. Jag trodde inte att jag gillade styrketräning, men i brist på annat, när man längtar efter lite träning så var det inte så dumt.
Tyvärr, säger jag pågrund av att jag sa upp mitt årskort i söndags (det kändes lite väl läskigt att komma hem från en resa utan säkrad inkomst men med 10 månaders bindningstid på ett dyrt gymkort.) Alltå har jag bara en vecka kvar att träna (varav jag kommer jobba på läger tre dagar).  Jag tänkte först köpa ett månadskort men kom fram till att jag bara kommer hinna uttnyttja två veckor och det känns som att det finns fler användningsområden för 850 kr.
Så, Anna-Karin, den där nästa gång vi ska träna tillsammans kanske vi kan ta på mån-tis?
Jag har i alla fall inte tappat motivationen utan längtar efter träning, även om det varit en liten svacka då huvudvärk avlöstes av förkylning.

Jag avslutade "maskineriträningen" med en sån där klassisk motionscykel. Jag har gått förbi rummet flera gånger och tyckt att det mest liknar en budosal, men när jag kikade bakom vinkeln så upptäckte jag att även gymet i Frölunda har cyklar, löpband och roddmaskiner förstås. Det är ju lite knäppt att sitta och trampa på en cykel som står still, ( jag menar vadå i-land?) Särskilt som jag älskar att cykla på det vanliga sättet. Men eftersom det blåste blötsnö ute just ikväll så kändes det som en ganska bra idé. Och kommer kanske fortsätta att vara det under vinterhalvår i Göteborg. Bristen på frisk luft, knaster och backar kompenserades av alla siffror som mätte både det ena och det andra. Jag knappade in hur länge jag ville cykla, ålder och vikt och sedan kunde jag se hur många varv jag trampade per minut, med vilken kraft jag trampade, hur många procent av den utsatta tiden jag hållt på, liksom exakta minuter och sekunder, hur många kalorier jag förbrukade och vilken puls jag hade.
Jag, som visserligen skyr matteproblem men älskar mått och siffror av alla de slag var mycket upptagen av alla dessa displayer. Efteråt kunde jag även se mina medelvärden och att jag gjort av med ganska exakt 100 kcal. Det bästa var nog ändå pulsmätarens färgskala. Först gult, vilket betyder så gott som vilopuls och att det är dags att ösa på lite, flera gröna steg och i slutet när jag spurtade extra mycket (man kunde givetvis även öka motståndet så att det blev trögare att trampa) så blinkade det slutligen rött, som betydde ta det lite lugnare om du inte vill ha en hjärtattack. Nästa gång ska jag dock  ta med min egen mp3-spelare för det var otroligt jobbig musik i högtalarna.

Förresten frågade jag mina keramikelever igår om de ville lyssna på musik i verkstan och om någon kanske hade med sig en skiva. De tittade på mig som om jag kom från en annan planet. Jag hade lika gärna kunnat fråga om de hade en grammofonskiva med vaxspår i bakfickan. Som tur var var jag tillräckligt ung för att förstå deras förvirring och de höll snällt till godo även med kyrkomusiken som låg i cd-spelaren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0