Bokinventering

Jag brukar alltid titta i andra människors bokhyllor. Idag inspekterade jag min egen. Den innehåller:

*16 stycken anteckningsböcker varav ungefär hälften är färdigskrivna
*1 liten skissbok

*Levande Svensk Poesi

Konstböcker:
*annunciation
*Frida Kahlo
*Georgia O´Keeffe
*Helene Schjerfbeck
*Uffizi Gallery
*Vintern och julens glädje

*Gästbok, som Monica gjort i studentpresent.

*1 liten och 1 stor världsatlas

*Modern spansk grammatik
*Bonniers svenska ordbok
*Bra böckers engelska ordbok
*Spansk Fickordbok,
förvånansvärt lite använd i Guatemala.
*Fransk-Svensk Svensk-Fransk ordbok

*Efimerider för 1900-talet
*Efimerider för år 2000-2050
*Horoskopets symboler, läst och begrundad från pärm till pärm.
*Combination of Stellar Influences, använd från och till. Alla astrologiböckerna kommer från pappa, förstås.

Martinus:
*Den eviga världsbilden I, symbolbok
*Livets bok I
*Kosmiska lektioner
*Bisättning,
jag har inte läst någon av dem (!), iaf inte från pärm till pärm

*Andlig forskning av Rudolf Steiner, har jag knappt öppnat ens en gång, men jag hade en lång diskussion med butiksbiträdet på Robygge (Ytterjärna) om huruvida den var vad jag ville ha.
*Några antroposofiska häften, -de borde jag läsa faktiskt.

*Un ladrón en casa, kul bok på spanska som jag fått av Anna-Karin.

*2 läroböcker i esperanto, åtminstone den ena är seriöst använd under Jonas lektioner på Klint i somras.

*Giraffspråket, den vill jag läsa! Har lånat den av pappas Eva för längesen.

*Prosit! En bok om förkylning, från Apoteket. Jajamen

*Be så ska du få, utläst så när som på några av de bakre övningarna, värd att läsa om tror jag.

*Måsen berättelsen om Jonathan Livingston Seagull, läst många gånger vid behov (när man behöver hopp om livet). Helena rekommenderade den under ett samtal i solen utanför Annexet på Klint.

*Modet att skapa, av Rollo May. Lånad av Monica för flera årsedan. Varje gång jag börjar på den tänker jag att: den här är riktigt intressant, -och varje gång blir jag avbruten. Jag har aldrig kommit förbi mitten. Dess tid är inte kommen ännu.

*Akupressur, impulsköp på föreläsning.

*Våra djur och växter

*Gamla tanter lägger inte ägg,
underbar och flitigt använd

*Krama din skugga, var ett tips från Agneta har jag för mig, och betydde mycket för mig när jag läste den. Jag mediterade i ett par timmar och upptäckte häpnadsveckande inre bilder.

*Friluftsguide för Göteborg, övertagen från Mona om jag inte minns fel. Den borde jag verkligen använda mig av!

*Gud har en dröm, ej läst

*Bibeln, en gång hade jag en intention att läsa hela från pärm till pärm. Lite varje kväll kanske. Redan på andra sidan eller så, mitt i släktträden, tänkte jag att, tja - det kanske räcker med nya testamentet. Hoppade dit, och fram och tillbaka mellan evangelierna. Sedan gav jag upp efter ungefär två dagar.

*Psalmboken, köpt (eller var den gratis) på loppis

*Hello Money, av Klas Landahl som jag gått på Vårdinge med. Läst två gånger, lånat ut och gett bort två ex.

*Allt, av Martina Lowden, har jag också träffat när hon hade skrivarkurs med oss på Vårdinge. Men det är ju hennes mamma jag känner. Mest fascinerad är jag kanske av att någon som är lika gammal som jag skriver en bok där det på varje sida finns minst ett, stundtals massvis av ord jag inte har en aning om vad de betyder. Ändå var den svår att lägga ifrån sig. Läst en och en halv gång.

*Hur man närmar sig ett träd, av Eva Dahlgren. Intressant.

*Mio min Mio, det står Till Lina på sjuårsdagen 14/10 1990, från din moster: Eva En av de första "långa" böcker jag minns att jag läste själv.

*Tordyveln flyger i skymningen, efter den här boken har jag lärt mig att aldrig läsa efterordet innan jag läst klart boken.

*Jag har hört kamelerna sjunga, av Marianne Ahrne. Fantastiska reseberättelser från Afrika och vackra fotografier. Jag trillade in på hennes föredrag på bokmässan det år då boken gavs ut, hennes diabilder hade kommit på avvägar, men jag satt trollbunden av alla bilder hennes ord målade upp och önskade mig boken i julklapp.

*Sol i natten, skriven av Anne Pullar, som jag känner från Klint. Men jag tror inte att jag kände henne särskilt väl när jag läste boken. Först hittade jag den i mammas bokhylla, läste ett par sidor och kom av mig. Efter några år gjorde jag ett nytt försök och den gången ville jag bara inte att den skulle ta slut. varje gång jag åker förbi Annedalskyrkan tänker jag på hur det skulle kännas att flyga därinne, själv på natten.

*Josef Mengele Eldens barn

*En skrivbok med blanka blad, för dikter, egna och andras

*Psychology, the science of mind and behavior, jo tack, den har jag läst, på golvet för att inte somna, med kaffekopp och choklad

*Skolkataloger från 7:an och gymnasieåren

*Studieteknikhandboken
, har jag inte läst

Pocketstapeln på golvet
*Namnguiden, 3142 namn från världens alla hörn
*Häxan från Portobello,
av Paulo Coelho, blev jag visst inte klar med
*Kvinnan med de vackra händerna, Hanne Vibeke Holst, inte heller utläst
*Døden og døendet,
av underbara Elisabeth Kübler Ross, men just den här har jag inte läst
*Nedstörtad ängel, inte läst
*Flickan från ovan
*Utan dig kan jag inte smaka på snön,
novellsamling om personlig assistent, några av novellerna är grymt bra
*Pojken som överlevde, lånad av fd arbetskamrat Linnea, hm de två föregående bäckerna har jag läst iaf.

Under tv:n:
Paradiset av Liza Marklund, den här bokens främsta uppgift är att vinkla tv:n, som jag aldrig tittar på lite uppåt så att jag, om jag vill titta på den slipper ligga på golvet.



Om någon har orkat läsa ända hit så kan det hända att den personen har en lika stor förkärlek för listor som jag.



Idag lyssnade jag på första skivan av en ljudbok: Prister på vatten i Finistère. Jag upptäckte först efteråt att Shuffle var påslaget och att jag hört kapitlena i oordning.
Jo, jag tyckte nog det var en smula osammanhängande.



Min garnkorg


Städning utom och inombords


Lördag
Imorse vaknade jag klockan kvart i åtta av väckarklockan som jag glömt stänga av: Nix det är lördag och jag har bestämt redan igår (när jag trodde jag skulle bli sjuk) att jag ska sova länge idag. Sedan vaknade jag klockan 11, blundade om och klockan 12 vaknade jag igen med att: Nu är det dags! Idag ska jag städa!! Utvilad.

Om man går upp lite tidigare kan man njuta av låååång frukost med tidning. Jag gjorde det ändå, mellan kl13 o 15 eller så. Men sen har jag städat - äntligen! Och jag har vetat att jag skulle få energi av att ha det fint. Badrummet är fortfarande smutsigt, garderoben a mess och disken har visst förökat sig lite igen, men allt annat är faktiskt jätte fint!


Torsdag-Fredag
Jag har klippt håret också. Efter en 4,5tim lååååång arbetsdag (det var rätt rörigt ända från början och jag lyckades fokusera på det negativa mest hela tiden) gick jag tll ett glutenfritt kafé som ligger på Axel Dahlströms torg och åt både macka och prinsessbakelse (som jag saknat lite under nästan tre glutenfria år) och fortsatte sedan till frisören. Det skulle kosta 150 kr stod det och det tyckte jag var ett bra pris, för alla andra salonger jag varit inne på tar 350 även för att bara klippa toppar. Av utsidan (och priset) att döma väntade jag mig lite att komma in till en turkisk man i 60-årsåldern med en rakapparat i handen. Det var istället två tjejer (möjligen från turkiet) i en rätt hemtrevlig salong innanför dörren och en av dem hade tid att klippa mig på en gång. Hon klippte koncentrerat bort mer och mer av mitt hår och kunde nästan inte finna ord för hur slitet det var. Jag vågade inte säga att jag tvättat det med såpa och att jag struntat i att köpa nytt balsam när det gamla tog slut för ett par veckor sedan. Största problemet var nog ändå att jag inte ens kan minnas när det klipptes sist. Dessutom var det säkert 5 årsedan jag var hos en utbildad frisör.
Resultatet blev att håret är mycket kortare men mycket finare. Det har gått från att vara långt till inte mycket mer än axellängd, vilket är en väsentlig skillnad tycker jag. Men det är ungefär lika tjockt hela vägen och kan inte misstas för halm längre (utom möjligen i färgen). På golvet låga några ynka tussar tunnt hår, så av den åsynen kunde man tro att det inte syntes någon skillnad på det som jag har kvar. Frisörskan vädjade om att jag skulle ta hand om mitt hår i fortsättningen och jag höll med om att jag kunde bättra mig rätt mycket på det området. Och så sa hon att jag skulle klippa det igen om 7-8 veckor. Va! Då blir det ju bara kortare och kortare, sa jag. Nej, säg att håret växer 1cm i månaden (fast jag är övertgad om att mitt växer långsammare) då är det 2 cm längre om åtta veckor. Då ger du 1 cm till mig och behåller 1 cm. Så fungerar det! Jag tänkte att jag ska ge henne en chans att bevisa det i alla fall. Och på natten sov jag pliktskyldigt med hårinpackning, från Lush med naturliga råvaror :-), och sen tvättade jag det, inte med såpa utan favorit shampotvålen som också är från Lush. Jag till och med oljade in mig i väldoftande oljor på morgonen, men sen tog jag på mig sunkiga keramikkläder och åkte till verkstan. Men eleverna glänste och tindrade och gjorde mig glad så det räcker för hela helgen. Och ja, storstädningen går mot fullbordan så det blir nog bra det här. Så länge jag inte börjar fundera på hur min reskassa ska ha chans att räcka till augusti! Men det är en historia för sig. Punkt.


PS. Jag har länge önskat att det fanns en varm dryck som smakade salt lakrits. Man kan ju göra te på lakritstot men då blir det sött och milt. Så kom jag på att jag kunde köpa lakritsshot  (socker och salmiak) på hemköp och istället för alkohol blanda det med varmt  vatten. Det blev en svart bryggd som vid första provsmakningen kändes precis som det jag föreställt mig. Men efter några klunkar blev jag lite illamående. Så det finns nog en anledning till att salt lakrits säljs i godisform. Jag förstår bara inte riktigt varför.

Amnestymöte

Har varit på Amnestymöte. Det var en introduktion för att få följa med till transitboende, som är asylsökandes första anhalt och ligger i Kållered. Mötet var rätt segt och rörigt och gav inget precis, men jag är grymt sugen på att åka med transitgruppen.

Jag har velat jobba med nyanlända invandrare ända sen jag var liten, det är något som alltid engagerat mig. Kanske är detta ett spår. Sedan flera år har jag valt mellan att jobba med människor och en fritidsateljé för konst, alternativt jobba med konst och ha en flyktingfamilj gömd i källaren. Numera har alternativen utökats till hundratals tänkbara kombinationer på respektive område, även om de börjat få en riktning senaste året. Jag vill inte försörja mig på konst men kan inte vara utan det. Inte arbete med människor heller. Båda är lika viktiga, men jag har hellre ett tungt, utmanande arbete som är organiserat och avlönat med arbetskamrater. Konst ska få vara kravlöst och fritt även om det behövs ramar också på det området. Och det skulle ju vara roligt att ha ett skapande deltidsarbete som ger tillräcligt med semester från tyngre jobb när det behövs.

För att följa med till transit måste man genomgå ytterligare introduktion om asylrätt och annan teori, t.ex. vad Amnesty står för och så var det visst någon renovering på boendet som skulle bli klar. Så frågan är om jag hinner prova på innan jag åker till Marocko. Men verksamheten finns ju kvar i höst i annat fall. Och nu har jag den första informationen avklarad: visa hänsyn, provocera inte, kulturkrockar förekommer, särbehandla inte....  Upplyst.
Jag tror de flesta på mötet, liksom jag kände sig som klippta och skurna för uppdraget.  Men det var längesen jag var iväg på nåt som inte har med konst, musik, rörelse att göra.


27 januari är

Nypåfyllt fruktfat



Idag är:

trött förmiddag, jag vill ligga på soffan och titta i taket

keramiklektion, det gör dem så gott. Mig med.

underbara Body Balance, timmen gick alldeles för snabbt



Återupptäckter: Tracy Chapman, gunpowder, torkade aprikoser och cheddarost

I Eldorados hallonkräm ingår det 7,5% hallonpuré och 9 andra ingredienser, bl.a. hallonarom. Färgskala: mörk laxrosa till brunt Färgmättnad: låg

Dagens upptäckt: En tredjedel av min reskassa kommer att ta slut innan jag lämnat Göteborg. Då är visserligen fyra veckors teaterkurs med hyra och lunch inräknat i utgifterna. Men ändå.

Min kamera har kommit i trotsåldern och låter ibland zzrrrrrrp, zzrrrrp istället för att ta foton. Kan "utför säker borttagning av USB-masslagringsenhet" vara inblandat?



Längtor: tågresor, sol, skrivbok, stickvana, smidighet, rida, träd, kontrakt på stor förtjusande lägenhet, rytm och sång, mer kontaktimprovisation...

Och fler kommentarer från bloggläsare:-)

Body pump och coaching av lillebror

Idag har jag varit på Body pump - hjälp! Styrketräning med skivstång och hantlar i grupp och precis så svårt och läskigt som jag föreställt mig. Som tur var så var jag där med Anna-Karin som fungerade som guide och översättare och gav mig beröm efteråt. Hon tyckte att jag var duktig för att vara första gången. Jag kände mig helt lost. Det skulle bytas ut vikter och grejas och verkade hur komplicerat som helst. Det var jobbigt på "fel sätt" mesta tiden och jag antar att det finns en hel del teknik att öva upp för att få ut mer av  det styrketräningen är till för. Jag hade också svårt att göra inre bilder av vad jag egentligen höll på med och att hitta mitt syfte med träningen. det var mer: varför var jag här igen?? Just det jag skulle ju prova något nytt, och helst få lite starkare muskler på köpet.
Det fanns en och annan nykomling till i salen. En tjej snett framför mig hade lägsta vikten på stången konstant och såg sig förvirrat omkring på de andra, på samma sätt som jag. Däremot fanns det en liten tunn tjej framför mig som till min förvåning lyfte jätte tungt!
Men det är skönt att ha tränat idag eftersom jag annars mestadels har sovit. Jag tar tillbaka det jag sa igår, idag vaknade jag snarare seg än utvilad...

Simon satt i min hängstol och flippade ut över all post han drunknar i. Brev från myndigheter, tand- och sjukvård, mestadels på grekiska. Va, kostar det pengar att gå till doktorn? Jag har inte ens bett om att få gå dit! Vadå Blå Stråket? Jag tolkade så gott jag kunde och hälsade honom välkommen till vuxenvärlden. Sedan skrattade vi åt resten. Öh, kryssa i anledning till uteblivande från arbetsmarknadspolitiskt program; smittbärare? vård av barn under 12 år eller i vissa fall under 16 år? What? Simon visste inte ens om han deltog i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller inte. Så jag föreslog att han skulle börja med att ta reda på det. Simon ville helst trycka på quit eller åtminstone shift F.

Ibland är det skönt att ha klarat av de där första prövningarna i livet som myndig person.

Må-bra-helgen i sammandrag

Den här helgen har varit fylld av nya härliga intryck! Jag har vaknat så skönt trygg utan att vara insnärjd i drömmar. Andra delen av "shaman-kursen" var på lördagen. Jag var nästan den enda som hade övat på rörelserna, de andra tyckte att det var för mycket att hålla reda på för att gå att öva på. Det tyckte i och för sig jag också, åtminstone till en början. Men mycket föll på plats vid andra tillfället. Det var trevligt. Mónica kursledare som jag hade sällskap med ända till stationen tyckte att jag (och andra) skulle följa med henne till Bolivia i framtiden.

På kvällen var jag hemma hos Anna-Karin på filmkväll och mys. Det var verkligen trevligt och så längesen jag gjorde något sådant. Underbart att lägga sig i soffan i en fin nystädad (till skillnad från min) lägenhet. Vi såg Maria full of grace, som både AK och jag funderat på att se många gånger tidigare. Den var bra. Om jag någon gång kommer i en situation där jag överväger att svälja kokainkapslar och smuggla, så ska jag tänka på den här filmen. Det är nog inte riktigt värt risken...

Imorse sov jag för andra gången över afrikanska danspasset på förmiddagen och vaknade istället underbart utvilad vid halv tolv eller så. Jag behöver så otroligt mycket sömn, verkar det som. Jag blir inte alls så där slö som man kan bli av att sova för mycket, bara glad och full av lust och inspiration. Alltså gjorde jag en solhälsning i lång version (jätte lång, med hjälp av bilder från nätet) och sedan god söndagsfrukost (på eftermiddagen).


Det var jätte skönt väder och jag ville verkligen ut så jag tog en promenad innan det var dags att förbereda mig för eftermiddagsaktiviteter. I hissen träffade jag ett av charmtrollen från Skytteskolan med sin pappa och syster. Vi hälsade glatt!
Jag har funderat på frigörande dans och kontaktimprovisation länge ocj upptäckte för ett tag sedan att det är jam i Majorna varannan söndag. Så jag cyklade dit för att testa idag. Vid första anblicken av stället kändes det så himla rätt. Cyklar stod på rad och ett gäng stod utanför huset och väntade. Så himla sköna människor, tänkte jag. Stickade mössor och kramar. Sådana där vi-är-lite-mys-udda-tillsammans-människor och jag vill verkligen ha fler av den sorten i mitt liv. När jag gick in träffade jag på Anna H från Vårdinge! En glad överraskning. Hon bor inte ens i stan men var här på besök och skulle också kontaktimprovisera, vilket jag i och för sig visste att hon gjorde. (Nu blir du omskriven på båda bloggarna Anna!)
Jag kände mig som hemma nästan på en gång och det var lätt att dansa loss. Kontaktimprovisation, skulle jag (med högst begränsad erfarenhet) beskriva som frigörande dans där man har kroppskontakt med andra (nästan) hela tiden. Jag såg en smal kille med tunn sammetsskjorta med guldglittriga blomsterbroderier och axellångt brunt hår och tänkte att så såg nog pappa ut i ungdomen. Vi dansade en lång kontaktsekvens senare. En man som jag tror ansvarar för jamet frågade om jag kunde tänka mig att lägga undan mina glasögon. Jo, det gjorde jag och tillvaron blev surrealistiskt suddig och jag fick gå på känslan istället för synintryck, vilket inte var helt fel. Men kontaktlinser ska jag komma ihåg nästa gång.

Efter en dryg timme på dansjamet var jag tvungen att gå för att hinna till en kör jag ville testa, på Musikens Hus. Mina två nyupptäckta, troligen framtida aktiviteter inföll nämligen båda på söndageftermiddagar jämna veckor och det kändes viktigt att hinna med båda idag. Jag var alltså på besök i Världens Kör. Det var 15-20 kvinnor i blandade åldrar, varav några fler nya "provapåare". Repetoaren var helt i min smak, stämsång, afrikanskt, balkan, världsmusik och några låtar som körledaren skrivit och som var väldigt bra. Körledaren - en lite vimsig dinosaurie. Svårpratad i telefonen tyckte jag igår kväll och en smula även i verkligheten visade det sig. Jag undrade nästan om hon egentligen ville ha några nya deltagare som hon skrivit på lappen utanför Solrosen. Överhuvudtaget var det lite för mycket segprat och inte tillräckligt intensivt sjungande. Jag gillar att kasta mig in i saker, i alla fall när det gäller sådant som musik, sång och teater. Präglad av de kursledare från slavateatern jag mött på Vårdinge. Jag kände mig duktig och hängde med bra i sångerna jag aldrig sjungit förr, vilket är ett dåligt tecken. Då blir det så småningom inte tillräckligt utmanande. Dessutom var sopranstämman förvånansvärt låg. Det var ju bra idag eftersom man förväntades komma dit uppsjungen, vilket jag inte gjort, men föga inspirerande för framtiden. Men samtidigt är det ju svårt att avgöra på bara ett tillfälle i början av terminen.
Något intressant var att det var så grått. Som att kliva in i sinnesbilden av forna sovjet eller nåt. Det berodde nog på den svaga belysningen av kalla lysrör. Kanske var människorna faktiskt gråa även i verkligheten. Jag smälte i alla fall in läskigt bra i keramikfläckiga jeans, mossgröna tröjan och svettigt risigt hår. Men de var trevliga också, lätta att prata med. Jag behövde inte förställa mig eller vara rädd för vad någon skulle tycka. Jag kände för att öppna munnen och kommentera och förtydliga i luddiga samtal var och varannan minut, men bet mig i tungen eftersom det förmodligen inte passar sig så där första gången. Och dessutom, OM jag ska börja så blir det först till hösten när jag har rest klart.

Guldfiskar och gungbräda

Sara överraskade mig och bjöd med mig till konserthuset, där hennes kompis Stina spelar i symfoniorkestern, ikväll. Fast att jag var in i märgen trött, var det en riktigt härlig överraskning och trevlig kväll. Förutom musik bjöds det på trollerishow. En svävande violinist, itusågade människor och korttrick.
Det bästa var nog ändå när trollkarlen plockade fram mynt ur händerna (mängder), -med uppkavlade ärmar, släppte dem i en genomskinlig tunna med vatten och de förvandlades till guldfiskar!! Så fint! och obegripligt...



Annars har jag vikarierat idag igen. Kände mig mycket välkomnad av personalen trots att det var exakt ett årsedan jag var där. Man skulle ju kunna tro att jag var en i mängden vikarier som kommer och går och det är jag väl också i mångas ögon men det var härligt att vara ihågkommen och uppskattad också.
Annars är man ju som ny i en klass till nästan lika mycket bevär som hjälp de första dagarna. Det ska introduceras och förklaras och testas gränser. Mina sittben är lite ömma efter att ha gungat gungbräda en lååång rast. Först var det kul, särskilt som många autistiska barn inte leker och socialiserar på samma sätt som andra utan hellre sysselsätter sig själva, men sedan var det helt enkelt lättaste sättet att hålla en lite social kille på tillräckligt gott humör för att inte slå på mig. Jag har nog tillfredställt mitt behov av gungbrädor för ett tag framöver tror jag.
Vi var också på stadsorientering på förmiddagen. Vi orienterade oss hela vägen från Gustav Adolfs torg till centralstationen där man kan titta på tåg (västtrafik-tåg, sj-tåg, X2000-tåg och öresundståg stod på spåren intill varandra -vilken lycka). Det var ett helt kvarter bort. Men under utflykten bevärdigades jag med att hålla handen och bli lyssnad till. Det var fint.

Rösta på Saras mustasch

Min fina vän Sara säljer sitt halsband Mustasch på Designtorget. Nu har det nominerats till årets sak och man kan heja på henne genom att rösta på Designtorgets hemsida:

www.designtorget.se

Klicka på pilarna (i raden med bilder som jag tror kommer upp med en gång man går in på sidan) tills du ser Saras mustasch och klicka sedan på den bilden för att rösta. Bästa motiveringen vinner även ett presentkort på Designtorget.
Man kan naturligtvis rösta på vilken kandidat man vill, men jag tycker faktiskt inte att hon har så hård konkurens (även om jag förstås är högst partisk). Vinnaren utses den 4e februari så man får skynda sig att rösta.

 

För ett årsedan stod jag i Saras trappuppgång (och försökte att inte ramla ner för trappan när jag hoppade runt med kameran) och tog en miljon bilder på Saras arbetsprover. Nu är de på Designtorget:-) Så himla kul!

Tillbaka i verkligheten


Emilia 4 år visar mig alla teckningar hon har satt in i sin pärm. En riktig liten konstnär är hon. Det kryllar av slott, prinsar och prinsessor... Vi hinner inte titta färdigt innan det är dags att gå hem. Då är hon ivrig att visa sina strumpbyxor som hon ska sätta på sig. De är rosa och ut och in vända, men vänta bara tills jag får se dem rättvända..! När benen hamnat rätt ser jag hur de glittrar. Rosa glittrande strumpbyxben, en dröm för ganska många fyraåriga flickor.


- Det är ju prinsesstrumpbyxor du har, säger jag.

- Nej! Jag tycker inte om prinsessor! Jag tycker om Batman, utbrister Emilia.

- Du tycker om Batman! Men du ritar ju så många prinsessor, säger jag lite förvånat. Tycker du inte om dem?

- Jag kan inte låta bli att rita prinsessor...


Jag har vikarierat på dagis idag. Det var längesen och först kändes det som om jag har legat av mig lite. Det kryllade ju av pyttesmå! Men jag kom snart in i det och njöt, de är så mycket mer lättcharmade än tonåringar och det gjorde inte ens något att jag blivit väckt av telefonen.
Imorgon är vikariatet fixat så då behöver jag inte heller bli väckt, annat än av min egen klocka. Då blir det autistiska ungdomar i en klass jag aldrig varit i, och säkert möjlighet att hälsa på de små vännerna från förra året på skolgården.

Det är bra att vara tillbaka i verkligheten, som Sara uttryckte det. Och de flesta människor jobbar faktiskt. Särskilt om de just haft så gott som en månads jullov. Särskilt om de ska ut och resa om en månad. Det skulle ju vara trist om reskassan tog slut här hemma. Det är lyxigt att bli erbjuden jobb var och varannan dag och samtidigt bara kunna stanna under täcket de morgonar jag känner för det utan att någon saknar mig eller tycker det är det minsta konstigt.



(bilden är från nätet, inte Emilias)


SAMTIDIGT - Jag drömmer om Grenkvistskolan på nätterna. Åker dit med en lite märklig känsla. Mia har sett. Hon säger att jag har en annan blick numera när jag kommer, att jag ser utifrån och att det ser ganska skönt ut.
Jo. Distansen jag har nu känns tydligt inuti. Jag vet inte vad jag kliver in i när jag går in genom dörren, det är lite oroligt på sätt och viss. Men så kan jag kan le åt insyltningen, vet precis, grenkvisttunneln - på gott och ont. Det är skönt att få komma på lunch, ta med mig några elever och åka och tumma lera.
Nästa gång jag är där ska det bli på riktigt, väl förberedd på att bli insnöad och så ska jag tvinga mig själv att ha ett engagemang i någonting utanför, för att behålla en smula av den där behagliga distansen.




En bild från förra hösten. Sarasvati poserar på bordet.

Ny stickblogg!


Jag har ju alldeles glömt bort!...


...att göra reklam för STICKA UTAN FIKA

   

Frida och jag hade en smått hejdlös diskussion om stickning på Facebook och ville starta en stickcirkel. Eftetrsom vi bor 40 mil ifrån varandra så fick denna manifestera sig på nätet istället för i vardagsrummen. Det hele utmynnade alltså i en gemensam blogg om stickning, där även andra personer är välkomna som gästskribenter. Missa alltså inte att ta en titt på denna.


Adressen är www.stickautanfika.blogspot.com


Där fortsätter diskussionen om stickning, man ska kunna visa vad man håller på med, utbyta tips och idéer och allt annat man kan göra i en stickcirkel - utom möjligen fika tillsammans.

PS. Ett tips är att läsa kommentarerna och inte bara inläggen.



En grön kompis

Hade en lång söndagslunch med Anna-Karin på Solrosen igår. Jag var nästan nyvaken och jätte sen, men det var mysigt!  Jag ska våga mig med på bodypump-träning, bestämde vi bland annat. Hur läskigt som helst.
Sen fick jag en aloe vera-planta i julklapp! (Och en massa matchande tillbehör, handcreme och lypsyl och en aloe-grön duk, eller möjligen sjal...) Så perfekt, precis vad jag behövde! Nu önskar jag nästan att jag skadar mig lite så att jag får testa de läkande egenskaperna. Ska googla på skötselråd också så att jag förhoppningsvis klarar att hålla liv i den.



Och aloe vera-juicen var jättegod, a-k! Tack!

Allt vad man kan göra...


När man inte jobbar på Grenkvistskolan - som förvisso är världens bästa arbetsplats, så finns det en massa andra saker som man kan upptäcka:

Till exempel kan man:

träffa fina vänner
vara uppe på nätterna och sova bort dagarna
träna varje dag och utnyttja det dyra gymkortet
dreja
skriva jätte mycket
sticka
öva på shamanrörelserna
gå på stan när andra jobbar
planera resa
                                                     och en hel massa annat som också är kul...

Som tur är så har jag ju keramiklektioner med några elever och det är för det mesta helt underbart, om man fokuserar på det positiva vill säga, och det gör jag med lätthet dessa dagar.
(På den avslutande avslappningen sa yogaläraren åt oss att tänka tre bra tankar om oss själva - jag kunde inte välja vilka tre jag skulle fokusera på så många dök det upp, kände mig bäst helt enkelt. Det var annat än när jag var 15.)

Idag sa en av eleverna, hon är en rättfram 14-åring som gärna säger vad hon tycker:

- Du skulle ju inte jobba på Grenkvistskolan den här terminen!
- Men vi är ju inte på skolan,
svarade jag för vi var i keramikverkstan.
  Sen påminde jag henne om att jag ska resa och att jag varit vikarie för Jenny som är tillbaka.
- Men saknar du oss inte då?
- Jo det gör jag. Om det inte vore för keramiken så skulle jag dö av saknad.

mera mangel

Manglar är så underskattade! Lyssna bara på ordet: mangel, mmm-anng-ell. Det är meditativt att stå i tvättstugan, mata in rena lakan, runt, runt. Det surrar, för jag har hittills bara träffat elektriska manglar. Men de av äldre modell är säkert ännu mysigare.

Nu är det ju inte varje dag man känner att man inte har något bättre för sig än att mangla tvätten. Jag skyndar för det mesta igenom tvättmaskin, tumlare, torkskåp, hängande och sedan blir det stopp. Vikningen av tvätten inträffar allt som oftast ett par dagar senare. Strykbrädan kommer sällan fram. Fast även strykning kan vara riktigt trevligt när man är igång.

Min första mangelerfarenhet var på Södra Vägen. Där låg tvättstugan på vinden, fyra långa trappor upp (det är högt i tak på varje passerat våningsplan) och det var trevligare att sysselsätta sig däruppe istället för att springa ner och upp igen en extra gång om maskinen inte var klar när jag beräknat.
Det var som en helt annan värld däruppe. Utsikt över taken, jag lyssnade på fåglarna som bodde däruppe. Och det var fantastisk akustik och en utmärkt plats att vara ifred och sjunga på.
Ja, och så hittade jag mangeln! Jag tyckte det var jätte roligt att mangla minns jag. Och oftast hade jag mycket tvätt, för det var inte så inspirerande att springa uppför och nerför trapporna några vänder för en liten spontanmaskin. Istället blev det en njutning att stå på vinden länge, lyssna på duvor och måsar, sjunga och mangla.

Idag har jag manglat lite till, fast Frölundatvättstugan är inte alls lika fin. Jag tyckte bara lite synd om den där mangeln som bara står där och så sällan används. Så jag gav den lite kärleksfull uppmärksamhet och den svarade med att släta ut mina lakan och handdukar utan minsta trassel.

Numera även keramiklärare

Jag har haft min första keramiklektion i Tinas verkstad idag. Så otroligt kul! Sex stycken fina åttor som trots mina förväntningar (eller kanske just på grund av dem) om en trevlig stund, överraskade mig med sin nyfikenhet, kreativitet, ambition och sammanhållning. Vi knådade, tummade, drack te, lyssnade på musik och hade tända ljus. Ljuvligt! De snackade och snackade och ljudnivån liksom energin var på topp och de flesta hade faktiskt en skapande process i händerna samtidigt. De hade tusen frågor, om verkstan, om keramik, vem som gjort vad, vad har man den här till, när får vi dreja och vi kan ju sälja på basaren!

Mitt inre glittrade!


Glasyrprover

Gymmet invigt - por fin!

Idag har mitt nya liv som träningsnarkoman börjat. Har köpt ett gymkort på sats. Nu ska jag träna massor i tre veckor och sedan bestämma mig för om jag ska ånga köp av årskort och bara träna en månad. Det är galet vad svårt det är att träna "lite grand", en kortare period eller lite då och då som kompliment till t.ex. balett eller capoeira. En månads träning var hur dyrt som helst så de lurade på mig ett årskort med bindningstid, dvs om jag inte ångrar mig inom tre veckor.

Så idag har jag varit på BodyCombat-pass. Phu! jag har ont överallt och är helst slut efter att ha vavar ner. (Men just efter passet, innan stretch, kändes det som om jag orkar vad som helst.) Räknar med grym träningsvärk imorgon. Men som före detta capoeirista så är jag van. Det var underbart intensivt  i alla fall, med massa boxningsmoves till dålig musik på hög volym. Men det passar liksom till. Bra att inte ha så stora förväntningar.

På plussidan:
gymmet ligger en minut hemifrån (stort plus)
flera olika träningsformer, så man kan variera sig
Bra öppetider, jag behöver inte passa tider lika mycket som på en kurs
Man kan alltid cykla, lyfta skrot (som om det skulle vara min grej) och basta efteråt, när vädret får en att stanna inne
Jag kan träna på olika ställen i stan

Minus:
När jag kommer tillbaka från resande lär jag ha 11 månader kvar att betala, när jag egentligen vill ägna mig åt balett, steppdans, capoeira, afrikansk dans och klättring - som alla är jättedyra aktiviteter.

Plus igen:
Om jag verkligen ska lägga tid och pengar på allt det där kommer jag vara i toppform!

Det var underbart med träning i alla fall, efter lång längtan, så jag ska nog sova på beslutet några nätter.

Shamaner och krigare

Idag har jag varit på kurs och lärt mig om shamanövningar från de gamla företrädarna till aztekerna i Mexico. Det gicks igenom serier med rörelser, för att få mer energi, bättre fokus, kvinnokraft m.m. Jag tyckte bäst om serien för beslutsfattande. Övningarna kommer från Carlos Castanedas, och andra lärljungars böcker om lärdomar från shamaner.
Nu är tanken att jag ska öva på dessa rörelser tills andra delen av kursen går av stapeln om två veckor. Problemet är att jag inte kommer ihåg tillräckligt, trots att vi fick med oss papper med pedagogiska bilder på, för att kunna göra en hel serie. Jag får helt enkelt träna på lite här och lite där, så kanske det faller på plats nästa gång. Det var väldigt intressant i alla fall. Fast det tog ett tag att sluta tänka på att vi var på Grenkvistskolan och influeras av tillvaron där.

Jag hade velat demonstrera mot bombningarna av Gaza på eftermiddagen. Men eftersom kursen varade längre än beräknat hann jag inte dit. Jag var med i hjärtat i alla fall och hoppade av spårvagnen för att känna på stämningen under sluttampen, höra två minuter tal och lyssna på kvardröjandes muslimer och vänsteraktivisters trumfinal. Det var mäktigt.
I det lilla jag hörde av talet berättades det om att det varit en demonstration i Gaza igår där demonstranterna bar blåvitrandiga kläder i stil med de som judiska fångar i koncentrationslägren bar. Verkligen en stark symbolik.

På Govindas igår kom Aron och jag i samspråk med "matuppslevaren", som dels sa att man blir vad man äter (dvs man blir en bättre människa av att äta vegetariskt/veganskt) men också att det finns tre olika typer av temperament, (det här var inom vedaläran), och en av dem var det Passionerade. Det är därifrån krigarklassen kommer, sa han. En del är födda till krigare, man kan t.ex. inte få ett hyperaktivt barn att sitta och läsa i timmar. En del passar i armén. Då menade han inte att en tredjedel av befolkningen, med detta temperament ska gå med i militären. Utan att man kan vara kärleksfull trots att man är passionerad av naturen.
Intressant, både med tanke på Gaza och shamanövningarna som hade en hel del inslag som förde åtminstone mina tankar till kampsport. Monica, som höll i kursen sa också:
En krigare måste välja sina strider.

Jag tycker om att se mig som den passioonerade krigaren.

Nya foton

Länken i förra inlägget verkar inte fungera, här är adressen till mina foton:
www.picasaweb.google.se/lina.algehov


Och så en somrig dikt jag skrev för längesen:


Barfotadans i barfotasprång

Väv mig en krans av barfotasång

En sån som är lustig

En sång som är mustig

Av vilde och vagga av oss och av vi

En fotad och bar och bara så fri

Dansa en krans av barfotadans

En krasande dans i barfotakrans

En rund och en rufsig och darrande rätt

En sund och en lufsig på barfotasätt

En rörande stund i barfotalund

En dans som är lätt på barfotasätt


17 november 2005

Jullovskollage


Mysbok: Maisie Dobbs, kvinnlig detektiv i London mellan världskrigen.


Min favoritkopp































Ordmani, spel med Malin, Simon och kusin Joel.


Allt för stora mängder choklad och mandelmassa.



Sena nätter och långa sovmorgonar + otroligt långa middagslurer dessutom.

Jag har sovit ikapp hela hösten, tror jag.



Vi gjorde födelsedagsfrukost till mamma, med scones och fruktsallad


Kaffe hos mormor och morfar



Mellandagsrea i Helsingborg en folktom tisdagförmiddag, kinamat och te på Alexandras.


Härligt långa mobilsamtal med Anna och Aron på samma dag


Julklappsböcker :-)





Ingemar har köpt en stenhårt packad tvåkiloskaka med grönt te. Man får hacka loss med sylen som hör till och sen kan man brygga det i en specialkanna med inbyggd sil. Man trycker på en knapp och färdigt te rinner ner under bladen.



Teleobjeltiv


Spotify - nätradio där man kan göra egna spelningslistor, fantastiskt!


Släkt och vänner runt middagsborden


Knackpoker med Kasper och Monica



Stickning: vita benvärmare på loopsticka, och färgglad sjal


Jag och Malin fick en hel låda med härliga garner som verkar gått runt i familjen, mormor gav dem till mamma efter att moster Eva stickat en tröja till morfar, eller något åt det hållet. Mamma beställde genast en sjal som jag håller på med.


Promenader och cykelturer på strand och i skog. En utflykt till Kullaberg där jag klättrade/hasade/kanade ner till Valdemarsgrottan.





Julotta, taizémässa och teckningsstund i Brunnby kyrka.





Besök hos pappa och Eva, inflyttade i huset i Eket och en promenad i bokskogen.


En natt i hängmatta (och dubbla sovsäckar) under stjärnorna i trädgården. Det var frost på sovsäcken på morgonen.



Så gott som allt jag längtat efter och planerat har jag gjort. Nu är det skönt att landa i Göteborg, i keramik, i stad, i vänner här, i resplaner.

Och så har jag lagt upp nya bilder i mitt WEBBAMBUM.

RSS 2.0