Klint


Nyhamn
Grönt. Så stora äppelträden blivit. Jag frossar i trädgårdsbär. Solnedgång och havsluft. Gummistövlar. Jag älskar gummistövlar.

På motorcykeln bakom Ingemar. Mamma har gett mig tusen instruktioner. Hennes stövlar klämmer i tårna. Snart domnar de. Sedan börjar de värka. Vi pausar och Ingemar säger att finns det några sulor att ta ut? Det finns det och då känns det bättre. Det är roligt med motorcykelfärd. Jag är fartvinden. Är molnen.
Men jag är så trött, somnar nästan. När jag blundar för en sekund kommer drömbilder. Riktiga.
Dricker cola på båten; socker och koffein. Det hjälper lite. Sedan kramp i benen, men det gör inget, inte långt kvar nu.

Klint
Jag är ovanligt känslokall inför ankomsten. Jaha, liksom. Då var jag här igen. Det känns som igår(som det brukar göra). Men på ett ospännande sätt. Men kanske är det bara bra med minimala förväntningar.
Anne hjälper mig att sätta upp det stora tältet jag fått låna av centret. Där får plats många gäster. Jag får en madrass från en soffa - med fjädring i.
Umgås hela kvällen med Malin. Söta syster. Vi hittar en skuttig katt i cykelskjulet. Jag har fått låna Arons cykel. Den är jättefin, blå.

Två stora satser hummus gör jag i köket. Den med oliver och soltorkade tomater blev bäst. Basen var vita bönor eftersom kikärtorna tog slut. Kikärtor är liksom rätt viktigt bland hummusingredienserna, men det gick ju bra ändå - med ett kök fullt av baljväxter.

Ingrid träffar jag i kampingens kök. Precis sig lik och det är så roligt att hon är här. Cyklar till köpmannen med henne och Malin och passar på att gå på loppis också.

Lotus och Joakim kommer och sätter upp tält intill mitt. Katrine bor redan granne.

Katrine berättar om sitt spännande volontärarbete i Köpenhamn. Hon är en av dem som står fredsvakt utanför folketinget. Allt sedan danska soldater skickades till Afganistan för åtta årsedan har det stått någon där i tyst protest, varje dag. Fem pass per dag. Två personer per pass.
Katrine är också en av alla frivilliga som sörjer för 60 irakier hotade av utvisning som gömmer sig i en kyrka. Det krävs 30000 kronor varje vecka för att hålla dem med mat och mediciner och andra livsförnödenheter. De behöver också sovsäckar och kläder. Dessa pengar dras in med t.ex. stödkonserter. Det är också ett stort arbete att göra allmänheten, politiker och media uppmärksamma på situationen för att få den att förändras.
Det vimmlar när man kommer in i kyrkan, säger Katrine. Det ca 20 barn. Och de flesta flyktingarna är psykiskt ödelagda.

Det är morgonföredrag förstås och jag känner, som ofta senaste tiden, att jag hört allt förr. Efter att ha svävat iväg i min sömnbrist och obekväma stol kommer jag på mina tolkambitioner. Jag vill lära mig att tolka i framtiden, så i huvudet översätter jag varje mening från danska till svenska. Det går hyfsat bra, jag förstår så gott som allt men svenskan blir lite knasig och osammanhängande. Jag funderar på engelsk studiegrupp i veckan, för att lära mig att prata kosmologi även på engelska. det är svårare än man kan tro.

Jag vill (i förra veckan)


Jag vill
               vara i butiken
               andas friskt och röra kroppen


Äntligen målar jag! Båt, vatten, hav, sten.


Jag mailar med Tunde. Vi har allt mer gemensamt trots frånvaron i varandras liv. Jag längtar att träffa henne. Min engelska storasyster.


Jag vill
              kanalisera energin.
Det är så splittrat. Dimmigt. Segt.
Genom dimman silas solen.


Mest av allt vill jag skapa. Uttrycka mig.
I mitt esse.


Jag ser ett foto från Terassen och suckar inombords vid åsynen av de välbekanta stolarna och borden. Så sterilt. Så tråkigt. Jag vill inte.
Men Ingrid. Jag längtar att vara på Klint med henne.
Och min strand. Min underbara strand och Sonnerupsskoven.
Och kampingplatsen.

Bilder från bussturen

Varför är folk så rädda? Så snabba att döma? Det är alkoholisterna på bussen som är de mest fördomsfria och omtänksamma. Jag sitter demonstrativt kvar när en medelålderskvinna reser sig. Senare kommer hon tillbaka, men fnyser ändå att de luktar ju.
Förarens ögon glänser roat i backspegeln och han väntar tålmodigt tills alkisvännerna har hjälpt varandra av. Han är afrikan, i alla fall av utseendet att döma och har en helt annan värdighet och humor än den svenska kvinnan och många med henne.

Veckan som gått och jag är ledig ut i fingerspetsarna

Man kan åka ut till Brännö med broren och just när man kommit till badplatsen längst ut börjar åskan och blixtar och det dröjer inte länge förrän regnet är över en. Ett snabbt dopp för min del (inget för Simons) och vi ser oss om efter något ställe där vi kan slippa undan torrskodda. Vi kryper ner under en brygga och skular. Det är skyfall och vi sitter på kalla hala klippor och blir droppade på, täckta så gott det går av redan blöta handdukar över huvudet. Potatissallad och torra kex. En dålig potatis kastas i vattnet och blir mat till tre stycken krabbor. Två sjöstjärnor dansar i slowmotion.
När regnet lättar kryper vi ut, som nykläckta fåglar och ljuset är underbart vackert med solsken mot en ännu mörkt gråblå himmel. Det var den dagens utflykt.

Man kan gå och lägga sig klockan ett och sedan vakna av regn klockan sju på morgonen. Efter att ha knött in madrassen i lägenheten och allvarligt övervägt om man ska stanna uppe när det nu har blivit morgon. Men någon timma till kan jag ju sova. Jag sov som klubbad med livliga drömmar till klockan ett! Kände mig helt drogad. Vem har smugglat ner sömnmedel i mitt kvällste? En ganska långsamverkande sort dessutom. Det var knappt så att en kalldusch fick töcknet att skingras. Men så träffade jag Aron och körde runt och spanade in bostadområden innan vi avslutade med Solrosen.
Efteråt spelning på Butik Kubik. Så fint. Ett litet trevligt band och full lokal. Sedan kom en man från en helt annan värld in genom dörren, i kostym och hatt. Han var greve enligt ryktet och otroligt underlig. Artig, påträngande och fascinerande.

Man kan också skratta åt Stinas tokigheter i butiken. Eller cykla i motvinden. Eller gå en tvåtimmarspromenad hem med Sara - och jag var inte ens trött. Eller göra pannkakor, bröd, hummus och morotskaka med rabarber. Man kan chatta med Ingrid i Casablanca eller Lena som jag passade när hon litet knytt. Och man kan dricka kaffe och läsa tidningen länge.
Ledig, ledig, ledig.

Grönska i ögonen och bilder från söndag och måndag

Pensionärparets hår lyser lika vitt som fiskmåsarna som svärmar omkring dem. Solen lyser på fjädrarna liksom på näckrosorna i Svartemossen. Kvinnan står en bit ut i vassen medan mannen sitter på en rullator och kastar brödsmulor till måsflocken. Det är den första soliga dagen efter en regnig vecka och ljuset är fortfarande gråmilt, för molntäcket har ännu inte spruckit upp helt.
Men jag vill minnas det vackra i denna bild. Modiga solstrålar som letar sig ner till stillheten, där en man och en kvinna står i ljusa sommarjackor och kastar bröd åt fåglar en söndag i juli. Solstrålar som letar sig ner till sprudlande aktivitet i en flock hungriga måsar och träffar fjäderskruder som blir bländande vita och lyser ikapp med yvigt vitt hår, en bit ut i vassen.
Allt inramat av somrig grönska, frodig efter regnet och klorofyllstinn i solljuset.




Min tröja är grön som gräset
och blåbärsriset när jag springer i skogen. Jag orkar, jag är här och kroppen är aktiv. Det är så jag tänker, halvt bländad i flimret från lövskuggor och vajande träd. Sedan ligger jag på en slät stenhäll, masserar bort huvudvärken och låter svetten torka. Så en meditation i grönt och grönt och grönt. Och tillslut kan jag lyssna och se även med ryggen. Det som väckts under teaterkursen finns där och kommer tillbaka.

Jag springer bland mina fränder, björkarna och tänker det här är jag, det här är mitt element. Inte fest, inte småprat, inte hög musik som dunkar in i huvudet. Ensam i naturen känner jag mig själv och är helt trygg.
Inte för att jag hade glömt. Jag har bara haft svårt att ta mig samman.
Ibland hindras min väg av våtmark och jag får vända om. Sedan bär det nerför på en smal stig i blåbärsriset. Jag stannar och plockar. Och plockar. Och plockar. När jag reser mig och går över en lite höjd ser jag en stor, rödbrun hjort ligga och sola sig. Hon tvekar en halv sekund innan hon tar det säkra före det osäkra och skuttar ljudlöst iväg utom synhåll. Jag vet att jag inte skrämde henne. Lugn och tyst, men väckte henne, och efter ett magiskt ögonblick kom vi på att vi är från olika världar.
Jag äter flera handfulla blåbär innan jag letar mig tillbaka. För andra gången kommer jag förbi ett sedan länge hoprasat vindskydd och hittar en plastmatta i balkongstorlek att kånka hem. En rödhårig pojke stirrar stumt och kan inte tro sina ögon när skogsmulle kommer gående med en stor svart rulle på huvudet. Trots att jag hälsar och den ljusa kvinnan som är med honom ler. Pojken stirrar. Jag är nöjd med att förvåna.




Så blev det ett äppelträd, eller till och med två. Om inte det ena var plommon förstås. Jag har väntat på bussen och önskat mig en affär att köpa jordgubbar i. Sedan möter Lars, i nytt skägg, och föreslår jordgubbar. Vi äter dem under trädet, till flädersaft och långa samtal om nu och det som varit och hur det blev. Ibland tänker jag ett ord, i en paus mellan två meninga eller om det är två halvor av en mening jag hör, och i nästa ögonblick kommer ordet ur Lars mun.
Jag har suttit på bussen och tänkt att det var längesen jag åt sallad, med fetaost och det skulle vara gott. Och så föreslår Lars pastasallad med fetaost som vi gör till lunch och sen sitter vi mjukt på uteplatsen och äter den och hela tiden omgivna av denna ljuvliga grönska. Och jag frågar; hur gick det för honom, hur blev det med henne, hur har det varit... Det är tryggt. Sedan får jag höra om märkliga släktingar och andra seder och nervpirrande högläsning.
Och det här är också jag. Mitt element. Att ha tid och ro och inget som kommer emellan.

Göteborgssommar


Någon har sytt färgglada segel till båtarna. Jag älskar sånt!


Haga i grodperspektiv








På Styrsö med Anna-Karin

Arbetsvecka med busfrön

Vilken dålig kontinuitet det blivit på den här bloggen. Men jag har ett alibi. Har jobbat hela veckan med trollungarna på dagläger igen. Vi är fem vikarier och en ur den ordinarie personalen med åtta busungar. Inte helt lätt att planera, strukturera, organisera, skapa trygghet och klola beslut. Vi tar det som det kommer och även sista-minuten-lösningarna faller mestadels väl ut. Igår var jag helt utslagen efter en dag som aldrig tycktes ta slut.Vi åkte till Universeum. Efter första halvtimmen med den nye minstingen i gruppen var jag genomsvettig. Sedan roterade vi för att dela på arbetsbördan och jag befann mig snart i ett kom-genast-ut-ur-polisbilen-och följ-med-oss-till-regnskogen-bråk med en flicka som är charmig men envis till tusen och för tung för att lyfta ur ett bilsäte när hon bestämt sig för att stanna där. Gick istället på regskogsutfärd med en liten försynt varelse som var rädd för både det ena och det andra, till och med regnet och i övrigt ganska ointresserad av exotiska djur. Ingen titt på ormarna för min del alltså. Efter picknick i en skön trädgård då ett annat barn lyfte iväg mina tillhörigheter gång på gång med ett ständigt leende på läpparna upprepandes "min, min", var jag "tvungen" att bada i en sjö trots att vädret var a la kofta och jeans, för det gick inte att stoppa de badsugna och knappt simkunniga busungarna. Dagen genomleds med dunkande huvudvärk.
Men som tur var har det varit mycket bra också. Mina förslag med utflykt till aktivitetshuset Eldorado samt tillverkande av kontaktböcker (där man skriver, helst tillsammans med barnen, vad man gjort under dagen för att detta lättare ska kommuniceras med föräldrar) var en hit. ALLA barn hade störtkul på Eldorado där det finns aktiviteter som passar olika temperament. Blyga lugna barn hoppade loss på studsmattor och i bollhav, andra lekte med plastormar i djungelrummet och jag var med några aktiva barn som satt som små ljus på den härliga musikstunden. Underbart! Flera barn tyckte dessutom det var jätteroligt att vara med och skriva och illustrera kontaktböckerna som de blev mäkta stolta över! Nu gäller det bara att knyta ihop projektet så att de har något att ta hem imorgon. Idag har jag dessutom haft betalt för att spela kubb på gräsmattan och slapp simhallsutflykt i utbyte mot att städa och diska efter dagen och haft ansvar för bara ett lugnt barn samtidigt.
Imorgon är sista jobbdagen vilket är lite tråkigt eftersom jag just börjat lära känna barnen på riktigt, men jag tackar inte nej till lite mer ledighet. Tids nog får jag jobba igen.

morgonpigg

Otroligt! Idag vaknade jag klockan sex och var pigg och hungrig. Gick upp och åt långfrukost till gp och idan raichel. Men som vanligt dessa sällsynta morgonpigga dagar så är jag trött redan innan 9 på morgonen. Den tid då morgontröttheten brukar vända ifall jag tvingat upp mig till jobb eller så innan dess. Men det här är bra, jag bejöver fila på min dygnsrytm om jag ska jobba på dagläger nästa vecka.

Sara och jag har sovit fem nätter på balkongen - det är underbart! Jag sover så skönt i frisk luft under bar himmel med väggar runt mig och madrass, kuddar och täcken.

Igår var jag och Simon vid Hovåsbadet och idag ska vi dit igen för en heldag. Det var ljuvligt! Bad och sol och picknick, det gäller att passa på innan det utlovade regnet och kyligheten nästa vecka.

På insidan av Sara och Sofies toadörr finns kylskåpspoesi. Där står bland annat:

Varför vi vackra puddingar uppvakta dryga men?
sukta efter intresse-sms
vårt span är aspatetisk!

En månad i bilder

Bättre sent än aldrig. Här kommer en liten sammanfattning av resan. Det finns massor massor mer, jag har säkert närmare tusen foton och en del av dem ska jag göra ett album av och lägga på Picasa web.


SALZBURG, Österrike


Det gick liksom inte att undgå att tänka Sound of Music
Här var jag bara över dagen, mellan två nattåg.


POMPEJI, Italien



Jag vandrade runt i timmar, -det var väldigt spännande


NEAPEL, Italien, sett från havssidan




CAPRI, Italien
En dagsutflykt till paradisön anpassad för mycket rika semestrare


SIRACUSA, Sicilien


Katedralen sammanbyggd med ett Athena-tempel


Strandpromenaden









MATERA,
Italien

























Den här staden är byggd på grottor i berget som varit bebodda i 7000 år!


I italien finns god glass och gott kaffe!




Båtresor från solnedgång till soluppgång är helt enkelt något av det underbaraste som finns. Här mellan Bari i Italien och Patras i Grekland. Resan tog 16 timmar och var en ren fröjd. Jag sov i sovsäck på däcket.





LENDAS, Kretas sydkust, Grekland




























"Min" strand






SANTORINI



Vi badade i varma källor och smörjde in oss med den röda leran som man fick dyka ner på botten för att få tag i.


Så här glad var jag på båtutflykten, en helt underbar dag var det. Den sista "riktiga", sen började jag på allvar undra vad jag höll på med, bestämde mig för att Grekland finns nog kvar nästa år och bokade flygbiljett hem för lånade pengar.





ATEN, Monastiraki































Först kändes det som ett nederlag att åka hem och jag var lite besviken över att bara ha varit borta i en månad. Jag hängde upp mig på småsaker - jag har ju inte hunnit bli solbränd, jag har ju inte ens använt hälften av Y3-tvättmedlet, jag har ju bara åkt fyra färjor, akvarellblocket är ju inte slut trots att det bara var några blad kvar när jag packade ner det och framför allt har jag inte varit på Patmos än!

Men när jag väl bestämt mig för att åka hem kändes det riktigt skönt. Mycket av det jag ville göra i Grekland kan jag göra hemma också, måla, läsa, skriva, sova på stranden. Men såklart ska jag åka tillbaka!  Nästa sommar, med ett tält, ett stormkök (för guuud vad jobbigt det varit att hitta billig, glutenfri, vegetarisk mat, jag är sååå trött på vinbladsdolmar i konservburk, tomater och pommes frites), och en vän eller två. Intresseanmälan mottages per mail eller telefon.

Det har faktiskt varit en tröttsam resa, jag känner mig sällan ensam men efter den intensiva teaterkursen med samvaro i kubik så blev det en stor kontrast att plötsligt vara på egen hand. Och efter att väskan blev stulen på tåget redan första veckan har det ena strulet efter det andra följt i dess spår. Inga allvarliga saker, men att hela tiden har ansvar, fokus och koncentration tar på krafterna. En vecka i slutet hade jag ressällskap an en kanadensisk tjej. Det var trevligt , lättsamt och praktiskt, men efter ett tag började jag längta efter att vara själv också. jag behöver båda delar.
Jag har haft mycket tur i livet och särskilt flyt det senaste halvåret, men här tog det helt enkelt slut. Skönt är att veta att jag fixar det ändå, jag är trygg och vet att jag kan ta vara på mig själv. Det har jag på allvar insett, där på någon strand. Att jag faktiskt hela tiden varit trygg med mig själv. Och det är väl det alla resor handlar om egentligen - att hitta sig själv.

I Nyhamn möttes jag av ljuvlig grönska, heden sprakande i dämpade färger:




Nu är jag i Göteborg, hos Sara och har det oförskämt bra kort sagt. Jag pysslar i hennes butik, gör berlocker, stickar och skyltar om. Vi har inlett en karriär som "friganer" och hittat alldeles finemang helt gratis mat som affären kastat, sovit på balkongen, pick-nickat i Slottskogen och annat skönt.

Framöver blir det säkerligen tätare mellan inläggen här. Jag har också mobil igen, med samma nummer som förr. Men ingen telefonbok, så sms:a eller ring eller maila gärna om ni vill att jag ska kunna höra av mig.

RSS 2.0