Essaouira



Behöver jag säga att jag hade en underbar dag?


Äntligen foton

Nu har jag lagt upp foton till alla gamla inlägg, sà kom ihàg att scrolla ner och titta :-)

Marrakech, - och en doft av paradiset

Jag ar ovanligt trott de har dagarna men har samtidigt varit med om mycket fint. Som tur ar har jag stannat pa samma hotell hela tiden och ska snart sova tredje natten. Sà har jag mött Ingrid här och följt med till en ranch dar svenska Jenny har en massa vackra hastar. Jag lekte med dottrarna (5 och 7 ar gamla) i stallet, kurragömma ute i grönskan dar restaurang höll pà att byggas. Sedan letade vi efter gràsuggor i gräset och försökte räkna hur mànga ben de har, utan att de rullade ihop sig till bollar. Vi fick det till 14!
Igàr var vi i en helt undrbar paradisträdgard, hos andra svenskan Lisen. Jag fotade blommor och citroner och kaktusar och somnade under ett olivträd. Där hade jag ju lätt kunnat stanna en vecka i grönskan utan att göra nagonting annat. Jag längtade innerligt efter mina malargrejer. 








Jag somnade i gräset under ett olivträd

Pà eftermiddagen fick jag leka charterturist och badade i poolen pa Ingrids hotell. Ett annat liv jag aldrig upplevt men som jag antar ar synonymt med hur mängder av svenskar tillbringar sina semestrar. Jag var fascinerad över hur flott det var pà det stora hotellet, jämfört med de min budget tillàter. Men jag gillar mitt, med apelsinträd - trots att man jämt hàller pà att bli pàkörd av alla galna mopeder som kör i pyttegränderna och stör husfriden i rummet mot gatan. Jag vill inte se fler mopeder! Dà är àsnor bättre.
Imorse fick jag följa med Ingrid och fota ett hotell här utanför Marrakech. Det var kul - flytta runt möbler, hitta vinklar och fotolektion. Sedan var vi pà snabbvisit i ett till helt fantastiskt palats. Ägaren, var det bankir han var (?) använder det sà gott som aldrig - han har 14 tjusiga hus! Helt otroligt! Vi visades runt av en av dekoratörerna, en amerikan full av energi och historier.

Nu har jag shoppat byxor, sà behöver jag kanske inte gà runt i de trasiga, lappade, lagade mer. Plötsligt upplevde jag inte samma grad av terror fràn försäljarna längre, kanske hade det lugnat ner sig efter helgen eller var det min attityd som förändrats - det var i alla fall mycket trevligare, lättare att smàprata, gà vidare när jag inte hittade rätt och ta god tid pà mig att pruta med ett leende pà läpparna.







Som ljuv musik för ögonen

Det var latt att lamna Ouarzazate imorse. Jag tycker om att aka bort, vidare, bara jag ar klar. Och det var jag. Fyra timmar over Atlasbergen: Sààà UNDERBART ANDLÖST VACKERT!!!! Jag tankte att det har skulle pappa gilla och sà gott som alla andra jag kanner ocksà for den delen. Snökladda toppar, blà himmel, röd jord och gnistrande grönska! Jag fotade och fotade genom fonstret. Bussen pausade i en by  pà vagen dar luften var klar och en snall farbror salde farskpressad apelsin (utan socker) och lat mig fota utsikten fràn baksidan av kaféet och mig bland blommorna. Sedan blev han lite val nargangen och jag skyndade vidare inna det blev obehagligt.
Jag hade nastan inte tid att lasa min bok som jag just kommit in i eftersom det fanns sà mycket utsikt att titta pà och jag bara satt och màdde gott. Killen snett bakom mig kraktes hela tiden i en pàse och jag tyckte det var synd om honom som blev àksjuk men han var bara bakfull sa han.





Sen anlande jag till Marrakech och hittade ett helt underbart hotell (som tyvarr inte verkar ha rum alla natter jag ska vara hara, kanske i basta fall om jag byter rum varje natt) med apelsintrad pa innergarden, ett med frukt och ett med ljuvligt doftande blommor. Och soffor att sitta i under traden. Men jag har knappt haft tid att njuta av det eftersom jag hittade den enorma marknaden med miljoner underbart vackert hantverk!!! Helt fantastiskt fint, jag vill bara ta hem allt och ratt som det var hade jag kopt ett överkast -efter en lang ritual for att lära kanna hantverket och filura ut min smak, dricka te och diskutera priset - och jag trodde inte att jag hade kopt det for vi kom inte overens om nagot; men plotsligt kom en  farbror skyddsangel som jag atit billig slibbig mat brevid tidigare och som betalade ett par dirham for min mat nar jag inte hade vaxel, som jag sedan slog folje med och som visade mig till affaren med overkastet. Han slog sig ner brevid mig och pratade arabiska med forsaljaren och plotsligt var overkastet inpackat at mig. Jag hade inte tillrackligt med pengar pa mig nu heller sà sonen fick folja med till hotellet (i smyg for det ar inte tillatet att ga med turister tydligen) forst han nagra steg fore mig till Djemaa-el-fna och sedan jag nagra steg fore honom, vidare till hotellet, for att fa resterande betalning.
Och sà har jag kopt ett par gula tofflor med näbb - val prutade och jatte roliga.

Fortfarande inga bilder tyvarr, jag har hundratals men kan inte lagga upp dem idag heller...


Mitt hotell


färskpressad apelsinjuice för 3kr pà Djemaa el fna


Tandläkare eller nàt, observera högen med utdragna tänder! Jag höll instinktivt munnen stängd!


Lovely keramik!


Baraka

Igar var jag i Ouarzazate och skulle aka till kasban i Aït benhaddou, tre mil. Pa vag till taxistationen sag jag en katt bli pakord av en bil. Smack och duns. Den var ljusrödrandig, och lag forst helt stilla pa gatan. Sedan borjade den rycka och kranga och slanga med hela kroppen helt förärligt mycket, som om den var gjord av gummi men kom ingenstans alls. Jag orkade inte titta, det var hemskt med de dar dodsryckningarna - aldrig hade jag forestallt mig att det kunde vara sa kraftigt. Det var en massa liv kvar i den stackars katten och jag onskade bara att en till bil skulle kora over den och gora slut pa lidandet, nar jag gick vidare med en klump i halsen.

Pa taxistationen fick jag tjabba med en sisadar fem olika chaufforer inna jag fick ett vettigt resalternativ. De tyckte att jag skulle hyra en egen taxi som vantade pa mig vid kasban tva timmar och sedan korde tillbaka, eftersom det inte fanns nagra att dela med just dar, just dà. Det var visserligen ett billigt erbjudande med 150 dh/kr men jag tyckte att det var for kostsamt och efter lite tjatande och gnabbande var det en schysstare forare som sa att jag skulle aka till samhallet halvags for 10 dh och darifran till kasban for ytterligare 10. Det gick som smort! For mig. Kandes dessutom lite aventyrligt att inte veta riktigt vart jag skulle eller hur det skulle gà att komma tillbaka.
I forsta taxin var det en man som hoppade av fore oss andra och spottade en massa blod i diket.
I andra taxin satt jag brevid en man som sag ut att ha varit i slagsmal och kanske var pa vag hem efter att ha blivit omplàstrad. Han hade kompress over ogat och sàr i ansiktet och sàg inte alls ut at ha det bra.
Jag tankte: var ska detta sluta...



I aït ben haddou gick jag forbi alla forsaljare for att komma till kasban, som lag pa andra sidan en grund flod. Mangder av turister forslades over vattnet pa asnor och tom kameler. Som tur var sag jag nagra som vadade over och bestamde mig for att gora likadant. Jag tog av mig skor och strumpor och kavlade upp jeansen, under vilda protester fran en àsneägare. Han varnade for hur kallt vattnet var, ha, ha, jag kommer fran Sverige och har inget emot lite kallt vatten nar solen steker. Dà sa killen att jag skulle ta àsnan -good price- for at inte casser la baraka. Jag bestamde mig for att ta risken, trots alla de skadade varelser jag mott under den senaste timmen. Det var ju en win/win situation, sparade pengar och svalkade fotter och gick hur bra som helst; trots att det var lite stenigt och stromt men vattnet rackte inte ens till knana.



Val i kasban utforskade jag gangar, hittade gravfaltet och holl mig undan de flesta forsaljare som jag helt enkelt inte orkade med. Men de minst pàtrangande tittade jag in hos och kopte ett ärtgrönt keramikfat och en randig sjal. Flera forsaljare har under mina envisa prutningsforsok i brist pa pengar, fragat om jag inte har nagot att byta med. Vad skulle det vara? Nàgot litet fràn Sverige... Jag ska komma ihàg det nasta gang, att ta med mig smà typiskt svenska grejer som inte finns utomlands (vad det nu skulle vara, - dalahastar?)
For nàgra dagar sedan onskade jag att jag hade tagit med mig snäckor fran stranden till tuaregkillarna som aldrig lamnat oknen. Det hade de nog gillat...

Pà vag tillbaka fràn kasban tog jag mina forsta trevande barfotakliv i vattnet nar ytterligare tva män pà àsna ropade stop. - Nej, nej jag vill inte ha en 20 meters ridtur - det skulle vara som att ata EN godisbit - man vill bara ha mer! Men de framhardade och sa att det var gratis sà tillslut satt jag pà àsnan, fortfarande med skorna i handen. Jag vet inte om de bara var uttràkade i brist pà turister i den stunden, eller mest hade lust att fà hjalpa en blond tjej upp pà àsnan med stor omsorg, eller ville bevara barakan. Men jag tyckte det var schysst i alla fall.
Pà andra sidan blev jag inlockad i ett hantverkstalt av en forsaljare, av den sympatiska sorten den har gangen, som visade ett berberhalsband som skulle ge baraka. Nej tack, jag behover inget baraka-halsband, jag har tur anda som det ar.
Och det hade jag. Sà gott som ögonblickligen hittade jag en taxi som skulle kora tillbaka till Ouarzazate i ett svep och utan att blinka sa att det kostade bara 20 dirham, trots att det inte var fullt (tva i framsatet och fyra bak + foraren, eller tvà i ett extrasate langst bak i obekvam vinkel dar jag slar huvudet i taket och blir aksjuk pà sepentinvagarna eftersom jag inte ser vagen). Jag fick framsatet sjalv och det satt bara en person bakom - kanske hade han hyrt hela taxin.

Det var i alla fall en barakadag.

Dags for Marockos nackdelar

Jag ar sa ooootroligt trott pa alla Bonjour, ça va, anglais? francais? hello!! one question pleqse! goog price, where you going? First time in Morocco? Bienvenue! Har folk inget battre for sig??? Ser det ut som om jag vill svara pa fragor? Spelar det nagon roll om jag ar svensk; fransk, engelsk och svarar alla de miljoner manniskor som fragar vare dag...
Jag ar ingen guide, vill bara ha pengar for rundvisningen anda... Jag tror jag ska borja med burka.

I tva dagar har det statt mig upp i halsen att vara turist i Marocko. Det finns ingen som har en tanke pa att jag kanske bara tar en promenad och inte vill stanna framfor varenda person (av den manliga delen av befolkningen menar jag da) och tala om hur lange jag har varit har och vilken nationalitet jag har. Sadana fragor ar valkomna nar JAG har tagit ett steg in i rummet/affaran/hantverksbàset.

En annan klassiker som jag hort nagra ganger ar fragan om jag pratar franska (da jag ser oforstaende ut vid tilltal) och jag svarar: inte sa mycket, lite senare i konversationen utbrister vederborande forvanat: Ar du inte fran frankrike?? Eh, nej - da skulle jag val ha pratat lite battre franska...


Ett annat fenomen ar alla missforstan som blir, dels pa grund av sprakproblem och kulturskillnader naturligtvis, men ibland ar det helt absurt. Min mobiltelefon har borjat stanga av sig sjalv efter att ha badat i lite for mycket okensand och nar jag forsokte forklara detta i nagon teknikaffar sa forstod inte killen bakom disken vad jag menade (helt forstaeligt med tanke pa hur knasig min forklaring var) men istallet for att saga det borjar han gissa att jag kanske vill byta bakgrundsbild och hjalper mig att andra, sedan forsoker han aktivera pinkoden och trycker in koder pa mafa innan han fragar mig vad koden ar. Efter att ha forkarat att det inte ar det som ar problemet sa forstar han antligen att det ar elektriciteten som inte funkar och efter att han skrapat lite pa batterikontakten verkar den ha repat sig fint och mobilen stanger inte av sig stup i kvarten.

Sen verkar alla har ÄLSKA socker i alla former. Jag pratade lange och val med camping-tuaregerna om hur jag dricker te i Sverige ocksa men att det ar gott utan socker och kokade deras te utan socker och bjod pa, ingen vagade smaka utan att blanda i typ tva-tre sockerbitar per glas. Va, gillar du inte socker? Jo; men inte hela tiden, har dricker ni ju socker med te! Nar jag fragade i en affar efter juice utan socker sa hade de ingen, men jag kunde ju ta coca-cola - utan socker! Avstod. Och efter att ha bestallt forst avokadodryck och sedan appeljuice och bada smakade enbart mjolk och socker, sa har jag lart mig att alltid tillagga att jag vill ha saker utan socker.
Sen finnf det forstas ljuvlig farskpressad apelsinjuice om man bara hittar ratt...!

Jag tankte skriva om hur lang tid det tar att fa mat ocksa, men nu orkar jag inte gnalla mer utan skriver ett lite mer positivt inlagg istallet.


Ökenlycka och badhus

Nu har jag just kommit hem fran tre harliga natter i oknen.
Efter att ha kommit over kanslan av turistspektakel och in i andra andningen kanns det som om jag skulle kunna tillbringa veckor pa kamelryggen. Tiden gar allt for snabbt! Jag bara alskar att gunga fram i tystnad och med sa mycket utrymme omkring mig, det ar lite som att vara vid ett stort hav. Jag kanner mig sprudlande lycklig och fri. Men stundtals ocksa liten. Jag vaknar i soluppgangen och fotar sanddyner; blir serverad mat; gronsaker; gronsaker; gronsaker; omelett och sirapssott te i mangder. Sedan kamelritt, vandring, siesta, samvaro, helkroppsmassage, lektion i arabiska,underhallning med traditionell musik och tid att skriva; rita och lasa. Stjarnhimlen ar stralande! I morkret ar jag radd for kamelerna, de ar sa stora och jag ser inte om jag haller pa att ga rakt pa dem eller har hittat till taltet med toan. Men pa ryggen i dagsljus ar jag trygg och ovar pa att flyttta over benen till samma sida.
Tuaregerna ar fantastiskt vanliga och gastfria och har dessutom en kansla for distans och integritet. De fick mig att kanna mig helt hemma. Hassan, min guide som havdar att han ar 16 ar men jag gissar pa tolv, tretton, pratar nagra fraser pa manga olika sprak men liksom de andra i taltlagren har han haft begransat med skolgang och kan inte skriva. Taltet ar hans skola och han blir uppfostrad av de aldre kamraterna, delaktig, tillrattavisad, omhandertagen. Han ar otroligt fascinerad over mina bocker; bladdrar och tittar i alla anteckningar, lappar; bilder i guidebok och ritblock. Ritpapper och europakarta vackte stort intresse aven hos de andra och vi hade att gora en hel kvall. Nu har jag kopt ett block och fargpennor som gar att vassa; som jag ska vidarebefidra till Hassan.
De enda som inte tyckte om oknen var min kamera, min mobil och mina pennor. Igar blaste det (i mina ogon) sandstorm. Det var inte sa mycket vind, sa tuaregerna, men jatte svart att ga i, sarskilt med all yrande sand. Och Lina forsokte mala akvarell!!! ( Fick ge upp det.) Jag lovar att det var sand precis overallt - i ogon, nasa; oron; mun; i sangen, inuti vaskor, i klader, i mat, i haret... You name it.







Nu ar jag fardig med oknen for den har gangen och tillbaka i Zagora dar jag forsokte mig pa tvagning i stans Hammam i eftermiddags. Hur svart kan det vara, tankte jag, jag far val iaktta hur andra gor - men jag har nog ALDRIG kannt mig sa bortkommen! Jag forstod inte var och nar och hur mycket jag skulle kla av mig, vart jag skulle ta vagen eller gora eller nagot som helst. Det mesta blev fel och jag fick miljoner av forklaringar - pa arabiska! En kvinna som forsokte hjalpa till, skrattade och tyckte att jag var ett hopplost fall, i frustration ropade hon "ar det nagon som kan franska?" Sa ifall nagon missat den bortkomna turisten sa fick de definitivt upp ogon och oron nu och en liten tjej kom och tolkade lite. Men jag hade ingen balja och tappade bort den ena av mina tva hinkar att fylla vatten i. Shampo och tval hade jag i en liten necesaire som blev helt blot; liksom min minihandduk som hamnade i anga och vatten. De maste ha tyckt att jag tvattade mig i rekordfart; jag som inte satt och skrubbade mig i evigheter, men jag ville mest bara komma ut ur hela roran. Nasta gang ska jag vara battre forberedd for det var helt otroligt omtumlande och forvirrande. Men med ratt installning kan jag kanske njuta av att bli helt ren och avslappnad nasta gang, for jag har en skon kansla kvar i kroppen sahar flera timmar efterat. Och lika gratfardig som jag kande mig i borjan, blev jag rord over den enorma hjalpsamhet och valvilja som fanns omkring mig, och foljde med mig ut pa gatan, med uppmaningar om att kla pa mig en massa klader for att inte bli nedkyld. Levande kvinnor, pa ett helt annat satt an de man ser pa gatorna.

Zagora

Nu har jag akt nattbuss over Atlasbergen till en liten stad som heter Zagora i sydostra Marocko. Pa bussen satt jag brevid en man som forsokte omvanda mig till muslim. Jag tog det som en lektion i franska. Sedan traffade jag en kille som fragade pa engelska var jag kom fran; Sweden. och han sa: Jag prata bara lite svensk!!! Han hade slaktingar i Sverige och hade varit runt pa manga stallen  och bodde nu i USA. Men utanfor Zagora skulle han traffa sin mormor och morfar for forsta gangen pa 20 ar och han var jatte nervos! Men han hade varit dar mycket som barn. Bussresenarerna holl tummarna for honom.

I Zagora ar allt lugnt och skont; varmt och avslappnat. Jag ska bo i en liten hydda pa campingen Prend ton temps - som verkligen lever upp till sitt namn. Har ar manniskorna behagliga och odmjuka och jag har inte alls kanslan av att bli lurad hela tiden. Trygg. Mitt pa dagen kandes varmen som den absolut varsta varmeboljan i julisverige, da man tanker; att sahar maste det kannas att bo i afrika, typ. Perfekt for siesta. Resten av dagen ar helt ljuvligt ljummen. Jag fick just folja med Younes, en ung kille som ar guide pa campingen och pratar bra engelska (liksom flera andra har jamfort med casablanca), pa hans moped for en tur i palmodlingarna. "Sag bara till om du vill ta ett foto sa stannar jag!" ropade han bak till mig. Efterat slappte han av mig vid hantverksforsaljningen och jag fick demonstrerat hur en tuareg-turban ska knytas. Jag valde en vit och borjade pruta utanfor affaren, men sa gar det inte alls till, sa forsaljaren. Jag maste ju komma in och dricka te och medan vattnet kokar kan jag ju titta pa alla smyckena. Ja, man tar val seden dit man kommer och i det har fallet var det jatte trevligt. Teet som jag bestallde utan socker, serverades med uppskattninsvis tva sockerbitars innehall i ett litet glas. Jag ville garna ha bade ett armband och orhangen och ett halsband men nar vi borjade skriva summor pa ett papper for att komma overens om priset fick jag i stor saknad lamna de forsta och valde halsbandet; som ar en kompass fran tuaregerna tydligen, som ett kors at de fyra vaderstrecken och en symbol for det forflutna - om jag forstod det ratt. Det ropade pa mig i alla fall och kommer nog behovas pa kamelturen imorgon. Tva natter ska jag sova i okentalt och dagen emellan prutade jag bort kamelritt och tankte att jag kunde mala akvarell istallet. Jag kommer tillbaka ruinerad men forhoppningsvis berikad.


Jag vill visa fotona harifran men de gar inte att ladda upp just nu. Fargerna ar i alla fall ljusa och mattade pa ett lugnt satt; i aprikosnyanser och grablatt; pa husen; jorden och dadelpalmerna.

Nu ska jag kopa 10 liter vatten som jag ar rekommenderad att ta mig med pa okenturen och sedan har det utlovats levande musik pa campingen. Ibland har man det bra.






Prends ton temps, camping i Zagora. Min lerhydda var sval pa dagen och värmde pa natten.

Fraan Gôteborg till Casablanca


Kortversion
:

Jag har tillbringat 43 timmar paa taag, 6 paa baat och 4 i bil, sedan jag làmnade Gôteborg.

I Paris ser alla mànniskor ut som om de kom fraan en fransk film.

I Frankrike har de inte fattat det hàr med interrail: 70 euro kostar en plats i liggvagn till Madrid! (Istallet fôr 150 kr saadàr)

Under ôverfarten till Tanger laag jag platt paa golvet och var glad att jag inte àtit frukost, medan mitt ressàllskap spydde i  papperskorgarna.

Nu har jag landat hos Ingrid och Hadj i Casablanca i underbar gàstfrihet.


Och fôr den taalmodige:

Den vàrsta resdagen var nog, saa hàr i efterhand; vàntan i iskallt Malmô efter att bara ha sovit 2,5 timmar sista natten paa Bornholm. Som tur var vàrmde det fina ô-besôket fortfarande inombords. Har varit paa rundtur paa Bornholm med Annas skola och faat testa att gôra glas! Soliga utflykter i fint sàllskap.

Ett taag i Tyskland var instàllt saa jag fick kraangla lite fôr att komma till Paris. Det gjorde inget, efter den underbara nattsômnen paa taaget efter dagen i Malmô. Fôrsta motgaangen var istàllet paa stationen nàr jag skulle boka biljett till Spanien. I Frankrike har de inte fattat det hàr med interrail-kort. Det skulle kosta 70 euro!!! med en plats i liggvagn till Madrid, dvs ett halvt interrailpass till! Jag bestàmde mig fôr att inte sàtta mig ner och graata ôver detta faktum àven om det var fôrsta impulsen. Istàllet kollade jag upp alternativen, med resa paa dagtid och ôvernattning i Paris och Madrid, men bestàmde mig fôr nattaag med sittplats (som ocksaa var dyrt). Det funkade…


Redan efter en halvtimma i Paris var jag trôtt paa uppmàrksamheten fraan den manliga delen av befolkningen. Bara den fôrsta kommentaren tog jag som en komplimang: Ca c'est trop belle!
Jag skyndade till Sacre Coeur och Montmartre i rekordfart och hann àta indisk mat ocksaa; men knappast njuta saa mycket. En kul sak var att alla jag môtte paa gatan verkligen saag ut som om de var hàmtade ur en fransk film. Alla! Hur kan det vara saa stor skillnad paa befolkningar?

I Madrid finns en djungel, eller en botanisk tràdgard i alla fall, inne i stationsbyggnaden! Det verkar vara en jàtte trevlig stad, att dôma av mitt fôrsta intryck.Jag hittade en affàr som saalde en massa spànnande instrument och kôpte ett àgg att spela paa (som marackas). Underbar mat hittade jag ocksaa, med hjàlpsam kypare som fôrstod sig paa alla mina krav. Tillbaka paa stationen, just som jag tànkte att jag skulle kunna hitta vilket avgaaende taag som helst i sômnen, saa strulade plôtsligt allt till sig och jag var nàra att missa det! Men jag hann med, med blotta fôrskràckelsen. Jag var helt enkelt inte beredd paa att det skulle dyka upp sàkerhetskontroller med vàskrôntgen och att taagen gick flera trappor upp!!

Sôder om Madrid kàndes luften mild àven nàr det var graatt och regningt. Algeciras var inte alls en traakig, farlig stad som det stod i min guidebok, utan riktigt trevlig. Jag gick in paa ett litet sunkigt, billigt hotell som visade sig vara rena lycktràffen eftersom kvinnan i receptionen, Rachida, skulle aaka ôver till Marocko nàsta morgon och till och med ta samma taag som jag. Saa jag fick ressàllskap och guidning (som var ytterst vàlkommet daa till och med passkontroller och att kôpa biljetter visade sig vara gaatfulla fôreteelser) Rachida hade i sin tur enorma màngder bagage som jag hjàlpte till att slàpa runt paa. Tvaa marockanska killar som arbetat i Spanien hjàlpte ocksaa till, baade med hennes vàskor och att introducera mig till kontinenten paa andra sidan vattnet. Istallet fôr 1,5 timmar tog ôverfarten 4 timmar och medan mitt ressàllskap kràktes i paasar och papperskorgar hade jag alldeles fôr mycket àventyr i kroppen fôr att faa plats med sjôsjuka. Men jag fick làra mig att man ska ligga platt paa golvet fôr att slippa illamaaendet, saa det gjorde jag, och var vàldigt tacksam ôver att inte ha àtit naagon frukost.

Det màrks verkligen att man kommit till en annan vàrldsdel nàr man gaar av fàrjan i Tanger. Allt kàndes annorlunda och ôvervàldigande och jag var àn mera tacksam ôver mitt hjàlpsamma ressàllskap. Rachida blev môtt av sin bror som fixade taxi till stationen aat oss. Sedan skulle de med samma taag och gick av fôrst nàr jag bara hade en timma kvar till Casablanca.


Nu har jag bott hos Ingrid och Hadj i en vecka och bara blivit bortskàmd av allt fint bemôtande hàr. De tolkar och fôrklarar saker, hittar majsspagetti och majscouscous till mig. Hembitràdet Rachida lagar god mat och diskar och stàdar àven efter mig. Idag fôrsôkte jag hjàlpa till och diskade efter frukosten medan hon var paa  ôvervaaningen och nàr jag sen kom upp hade hon bàddat min sàng och stàdat i mitt rum!!

Saa har jag faatt tràffa Ingrids vànner, som alla àr jàtte fina, fôljt med paa yoga och till gymmet, paa hennes fôredrag om bôngroddar paa en amerikansk kvinnofôrening (!), hem till folk; Nadjas familj och Jiheds skola och i jobbet som fotograf. Allt àr bara saa roligt!

I maandags aakte vi till vattenfallen i Ouzoud som ligger i Atlasbergen.
Plôtsligt var vi mitt i vaarblommor och solsken.


Ingrid fotar i blomsterfàlten paavàg till Ouzou











De fôrsta dagarna har jag bara flutit omkring utan tanke paa framtiden eller det som varit, sovit och sovit och sovit och liksom inte haft en egen vilja eller egna planer. Inte fôrràn i tisdags, I Atlasbergen, kànde jag att jag landade. Plôtsligt hade jag svaart att sova paa kvàllen (som jag brukar), jag tànkte paa Sverige och paa vad jag ville med den hàr Marockovistelen. Jag drômde en laang mardrôm, satt fôr mig sjàlv vid vattnet paa utflykten och saa hade jag landat. Nu àr jag mig sjàlv igen.

Ikvàll ska jag ta nattbussen ôver atlasbergen; till Zagora fôr att uppleva ôknen naagra dagar, paa egen hand, eller med nytt sàllskap...

RSS 2.0