Baraka

Igar var jag i Ouarzazate och skulle aka till kasban i Aït benhaddou, tre mil. Pa vag till taxistationen sag jag en katt bli pakord av en bil. Smack och duns. Den var ljusrödrandig, och lag forst helt stilla pa gatan. Sedan borjade den rycka och kranga och slanga med hela kroppen helt förärligt mycket, som om den var gjord av gummi men kom ingenstans alls. Jag orkade inte titta, det var hemskt med de dar dodsryckningarna - aldrig hade jag forestallt mig att det kunde vara sa kraftigt. Det var en massa liv kvar i den stackars katten och jag onskade bara att en till bil skulle kora over den och gora slut pa lidandet, nar jag gick vidare med en klump i halsen.

Pa taxistationen fick jag tjabba med en sisadar fem olika chaufforer inna jag fick ett vettigt resalternativ. De tyckte att jag skulle hyra en egen taxi som vantade pa mig vid kasban tva timmar och sedan korde tillbaka, eftersom det inte fanns nagra att dela med just dar, just dà. Det var visserligen ett billigt erbjudande med 150 dh/kr men jag tyckte att det var for kostsamt och efter lite tjatande och gnabbande var det en schysstare forare som sa att jag skulle aka till samhallet halvags for 10 dh och darifran till kasban for ytterligare 10. Det gick som smort! For mig. Kandes dessutom lite aventyrligt att inte veta riktigt vart jag skulle eller hur det skulle gà att komma tillbaka.
I forsta taxin var det en man som hoppade av fore oss andra och spottade en massa blod i diket.
I andra taxin satt jag brevid en man som sag ut att ha varit i slagsmal och kanske var pa vag hem efter att ha blivit omplàstrad. Han hade kompress over ogat och sàr i ansiktet och sàg inte alls ut at ha det bra.
Jag tankte: var ska detta sluta...



I aït ben haddou gick jag forbi alla forsaljare for att komma till kasban, som lag pa andra sidan en grund flod. Mangder av turister forslades over vattnet pa asnor och tom kameler. Som tur var sag jag nagra som vadade over och bestamde mig for att gora likadant. Jag tog av mig skor och strumpor och kavlade upp jeansen, under vilda protester fran en àsneägare. Han varnade for hur kallt vattnet var, ha, ha, jag kommer fran Sverige och har inget emot lite kallt vatten nar solen steker. Dà sa killen att jag skulle ta àsnan -good price- for at inte casser la baraka. Jag bestamde mig for att ta risken, trots alla de skadade varelser jag mott under den senaste timmen. Det var ju en win/win situation, sparade pengar och svalkade fotter och gick hur bra som helst; trots att det var lite stenigt och stromt men vattnet rackte inte ens till knana.



Val i kasban utforskade jag gangar, hittade gravfaltet och holl mig undan de flesta forsaljare som jag helt enkelt inte orkade med. Men de minst pàtrangande tittade jag in hos och kopte ett ärtgrönt keramikfat och en randig sjal. Flera forsaljare har under mina envisa prutningsforsok i brist pa pengar, fragat om jag inte har nagot att byta med. Vad skulle det vara? Nàgot litet fràn Sverige... Jag ska komma ihàg det nasta gang, att ta med mig smà typiskt svenska grejer som inte finns utomlands (vad det nu skulle vara, - dalahastar?)
For nàgra dagar sedan onskade jag att jag hade tagit med mig snäckor fran stranden till tuaregkillarna som aldrig lamnat oknen. Det hade de nog gillat...

Pà vag tillbaka fràn kasban tog jag mina forsta trevande barfotakliv i vattnet nar ytterligare tva män pà àsna ropade stop. - Nej, nej jag vill inte ha en 20 meters ridtur - det skulle vara som att ata EN godisbit - man vill bara ha mer! Men de framhardade och sa att det var gratis sà tillslut satt jag pà àsnan, fortfarande med skorna i handen. Jag vet inte om de bara var uttràkade i brist pà turister i den stunden, eller mest hade lust att fà hjalpa en blond tjej upp pà àsnan med stor omsorg, eller ville bevara barakan. Men jag tyckte det var schysst i alla fall.
Pà andra sidan blev jag inlockad i ett hantverkstalt av en forsaljare, av den sympatiska sorten den har gangen, som visade ett berberhalsband som skulle ge baraka. Nej tack, jag behover inget baraka-halsband, jag har tur anda som det ar.
Och det hade jag. Sà gott som ögonblickligen hittade jag en taxi som skulle kora tillbaka till Ouarzazate i ett svep och utan att blinka sa att det kostade bara 20 dirham, trots att det inte var fullt (tva i framsatet och fyra bak + foraren, eller tvà i ett extrasate langst bak i obekvam vinkel dar jag slar huvudet i taket och blir aksjuk pà sepentinvagarna eftersom jag inte ser vagen). Jag fick framsatet sjalv och det satt bara en person bakom - kanske hade han hyrt hela taxin.

Det var i alla fall en barakadag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0