Marrakech, - och en doft av paradiset

Jag ar ovanligt trott de har dagarna men har samtidigt varit med om mycket fint. Som tur ar har jag stannat pa samma hotell hela tiden och ska snart sova tredje natten. Sà har jag mött Ingrid här och följt med till en ranch dar svenska Jenny har en massa vackra hastar. Jag lekte med dottrarna (5 och 7 ar gamla) i stallet, kurragömma ute i grönskan dar restaurang höll pà att byggas. Sedan letade vi efter gràsuggor i gräset och försökte räkna hur mànga ben de har, utan att de rullade ihop sig till bollar. Vi fick det till 14!
Igàr var vi i en helt undrbar paradisträdgard, hos andra svenskan Lisen. Jag fotade blommor och citroner och kaktusar och somnade under ett olivträd. Där hade jag ju lätt kunnat stanna en vecka i grönskan utan att göra nagonting annat. Jag längtade innerligt efter mina malargrejer. 








Jag somnade i gräset under ett olivträd

Pà eftermiddagen fick jag leka charterturist och badade i poolen pa Ingrids hotell. Ett annat liv jag aldrig upplevt men som jag antar ar synonymt med hur mängder av svenskar tillbringar sina semestrar. Jag var fascinerad över hur flott det var pà det stora hotellet, jämfört med de min budget tillàter. Men jag gillar mitt, med apelsinträd - trots att man jämt hàller pà att bli pàkörd av alla galna mopeder som kör i pyttegränderna och stör husfriden i rummet mot gatan. Jag vill inte se fler mopeder! Dà är àsnor bättre.
Imorse fick jag följa med Ingrid och fota ett hotell här utanför Marrakech. Det var kul - flytta runt möbler, hitta vinklar och fotolektion. Sedan var vi pà snabbvisit i ett till helt fantastiskt palats. Ägaren, var det bankir han var (?) använder det sà gott som aldrig - han har 14 tjusiga hus! Helt otroligt! Vi visades runt av en av dekoratörerna, en amerikan full av energi och historier.

Nu har jag shoppat byxor, sà behöver jag kanske inte gà runt i de trasiga, lappade, lagade mer. Plötsligt upplevde jag inte samma grad av terror fràn försäljarna längre, kanske hade det lugnat ner sig efter helgen eller var det min attityd som förändrats - det var i alla fall mycket trevligare, lättare att smàprata, gà vidare när jag inte hittade rätt och ta god tid pà mig att pruta med ett leende pà läpparna.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0