Fraan Gôteborg till Casablanca


Kortversion
:

Jag har tillbringat 43 timmar paa taag, 6 paa baat och 4 i bil, sedan jag làmnade Gôteborg.

I Paris ser alla mànniskor ut som om de kom fraan en fransk film.

I Frankrike har de inte fattat det hàr med interrail: 70 euro kostar en plats i liggvagn till Madrid! (Istallet fôr 150 kr saadàr)

Under ôverfarten till Tanger laag jag platt paa golvet och var glad att jag inte àtit frukost, medan mitt ressàllskap spydde i  papperskorgarna.

Nu har jag landat hos Ingrid och Hadj i Casablanca i underbar gàstfrihet.


Och fôr den taalmodige:

Den vàrsta resdagen var nog, saa hàr i efterhand; vàntan i iskallt Malmô efter att bara ha sovit 2,5 timmar sista natten paa Bornholm. Som tur var vàrmde det fina ô-besôket fortfarande inombords. Har varit paa rundtur paa Bornholm med Annas skola och faat testa att gôra glas! Soliga utflykter i fint sàllskap.

Ett taag i Tyskland var instàllt saa jag fick kraangla lite fôr att komma till Paris. Det gjorde inget, efter den underbara nattsômnen paa taaget efter dagen i Malmô. Fôrsta motgaangen var istàllet paa stationen nàr jag skulle boka biljett till Spanien. I Frankrike har de inte fattat det hàr med interrail-kort. Det skulle kosta 70 euro!!! med en plats i liggvagn till Madrid, dvs ett halvt interrailpass till! Jag bestàmde mig fôr att inte sàtta mig ner och graata ôver detta faktum àven om det var fôrsta impulsen. Istàllet kollade jag upp alternativen, med resa paa dagtid och ôvernattning i Paris och Madrid, men bestàmde mig fôr nattaag med sittplats (som ocksaa var dyrt). Det funkade…


Redan efter en halvtimma i Paris var jag trôtt paa uppmàrksamheten fraan den manliga delen av befolkningen. Bara den fôrsta kommentaren tog jag som en komplimang: Ca c'est trop belle!
Jag skyndade till Sacre Coeur och Montmartre i rekordfart och hann àta indisk mat ocksaa; men knappast njuta saa mycket. En kul sak var att alla jag môtte paa gatan verkligen saag ut som om de var hàmtade ur en fransk film. Alla! Hur kan det vara saa stor skillnad paa befolkningar?

I Madrid finns en djungel, eller en botanisk tràdgard i alla fall, inne i stationsbyggnaden! Det verkar vara en jàtte trevlig stad, att dôma av mitt fôrsta intryck.Jag hittade en affàr som saalde en massa spànnande instrument och kôpte ett àgg att spela paa (som marackas). Underbar mat hittade jag ocksaa, med hjàlpsam kypare som fôrstod sig paa alla mina krav. Tillbaka paa stationen, just som jag tànkte att jag skulle kunna hitta vilket avgaaende taag som helst i sômnen, saa strulade plôtsligt allt till sig och jag var nàra att missa det! Men jag hann med, med blotta fôrskràckelsen. Jag var helt enkelt inte beredd paa att det skulle dyka upp sàkerhetskontroller med vàskrôntgen och att taagen gick flera trappor upp!!

Sôder om Madrid kàndes luften mild àven nàr det var graatt och regningt. Algeciras var inte alls en traakig, farlig stad som det stod i min guidebok, utan riktigt trevlig. Jag gick in paa ett litet sunkigt, billigt hotell som visade sig vara rena lycktràffen eftersom kvinnan i receptionen, Rachida, skulle aaka ôver till Marocko nàsta morgon och till och med ta samma taag som jag. Saa jag fick ressàllskap och guidning (som var ytterst vàlkommet daa till och med passkontroller och att kôpa biljetter visade sig vara gaatfulla fôreteelser) Rachida hade i sin tur enorma màngder bagage som jag hjàlpte till att slàpa runt paa. Tvaa marockanska killar som arbetat i Spanien hjàlpte ocksaa till, baade med hennes vàskor och att introducera mig till kontinenten paa andra sidan vattnet. Istallet fôr 1,5 timmar tog ôverfarten 4 timmar och medan mitt ressàllskap kràktes i paasar och papperskorgar hade jag alldeles fôr mycket àventyr i kroppen fôr att faa plats med sjôsjuka. Men jag fick làra mig att man ska ligga platt paa golvet fôr att slippa illamaaendet, saa det gjorde jag, och var vàldigt tacksam ôver att inte ha àtit naagon frukost.

Det màrks verkligen att man kommit till en annan vàrldsdel nàr man gaar av fàrjan i Tanger. Allt kàndes annorlunda och ôvervàldigande och jag var àn mera tacksam ôver mitt hjàlpsamma ressàllskap. Rachida blev môtt av sin bror som fixade taxi till stationen aat oss. Sedan skulle de med samma taag och gick av fôrst nàr jag bara hade en timma kvar till Casablanca.


Nu har jag bott hos Ingrid och Hadj i en vecka och bara blivit bortskàmd av allt fint bemôtande hàr. De tolkar och fôrklarar saker, hittar majsspagetti och majscouscous till mig. Hembitràdet Rachida lagar god mat och diskar och stàdar àven efter mig. Idag fôrsôkte jag hjàlpa till och diskade efter frukosten medan hon var paa  ôvervaaningen och nàr jag sen kom upp hade hon bàddat min sàng och stàdat i mitt rum!!

Saa har jag faatt tràffa Ingrids vànner, som alla àr jàtte fina, fôljt med paa yoga och till gymmet, paa hennes fôredrag om bôngroddar paa en amerikansk kvinnofôrening (!), hem till folk; Nadjas familj och Jiheds skola och i jobbet som fotograf. Allt àr bara saa roligt!

I maandags aakte vi till vattenfallen i Ouzoud som ligger i Atlasbergen.
Plôtsligt var vi mitt i vaarblommor och solsken.


Ingrid fotar i blomsterfàlten paavàg till Ouzou











De fôrsta dagarna har jag bara flutit omkring utan tanke paa framtiden eller det som varit, sovit och sovit och sovit och liksom inte haft en egen vilja eller egna planer. Inte fôrràn i tisdags, I Atlasbergen, kànde jag att jag landade. Plôtsligt hade jag svaart att sova paa kvàllen (som jag brukar), jag tànkte paa Sverige och paa vad jag ville med den hàr Marockovistelen. Jag drômde en laang mardrôm, satt fôr mig sjàlv vid vattnet paa utflykten och saa hade jag landat. Nu àr jag mig sjàlv igen.

Ikvàll ska jag ta nattbussen ôver atlasbergen; till Zagora fôr att uppleva ôknen naagra dagar, paa egen hand, eller med nytt sàllskap...

Kommentarer
Postat av: Gun

Hej Lina! Det verkar jättefint i marocko. Blommar möjligen mandelträden i atlasbergen?

Vem är det som sitter vid vattnet på sista bilden? Är det Ingrid eller möjligen du som färgat håret? Det ser ut precis som jag när jag var ung, på flätan, hårfärgen,kropssstorleken, sättet att sitta på. med unantag av att de där plasttofflorna inte var uppfunna då. Men då skulle jag nog haft några ... mörkgröna.

2009-03-15 @ 13:31:07
Postat av: Lina

Det ar en liten tjej som heter Noufissa. En nioarig prinsessa; intelligent och modig och yngsta barnet i familjen vi bodde hos. Och ja; pa bilden ser hon faktiskt ut som du, mamma!

2009-03-18 @ 21:14:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0