En givande teaterdag

Idag gjorde vi en improvisation (framarbetad under fyra timmar sammanlagt) som var fantastisk att spela. Man skulle utgå ifrån en tidningsartikel och vi valde en som handlade om ett meddelande man hittat från Aushcwitz-fångar.  En skolbyggnad som användes som lager av tyskarna skulle förstärkas med betong för att klara luftanfall. Några fångar som utförde arbetet murade in en flaska med en hoprullad lapp i. På den stod deras namn, hemorter och lägernummer. Flaskan hittades nyligen, 64 år försent...

Vi broderade ut en berättelse om hur det kändes att vara i lägret, sju män som levde i misär och fick det lyckliga beskedet att de skulle få lämna sitt fängelse en tidig morgon. De njöt av solen och allt de kunde tänkas se utanför lägerporten, som gullvivor och cykelhjul och fönster... Under arbetet i den mörka, kalla, fuktiga källaren lyckades de oseddan plocka på sig penna, papper och flaska från olika ställen och skrev käleksbrev, noter och poesi som de murade in nätt och jämnt synligt i väggen. De stämde upp i en gemensam frihetssång, fyllda av hopp!

Vi skulle göra en ordlös imrovisation på valfri plats med vissa ramar att arbeta utifrån. Så jag, Paul och Josefin hittade till grusplanen bakom träverkstan, omgiven med bråte, redskap, "bygggrejer", maskiner och "hårda, lantliga" grejer som jag inte ens vet namnet på. Under den första delen sprang vi fram och tillbaka över grus, kastade oss upp på träpallar, skakade i ett rostigt galler som låg på marken och lyfte en "låtsastung sten".
Andra delen vände vi oss mot skogen alldeles intill, beundrade de gröna bladen, strök dem över ansiktet och hälsade på träden. De första improvisationsvändorna klättrade vi upp och ner för en brant, snårig slänt för att verkligen komma ner bland träden. Men det blev för splittrat och dåligt samspel så det fick vi skippa.
Tredje delen marscherade vi in i en stor containder, tom så när som på lite bråte, där vi tänt stearinljus. När vi spelade upp för klassen fick de komma med in i containern och stänga dörren bakom sig. Vi trummade och åstadkom olika ljud, på väggar, golv etc och använde oss av en kedja som låg på golvet, som vi "dansade" med och snurrade in oss i, innan vi avslutade i en tätt hopbunden hög tillsammans på golvet.

Framförandet var över på några minuter, men hela arbetet innan var otroligt spännande och inspirerande!
De andra tre grupperna hade också gjort väldigt bra improvisationer som var roliga att titta på, och extra kryddat blev det av att vara utanför teatersalen.
Sedan hade vi fria imprivisationer i rörelse och ibland enstaka, spontana ord utifrån olika direktiv vi lärt oss under kursens gång. Bara de senaste dagarna har gruppen kommit till ett ljuvligt samspel och närvaro. Vi krockar inte längre på golver, brister ut i skratt och flams, istället är koncentrationen hög och under de fria improvisationerna på eftermiddagen kuinde man skära med kniv genom luften. Alla har utvecklats, var för sig och tillsammans.
Och nu är det bara en halv dag kvar, imorgon, plus avslutningsfesten på kvällen. Så vi hinner inte skörda mycket av frukten som vi arbetat så hårt för i fyra veckor. Men resan är inte slut här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0