Lucias strandpromenad

Nar reslusten atervant efter bestulen-pa-massa-viktiga-grejer-deppigheten akte jag till Syrakusa. Det var sa vackert!

Jag sitter under regskogstrad med lianer och tittar pa en skolklass i hogstadiealdern. Killarna vasnas och sparkar pa tomma coca-cola-flaskor. Tjejerna poserar outtrottligt i olika kombinationer framfor en kamera. Nar matsacken kommer fram dampas ljudvolymen nagot men snart flyger aluminiumbollar genom luften. Om inte skolklassen varit har, hade jag lyssnat pa fagelkvitter da? Jag ater matladan i behaglig lovskugga, efterrattsapelsinen ar gudomligt sot och saftig och pistachenotterna latta att oppna. 
Bakom mig ligger Aretusas kalla, vackert vis Siciliens ostkust, ute pa on Ortigia - forbunden med Siracusa av en kort bro. Enligt legenden dok nymfen Aretusa i vattnet just har, jagad av flodguden. Gudinnan Artemis skot en raddande pil och forvandlade henne till en fontan. Flodguden, Alpheus, blev till floden som nar kallan sedan dess. Jag vet inte, men jag skulle nog foredra att hamna i flodgudens klor framfor att bli forvandlad till fontan.
I parken med liantraden finns en bondkatt med bara ett oga. Kanske blir aven katterna av med sina ogon har i staden dar Santa Lucia ar skyddshelgon. Pa piazza del Duomo, finns ett kapell tillagnat henne, med en malning av Caravaggio. Han har malat henne liggandes dod pa marken, valsignad av biskopen och i forgrunden graver tva man hennes grav. Vad jag undrar mest ar hur legenden om Lucia blivit en svensk tradition?  I en tjusig byggnad intill domkyrkan fick jag komma in och lana toaletten. Pa vaggen hangde tva foton dar en kostymkladd man poserade med en "svensk Lucia" och tva tarnor.
Domkyrkan i sig ar en fantastisk konstruktion. Kyrkan ar sammanbyggd med resterna av ett Athena-tempel fran 500-talet f.Kr. Inuti ser man en tydlig sammansmaltning av katolsk katedral och grekiska tempelpelare. I ett av kapellen ar taket malat andlost vackert med himmelsmotiv.
Runt Ortigia finns en harlig strandpromenad, dar husen i aprikosnyanser star i vacker kontrast till det blagrona havet. Jag onskar att jag hade badklader med mig, kanske kan jag bada i underklader? men jag har ingen bh under klanningen och det ar definitivt inte en toplesstrand. Och jag har inte lust att gora det till en, pa badplatsen full av italienska man kan det bli i haftigaste laget. Men pa Aretusastranden badar jag fotterna och samlar slipade glas- och krukskarvor, snackor och stenar att gora en mosaik av nar jag kommer hem. Tillsammans med det jag plockade i casablanca och kommande grekiska strandfynd kan jag gora en triptyk.
Reslusten har definitivt kommit tillbaka, jag langtar efter att mala och sjunga och bara luffa runt emallanat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0