Neapels rena lakan

Fjorton timmar paa sittplats i taaget - hur taenkte jag daa egentligen? Att det skulle bli billigt, antagligen och det blev det vael, men inte nog med det: efter att ha gjort Salzburg osaekert - och kaennt en flaekt av sound of music och haelsat paa de fina alperna igen- saa gav jag mig paa ytterligare en natt i sittvagn paa ett proppfullt taag. Det var naest intill outhaerdligt, jag kunde inte luta mig naagonstans eftersom jag inte hade foensterplats och vaagade inte laegga foetterna i den italienska farbrorns knae mitt emot mig, saa jag laengtade bara efter att faa gaa av naagon gaang. Det fick jag - i Florens, som lockade lite men jag visste inte vad jag skulle goera daer klockan halv sju paa morgonen, saa jag fortsatte med tvaa etapper till Neapel istaellet daar saengplats paa vandrarhem var bokat.
Och vilket vandrarhem sen! Imorgon ska jag raekna antalet trappsteg det var upp, men aven om det kandes som tusen och svetten rann redan innan, efter tung ryggsaeck genom stan och vaermeboelja, saa var det vaert vartaenda ett! Jag saeger bara; dusch, rena lakan - i horisontallaege!, utrustat koek med kyl och porslin och allt saant plus salt och kryddor, te och kaffe och gratis internet! Perfecto!
Jag ska inte gaa till turistinformationen och planera framtiden foerraen imorgon. Just nu aer det underbart att ta det lugnt! Saa istaellet ska jag laga upp lite mat saa att jag slipper baera paa den och gaa och laegga mig och faa en hel natts sammanhaengande soemn i en riktig saeng!
Jag var vaeldigt noejd med att laemna Goeteborg med ca 20kg packning, -daa var lite mat inraeknat, men paa naagot saett har vikten oekat paa vaegen, med mer mat och vatten och klaedombyte fraan jeans, gympaskor, munkjacka som hamnat i ryggsaecken till slut... Jag aer faktiskt mer besvaerad av vaermen haer aen vad jag var under oekenvistelsen.
Som tur var har jag haft en bra bok som jag har straecklaest: Exit Kalahari handlar om de tvaa svenskorna fraan svt som foersvann i Kalaharioeknen nagra dagar i maj 2006. Valdigt laett att laesa och identifiera sig med och dessutom spaennande! Den har raeddat mina sista taagresor och tog just slut.

Annars kan jag konstatera att det jag sett av Oesterrike (och Schweitz foerra sommaren) ar saa otroligt lugnt och ordnat att det inte ens kan maeta sig med Sverige.
Neapel aer likt Florens, och andra meddelhavsstaeder skulle jag tro, men med en kaotisk flaekt som kom den fraan Casablanca, eller naagon annan stad i Afrika eller Indien kanske. Det myllrar, mopeder far fram som galna, trottoarer och vaegar aer lika riskabla att vistas paa, man kan koepa typ allt, fast kanske inte just det jag oenskar mig, som sojayoghurt och glutenfritt broed t.ex.
Mitt visa-kort blev lite boejt i ena hoernet efter att jag varit dum nog att sova med det i en mjuk boers i jeansfickan foersta taagnatten. Laemplig aatgaerd aaterstaa att se. Igaar deppade jag oever faktum men idag kunde jag betala vandrarhemmet med chipet paa kortet . Jag har annu inte vaagat stoppa in det i en automat av raedsla att det ska aetas upp daer inne och daa maaste jag ha en plan B. Fungerande mobil foer att ringa Swedbank och en poste restante-adress att skicka ett nytt kort till kanske..?
I oevrigt aer det otroligt opraktiskt att inte aeta gluten i den haer delen av vaerlden, men det visste jag ju redan.
Pengar rinner ivaeg i den haer delen av vaerlden ocksaa, hoppas det blir baettre laengre fram, annars kommer jag snart hem igen...
Det som aer skoent med att resa i Europa aer att man faktiskt kan staa och se foervirrad ut paa en station eller i en ny stad de foersta minuterna efter att man klivit av taaget, UTAN att bli paahoppad av hoper med maen som vill att man ska foelja med hit och dit, till just deras hotell, eller hem eller ta just deras taxi. Det aer saa mycket laettare att i lugn och ro taenka ut vad man ska goera daa. Men jag drar mig fortfarande foer att fraaga folk om t.ex. vaegbeskrivningar om det inte aer absolut noedvaendigt, av raedsla att bli indragen i naagon absurt oeverdrivet gaestfrihetshandling som aer svaar att slingra sig ur... Saadan blir man av naagra veckor i Marocko.

Annars har jag det ganska bra, lite ensamt kanske efter omstaellningen fraan den intensiva teatermaanaden med all fysisk kontakt och maenniskor omkring mig, som det aeven har funnits baade i Marocko veckorna innan och med Simon i Froelunda veckan efter. Men jag kaenner mig fortfarande inte social och sugen paa nya moeten, bara invant ressaellskap att babbla av sig med och luta sig mot. Spontana resor fraan er daerhemma vaelkomnas!
Men jag hittar mig sjaelv med hjaelp av dagboksskriverier och filosoferande och aer inte orolig. Jag vet vad och att jag klarar. Saa gott som allt jag foeresaetter mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0