Med världen för darrande fötter

Riktigt klar är jag väl inte men det får räcka. Rastlös och förvirrad. Imorgon åker jag till Göteborg och får sällskap på tåget av Anna, och sen får vi se... Tips på billigt leverne på resande fot mottages med tacksamhet. Ännu hellre förslag på hur man blir stenrik över en natt, eller åtminstone något sätt att få en inkomst på, lite hipp som happ utan att binda upp sig hela sommaren. Kan sjunga på gator och torg funka?

Jag längtar efter grekiska öar, att skriva och måla på en strand, besöka pompejis ruiner, åka tåg över berg och dalar, gå på upptäcktsfärd i nya städer, känna vinden i håret från ett lastbilsflak...

Men jag behöver lugn och ro. Och tid att lära mig stå på huvudet och så, men det kan jag ju ägna de där stranddagarna åt.

Annars har de senaste dagarna kännts som att stå vid en låst dörr och fast att jag inte är säker på vad som finns på andra sidan så vill jag så hemskt gärna gå in. Det är bara det att jag provar den ena nyckeln efter den andra och ingen passar. Eller möjligen är det tio låsta dörrar jag står vid, men jag har ingen ordning på några nycklar i alla fall.
Men som Åsa sa; man måste stå på stationen ibland innan man kan hoppa på nästa tåg. Så nyckeln dyker nog upp förr eller senare så under tiden försöker jag lugna ner mitt inre. Idag går det riktigt bra.
Men Vårdinge är så vackert vid den här årstiden att det skär i bröstet, inte undra på att ögonen tåras. Björkarna är mina bundsförvanter.

Idag har jag njutit på balkongen, joggat i skogen, målat, pratat länge i telefon... Med förståelsen som jag bad om förut, på andra sidan tråden och i mailet imorse. Livet kunde te sig betydligt värre. Att gå från att leva i nuet till at plötsligt blicka framåt är helt enkelt ganska ansträngande och vad var det nu jag ville?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0