Hösten som försvann i en flytt

Och så har jag varit i Uppsala. Packat. Flyttat. Och börjat leva.

Uppsala är en bra höststad. Bebyggelsen matchar höstlöven. Utanför Gustav Vasas grav i domkyrkan står en sällsamt vacker kvinna blick stilla. Tänk att någon vågar gå klädd så, tänker jag och försöker låta bli att stirra. Läser flera hundra år gamla inskriptioner. Blick stilla står hon. Så stilla att hon inte är verklig. En Mariastaty, i moderna kläder inspirerade av gågna tider. Sjal, långkappa i kornblått. Bara Åsas garderob skulle innehålla något liknande. Bruna ögon av glas, hår, hud, otroligt verkligt. Hon gör ett djupt intryck i mitt väsen.

Och visst får vi ligga på soffan, sticka lite, prata, slappa, tipsa varandra om böcker och filmer, äta god mat och bara vara.

På väg söderut efter helgen som gått allt för snabbt, kör vi fel. Konstigt, jag minns inte alls den här tunneln. - Inte jag heller. - Är det rätt stockholmsförorter vi kör igenom? Ett stenkast eller två från Östersjön vänder vi om, utan några som helst tidsmarginaler för mitt avgående tåg kvar. Nu går det om två timmar, hur långt är det kvar? - Två timmar!....Nu är det bara 35 minuter kvar tills vi är i Jönköping! - Mitt tåg går om 36 minuter! Och jag hann! Med is i magen.


HÖSTLOV

Måndag: Jobb på skolan, ungefär 8 timmar plus två timmar resväg
Tisdag: Packa från morgon till kväll
Onsdag: Hämta nyckel i nya lägenheten. Köra smågrejer fram och tillbaka och packa in dem och ut dem ur hissar i 10 timmar. Sova i nya lägenheten.
Torsdag: Vakna i nya lägenheten med knallgula löv mot blå himmel utanför fönstret. Åka till Frölunda och städa gamla lägenheten till in på natten. Simon hjälpte såklart till. När han var färdig med badrummet städade jag i två timmar till där. När Simon tvättat fönstren tvättade jag dem en gång till.
Fredag: Förmiddag - städa lite till i gamla lägenheten. Besiktning. Eftermiddag - packa upp och ställa i ordning i nya lägenheten.
Lördag: Åka till Trollhättan, bära in möbler i flyttbil, åka till Kallebäck och bära in dem i lägenheten. Åka till Frölunda, bära in möbler i flyttbil, åka till Kallebäck och bära in dem i lägenheten.
Söndag: Skruva ihop möbler som plockats isär, packa upp och fixa så att det blir beboeligt inför stundande arbetsvecka.

Allt med förkylning och ruvande feber i kroppen, hållen i schack av en burk echinaceatabletter.



Men visst är jag glad!

Jag njuter nu till fullo av en hop normala företeelser som förekommer i de flesta, åtminstone skandinaviska hem. Som att:

gå mellan olika rum
äta vid ett köksbord
sätta igång en diskmaskin
hacka grönsaker på arbetsbänken och välja vilken av de fyra plattorna jag vill tillaga dem på
göra en hel plåt med ugnsbakade rotfrukter
sova i egen säng i eget rum med dörr att stänga
ligga på soffan och slappna av
göra korsdrag
ha olika hyllor för olika typer av mat i kyl och frys (som rymmer både grönsaker och bröd och glass och kylklampar)
öppna balkongdörren och känna på vädret

Och vad gör det att brandvarnaren går igång när man rostar bröd, och att Boråssleden går precis förbi balkongen eller att vi bara fått igång internet i ett nätuttag och inte hittar något telefonjack i hela lägenheten? Eller att närmaste mataffären har ett bedrövligt utbud och dåliga öppettider och bussarna går som oftast var 15e minut?

Jag har faktiskt inte haft ett riktigt, fungerande hem sedan förra vintern.
Plötsligt kan jag andas igen. Fast att jag är trött.

Senkomna oktobertankar

Jag hade velat skriva för längesen såklart. Till exempel det här:

Tankar på tåget 23 oktober 2009

Jag hade tänkt skriva så mycket. Om födelsedag, om sprarven på konditoriets kristallkrona, om att hoppa på Älvsnabben med Aron i mörkret. Om kylan som bet i kinderna och stadens ljus i alla färger. Jag hade tänkt skriva om att bli vuxen. Hur det märks genom av att det säger pip istället för pip-pip när man håller upp busskortet framför västtrafiks automater.
Men allt var över en vecka sedan och så mycket händer hela tiden att det förpackats långt bak i hjärnstammen allt eftersom nya intryck sipprat in.
Jag hade kunnat skriva om klättringen och om att lita mer på främlingar än på bror och barndomsvän. Men nu har vi topprepskort och får säkra och klättra själva. Vi kände väl oss inte helt värda den där examinationen.
Och så är det konflikter, kramar, stormöten i ring, skojbrottning och regler, timmar framför datorn och kaffe och te. Det är bildelevet som äntligen har fattat vad jag menar - och resultatet blir därefter.
Och det är osämja och jag är medlare, eller är jag det? Och tänker att somligt kan inte göras ogjort. Men kriser är bra och utvecklande och trots att det funnits en klump inombords de senaste två dagarna så gillar jag det.
Eleverna vill inte gå på höstlov. Flera är kvar, stökar och kramas och drar ut på det. Jag diskar och kramas och fångar och sopar och brottas och serverar te och diskar och kramas och....

...Nu sitter jag på tåget mot Jönköping. Sofia ska hämta mig och sen ska vi köra vidare till Linnea i Uppsala. Jag har aldrig varit i Uppsala. Jag vill gärna se lite av stan men mest vill jag nog få ligga i en soffa hos Linnea, dricka te och sticka och känna efter var andningen sitter och om det är något organ som hänger löst, om en tanke hamnat på villovägar eller en känsla kommit i kläm någonstans.

Sen ska jag packa och flytta och leva.
På riktigt.

RSS 2.0