Berättelser och barn

Fredagkväll.
Sagoböcker, rosévin och Sara, på Hagabion. Vi berättar historier högt och kaotiskt. Sällskapen brevid önskade nog att de hade lite mer diskreta bordsgrannar. Men mysigt var det!




Vi övade inför lördagens berättarkväll i tipin, hemma hos Andi och Jenny.
Där satt jag runt elden på renfällar och lyssnade på magiska historier om troll (riktigta!) i nattskog och kvinnor som växte upp ur blomkrukor, björnen med månskäran och roal dahl-avhuggna huvuden. Tillslut sa Ronja, åtta år i mitt knä: Nä nu vill jag höra något upplyftande! Barnsagorna hade avverkats tidigare under kvällen.

Sara och jag vågade oss på att berätta också. Om smeden Walukaga som lurade kungen, om festen endast för djur med horn och om de svartsjuka väninnorna Dola och Babi. Alla historier var från Afrika och från berättarföreställningen på Vårdinge. Det var hur kul som helst, men kvaliteten på berättandet sjönk mot slutet när vi kom ur stämning.
Sedan sov jag bland bylsiga sovsäckar och söt Ronja och vaknade ibland och lyssnade på oväder utanför.



På förmiddagen lekte jag med husets underbara barn. Vilda, änglalika trollungar att härja runt med, gosa med, prata med. De värmde med sin närvaro många timmar efteråt.
Sen sov jag och sov jag och sov. Minst 15 timmar sammanlagt innan höstsolsmåndag med kaffetermos på en bänk i Slottsskogen och trivsamhet i butiken och keramikverkstadskväll... Ibland har jag det så bra bara.

Men dagen därpå var jag fullständigt ur gängorna och kände mig matförgiftad. Ibland är det för kasst också.


Vi har anställt en cool artonåring för hemkunskap och matlagning två dagar i veckan på skolan. Hon blev genast galet populär bland de stökiga killarna som idag har uppfört sig exemplariskt. En riktigt mysig dag. Keramisk aktivitet sista två timmarna. Bara att ha yrvädrena sittandes vid ett bord och använda normal samtalston och trevligheter, skämt som inte går över gränsen - om än med liten marginal och modellerande med engagemang.

Sedan te i köket i väntan på att ösregnet ska dra förbi.


Och Kasper fyller tio. Tio! (Okej han är ju inte tre längre och inte fem ens men nyss sju eller var det till och med åtta...) Och han har orienterat på Kullaberg med mellanstadiet och det var busenkelt men desto roligare att grilla korv och leka. Och han har fått ett fiskespö och undervisar mig i vad pilkar är. Men ska vi säga så? säger han efter en stund och återgår till Playstationspelandet som jag avbröt. Så jag störde mitt i spelandet har jag frågat och nej!! blev svaret och jag ler fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0