Septemberlördag i göteborg








Finaste gatukonsten på 2:a långgatan


Det är tydligen två killar som målat ansikten (varannat var) på sidorna från en gammal bibel och tapetklistrat upp mellan två skyltfönster på Andra Långgatan. Butiksägaren blev tydligen jätte glad.




Och det här var ett av mina andra sweetartsbidrag i tisdags, förutom klistermärkena:


Alltsom oftast får jag en känsla i bröstet av hur mycket jag älskar min stad. Så härligt hemma har det blivit och jag tyckte ju om den här stan även innan dess.

Sen kan jag längta mig galen efter natur, hav, skånska stränder, Kullabergs klippor, grottor och bokskog, Sonnerupsskogen utanför Klint och den underbara stranden nedanför, Sörmländska skogar, vidsträckta ängar, vildmark, fjälltoppar... men inte igår. Göteborg är fint. Skönt. Välkomnande. Enkelt. Behagligt. Hemtrevligt.

Och så löstes skrivkrampen tillslut...


Att stanna


Man kan undra sa jag
till mig själv en dag
vad allt egentligen går ut på?

Allt stort och allt smått
det är bara mått
och hur mycket ryms det tillslut då?

Det går upp det går ned
men vi går ju på led
och vad får vi ut av det då?

Vad bryr jag mig om
vad som gick eller kom
för nu stannar jag här så det så!



Vattenkristaller


Vattenkristaller

Faller och faller

Landar mjukt på en kind

Rinner längs hakan

Droppar mot gatan

Men förs bort av en vind





Som om nån kom


Som om
det kom
en sån
som dom

Som nån
som kom
en annan
gång

Det var
en sån
som dom
som kom

Men nån
som dom
kom om
en gång

Dom kom
dom som
kom om
som nån

Men kom
ej om
som dom



Jag vet inte riktigt vad jag vill

Önskar mest att tiden stod still

Så att jag kunde tänka klart

Och börja leva snart



Min historia

Min historia är alla de steg jag tagit
alla tankar jag tänkt
Alla lass jag dragit
och alla känslor jag kännt

Den är orden som jag sagt och ropat
och alla männskor jag mött
alla golv och hem jag sopat
och alla strumpor jag nött

Min historia syns i var spegel
och hörs i min röst
Det är den som fyller mina segel
och sätter kurs mot livets höst




Och jag har kulat tills bröstet öppnats, vid Ruddalens mosse. Utan att tänka på vem som hör.
Och jag har läst Martinus med törst.
Och jag har promenerat mig andfådd och varm
Och kommit hem med ett leende och ätit nybakat bröd med avokado och hemgjord tofu.


Jag googlade förresten ordet affirmation efter förra inlägget då jag blev osäker på dess rätta betydelse.
På Wikipedia står det:

Affirmation (av latin affirmatio, ’försäkran’) är i nyandliga rörelser positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation. I extrema åskådningar tros affirmationer till och med kunna göra människor rika.

Där ser man! Jag uttrycker tydligen nyandliga rörelser och extrema åskådningar.

Vi satte upp lite streetart/sweetart på stan


Här är några av mina skyltar. Jag tror människor behöver lite positiva budskap och affirmationer. De satt fortfarande uppe efter två dagar:-) Men bilderna blev lite suddiga med mobilkameran.










Så idag hade Angerdsteatern hängt upp äpplen i träden på järntorget bland vår sweetart.

Perfekt! Det var både fint och passade bra så hungrig som jag var.



Sara var också hungrig.



Vilda, glada barn, flytande skor och waldorfgangsters


Träningsvärk.

Efter att ha jagar, burit, kramat, brottats, fångat, hållit fast, gosat, lekt med nio busbarn.
Vad är det med den där downs-kromosomen som plockar fram en envis järnvilja som inte är av denna världen? Det fanns flera exempel på detta i gruppen igår.
Vi kom också på den briljanta idén att åka till Sisjön med denna barngrupp. Toppen. Stora ytor att springa bort på och vatten-lite-för-kallt-att-bada-i för fyra rymningsbenägna vildingar. Flera var på väg ut i vattnet med kläderna på. Jag fiskade upp tre par skor och stoppade ännu fler försök att använda skor och stövlar som båtar. Efter korvgrillningen var det ett av de icke rymningsbenägna barnen som vi uppenbarligen inte hade lika bra övervakning på, som verkligen badade i sjön. Vrida ur kläder. Kånka upp flickan. Som satte sig i sand och jord så att jag lät henne gå i och doppa sig i det kalla vattnet igen för att bli ren. Hm, konsekvent ledare.
Kom upp! Du f å r inte bada! Det är för kallt, vi har ingen handduk med oss. Oj!? vad sandigt! Stå still ska jag skölja bort - nej förresten, gå i vattnet igen, sätt dig ner, var det kallt? sådär, UPP, INTE ner i vattnet igen, s t a n n a här...

När dagen äntligen led mot sitt slut var det en liten flicka som frågade alla ledarna vad de skulle göra när de kom hem. En skulle på kräftskiva. Vi andra svarade; sova, äta middag, lägga mig på soffan, vila, ta det lugnt osv.
Jag firade hemkomsten med soffa och lördagsgodis och gick sen och la mig klockan nio, -utmattad!

Men ändå. De är små änglar. Gudagåvor. Jag älskar sånt här jobb.

Dagen innan, fredagen, var mina waldorfgangsters (en elevs uttryck) spritt galna. Glada. Uppspelta. Vilda. De hade haft prov och varit nervöst arga hela veckan och när det nu var över fanns det plötsligt överskottsenergi för ett helt regemente. Vi gav liksom upp att avbryta stoj och barrikader för att börja lektionen efter lunch i tid. De skulle städa skolan och sedan gå hem. Tillslut samlade de ändå ihop sig och städade hela skolan. När de var klara städade jag i ytterligare två timmar. Kokt ägg på dörr. Senap i städhyllan. Korvmacka i blomkrukan. Det finns lite att prata om på morgonsamlingen efter helgen.

Men ändå. Man får välja sina strider. Denna var inte viktig.

Tidigare i veckan plockade jag fram gamla jujutsukunskaper när en elev på skoj höll fast mig med strypgrepp bakifrån. Jag själpte ner honom på golvet. Ett slowmotionkast så att han inte skulle skada sig. Jag tog det som en komplimang och ett utvecklande steg i vår relation. Så är det.

Keramiklektionen var, bortsett från den extrema ljudvolymen första timmen och den extrema mängden könsord andra timmen, alldeles alldeles underbar. Vi satt ner. Och förde ett samtal. Och alla tre tummade varsin skål.

På syslöjden hade jag bara två elever. Intresserade dessutom. Så jag hann faktiskt med att undervisa dem båda två. Enda kruxet var att två symaskiner stejkade och inte gick att sy med. Men man kan klippa tyg, beräkna sömsmån, stryka tyg och - ha vattenkrig med vattensprayflaskan.


Så var min arbetsvecka. Jag älskar mitt (mina) jobb!
Men det är inte helt konstigt att jag tillbringat en hel del tid i soffan med godis och te, i sängen med en bra bok, och framför datorn, hittills den här helgen.

Hemmagjord tofu


Häromdagen provade jag att göra egen tofu. Det var inte alls särskilt svårt och blev jättebra!

Man behöver:
Torkade sojabönor (finns på hemköp), äppelcidervinäger, vatten, stor gryta, träslev med rak "udd", silduk (jag hittade på Åhlens), sil/durkslag, skålar

Så här gör man:

1. Lägg 3 dl torkade sojabönor i blöt i 10 timmar. (Om du inte vill göra tofun efter 10 timmar går det bra att ställa in bönor med vatten i kylen tills du har tid.)

2. Häll bort vattnet och mixa bönorna (okokta) till en krämig smet. Med stavmixer behövs det ungefär 2dl vatten för att få bra konsistens.

3. Koka upp 2 liter vatten i en stor gryta. Min rymmer 5 liter och var lagom stor.

4. Häll i bönsmeten i vattnet och när det kokar igen ta av grytan från plattan.
Låt stå i 5 minuter och koka sedan upp igen.

5. Häll blandningen genom en silduk och pressa ut all vätska. Detta blir finfin sojamjölk som går att använda till allt man vill ha mjölk till. Den blir nog godare om den sötas och saltas lite. Kanske kan man blanda den med sesammjölk och få den kalciumhaltig också.
Massan som blir kvar är också idé att spara. Jag gjorde goda biffar på den, med fetaost och rödlök i. Den höll inte ihop tillräckligt bra av sig själv för att stekas, men med lite fiberhusk (som finns i varje glutenfritt hem) i så gick det bra. Tror också att en kan vara perfekt ingrediens i bröd.

6. Koka upp den nygjorda sojamjölken och låt sjuda i 5 minuter. Rör om med träslev så att det inte bränns eller kokar över.

7. Gör en ystningslösning genom att blanda 3 dl varmt vatten med 2,5 msk äppelcidervinäger. (Det ska tydligen gå bra med citronsaft också).

8. Rör om i mjölken ca 5 varv åt ena hållet, stoppa virveln och häll i en tredjedel av ystningsvätskan.
Rör om åt andra hållet och häll i nästa tredjedel.
Låt stå i några minuter och häll sedan i den sista tredjedelen där mjölken ännu inte delat sig och blivit klumpar. Låt stå i ytterligare några minuter.

9. Fiska upp den slemmiga tofun ur vasslan som blir kvar, med en hålslev och lägg i silduken.
Placera silduken i en sil ovanpå en skål och låt den rinna av i fem minuter.

10. Vik ihop silduken runt tofun och lägg en liten tallrik som får plats i silen, över.
Lägg en tyngd på tallriken, t.ex. en större skål med vatten.

Ju längre tid tofun ligger i press, desto fastare blir den. Jag gillar fast tofu så min stod i press i flera timmar i kylskåpet.
Resultatet blev ganska fast, men aningen krämigare än t.ex. kung markattas tofu man kan köpa i affären.

Förvara tofun täckt av vatten i en burk i kylskåpet. Den håller sig i alla fall en vecka, men man kan behöva byta vatten då och då.

Så här blev min tofu.


Det här var en suddig bild, men här ligger den i alla fall bland squash och tomater:



Den var riktigt god när den stektes i kryddor. Både jag och Simon tyckte att detta var ett grymt projekt.
Dessutom blev kostnaden max 10 kr mot affärens 25-30kr.
Jag längtar redan efter att göra nästa omgång!


Testa att googla på: Gör egen tofu, så kommer det upp recept.
På den här bloggen finns bilder på hela händelseförloppet som var jättebra att titta på tycker jag.

Brocoliter, klädkoder och lysdioder

Jag fick melon som vi åt på stentrappan utanför butiken och smakade av Saras broccoli som hon sedan hittade välkokta larver i. Sara tycker larver är extra läskiga och kallade dem maskar istället för att slippa säga ordet. Men det tycker ju inte jag om, så jag kallade dem brocoliter istället. Broccolin med brocoliterna hamnade kvickt först på gatan och sen i soporna, men vi tog ändå denna upptäckt av djurinvasion i maten förvånansvärt lugnt båda två. Man har väl bearbetat sina fobier.



Vi hann sitta på en bänk och äta godis också innan Sara skulle på fest. Det var inte ens gott, varför äter man godis egentligen?

Samtidigt såg vi på busshållplatsen en minst sagt originell dam. Hon hade liksom brutit mot alla klädkoder samtidigt, så till den grad att vi funderade på om det hela var ett socialt experiment. Regnbågsrandiga varma knästrumpor i guldremsandaler med hög klack. Svarta strumpbyxor med två stora hål på baksidan, sådär så att det inte var med-vilje-trasigt, korta tunna jeansshort som inte såg ut att vara menade tighta men var åtsittande på grund av för liten storlek. Gråaktig tröja instoppad enbart framtill så att den framhävde magen som hängde ut lite extra. Över detta en stor, halvtunn dunjacka i en ovanligt ful grön färg. Och så hade hon enorma glasögon och kort rödaktigt hår. Hon närmade sig en aning raglade på klackarna några på en annan bänk på hållplatsen. Istället för att be om, så erbjöd hon dem en cigarett ur sitt paket. När de tackade nej gick hon vidare och ställde sig att vänta på spårvagnen.

Hon passade liksom inte in i någon mall alls och både jag och Sara hade god lust att prata med henne och ta reda på vad hon var för en. Men det fick vi inte tillfälle till tyvärr.





Någon hade satt lysdioder i ögonen på statyerna på Järntorget. Ett bra trick som fick dem att se läskigt levande, lite magiska och nästan onda ut.


Översvämningar och mustascher

Igår skulle en tjej komma och titta på min lägenhet. Jag kom hem sent och städade i sista minuten (som tur var hade Simon gjort en del tidigare på dagen). Gick in i klädkammaren för att ta fram dammsugaren och lyckades välta ner en stor hög med kläder, travade på en stol, tomma skolådor och ett fluffigt täcke. Man kan ju inte bara stänga dörren om röran när en blivande hyresgäst ska ta en titt så jag fick röja upp illa kvickt helt enkelt. Dammsög sedan snabbt och slarvigt och när jag just var klar och hade satt undan dammsugaren igen tappade jag en blomkruka med jord ut på golvet. Vad är det här?
Nu luktade det ju dammsugning och var varmt och kvavt så jag öppnade fönster och dörren på vid gavel och tände aromalampan för att råda bot på detta - helst på två minuter. Skulle just stänga till allt igen så att besökaren inte skulle höra allt oväsen från trafiken, men då stod hon redan i dörren!
Nu var det en tjej som redan visste vad hon hade att vänta och hennes bror bodde redan i huset så hon verkade faktiskt mest få positiva överraskningar av min lägenhet.


Och så idag när jag skulle diska lite snabbt för att sedan åka till Saras butik och hjälpa henne montera mustasherna, blev det plötsligt översvämmning under vasken och det bredde ut sig över golvet så att jag fick flytta undan en massa grejer och torka och fixa. Vad är detta? Jag är verkligen inte vän med mitt hem...

Simon som kom hem från affären hittade mig i översvämningen och berättade om hans upplevelser från månaderna på Hisingen. Mitt i natten började det läcka under vasken vid golvet, massor av vatten. Han torkade upp men det bara fortsatte så han ringde och väckte pappa för att få råd. Pappa berättade om exploderade, läckande element när han bodde i Göteborg. Simon torkade upp vatten hela natten och hällde ut det i badrummet men rören läckte så att allt hamnade i köket till slut i alla fall. På morgonen kunde han få tag på hyresvärden som sa: Jaså, men då kontaktar jag en rörmokare... men nej nej idag kan han inte komma...! Simon fick gå till sitt möte på arbetsförmedlingen zombietrött efter en sömnlös blöt natt. Men när han kom hem var faktiskt vattenläckan fixad.
Jag skrattade tillräcklig för att förlänga livet med en halvtimma, minst!






Mustascherna ska skickas till Designtorget, som redan har sålt 170 stycken hittills i år räknade vi ut.





Så som det kan bli

Skön felsägning hämtad från en annan blogg:

Ånej! Där ligger en igelkörd överkotte!



Själv tjatade jag på ett lägerbarn förra helgen att han skulle använda bestick istället för fingrarna, och sa:
-Men du kan väl använda gaffel när du dricker!!?!
Jag märkte inte vad jag sagt förrän Stefan som just kommit förbi och serverat apelsinjuice lugnt konstaterade:
- Nej, - det går inte.



Den här dialogen hittade jag på tjuvlyssnat.se

Tunnelbanan, Stockholm

Tre tjejer ~13 sitter och diskuterar vad de ska välja för snacks till bion.
Tjej 1 (till tjej 2): Men du, då kan väl inte du äta choklad? Du är ju laktosintolerant!
Tjej 2: Nej, jag vet. Jag ska nog ta popcorn och vatten.
Tjej 1: Varför tar du inte läsk?
Tjej 3 (allvarligt): Men gud! Hon är ju laktosintolerant sa hon ju!




Annars har jag haft min första syslöjdslektion idag. Det gäller att inte ta för mycket för givet. Som att en fjortonåring vet vad en sprättare är eller kan använda en sådan. Att åttor skulle kunna ha erfarenhet av att trä en symaskin. Eller att de båda killarna skulle klara av att sitta flera minuter med en symaskin framför sig utan att plocka isär den i en mängd obegripliga delar - som jag som tur var lyckades få ihop igen utan att behöva göra så stor affär av det. Jag jobbar på att framhäva min mest svårprovocerade sida. Det hade lätt kunnat vara tre lärare på fyra elever utan att någon behövt känna sig överflödig. Minst två elever ropade högljudt på hjälp samtidigt och det nästan var ett heltidsjobb att mota ut nyfikna, spralliga elever från andra klasser ur rummet.
Men om jag bortser från hur mörkrädd jag blir av att läsa läroplanen så hade vi riktigt mysigt till slut.


Uppgiften var att göra ett fulmonster:




Fler monster med mönster finns på fuldesign.se

Måste bara visa vad Frida hittade på Ravelry


Teknikens under


Jag har lärt mig att ladda ner o installera ett program som kan spela in Spotify-musik så att jag kan spara den på datorn, ta bort reklamen och föra över till min braiga mobil med kanonljud i lurarna!

Vem trodde det för några år sedan när man hade med sig sin bärbara cd-spelare som åt batterier och hackade när bussen skakade eller apparaten halkade snett i väskan? Och man var tvungen att ha med sig en hel hög med skivor och använda sånadär skumgummihörlurar som är för stora för öronen så att det gör ont att ha dem i men de ramlar i alla fall ut.

Det var inte bättre förr...

Men kanske ännu mer längtar jag tills någon uppfinner tysta bilar. Jag blir så himla störd på trafikljud, det liksom blockerar solskenet och höstdofterna. För att inte tala om hur det väller in i lägenheten och saboterar min aura.
Kan inte lite fler memmiskor (som Lena sa när hon var fyra) använda häst och vagn sålänge? Eller åtminstone cyklar.

Men ibland kan man njuta av att jobba på waldorfskola och forma lerklot och lerägg och tumma ut bivax. (Man kan värma upp det med vatten för att få det mjukare kom eleverna på - då smälter vaxet och kladdar av sig kom jag på). Men tre buspojkar varvade så småningom ner och glömde till och med bort att uttrycka sin bestörtning över att jag inte rakat mig under armarna. När de kommer på det igen får jag väl slänga mig med feministjargongen och ingjuta några nya perspektiv i kill-tonårsvärlden, -eller nåt.

En annan teknisk gåta är varför facebook-chatten ALLTID hänger sig och får Firefox att krascha. Jag fattar det inte. Det är kanske mina andliga connections, skrev Sofia men jag hann inte svara innan allt kollapsade igen. Återta sessionen. Det måste vara mina starka energier -eller någon där uppe som vill tala om något, skrev jag men hann inte se vad Sofia svarade innan TREDJE kraschen. What the..?
Tala klarspråk till mig eller sluta sabotera mina cyberkommunikation!

September är



Jag är en orm som ligger och solar hopslingrad på klippan.
Det är något av det skönaste jag vet. Att somna i varmt solsken och kall luft, på marken. Påklädd och utan att frysa.

Annars.
Har jag skrivit en hatlista. Det är verkligen inte mycket jag hatar i livet, men den här bostadssituationen tar fram det mesta. Det är skönt att våga hata ibland också. Varför är jag så arg, frågar Simon. Men jag hatar att aldrig kunna slappna av.



Jag hittar i min dagbok något jag skrivit en tung dag för ganska längesen:

Tankarna flyger fritt när jag målar.
Det är när jag inte håller styr på dem. Då blir de lugna och höga och lägger sig i nya banor. De bildar cirklar ovanför mig och spinner där.

Dit längtar jag.

Men.
Jag kan inte just nu.



Annars.
Aron har bestämt sig. Jag också - tidigare. Det finns inget att fundera på egentligen. Jag har lyssnat på livets tal.
Så vi flyttar till Kallebäck. Till det underbara, problematiska. Vi löser det allt eftersom.
Datum ska morgondagen utvisa.
Jag är förvånansvärt känslokall inför detta tagna beslut. För frustrationen och maktlösheten finns kvar. Och tilliten och hoppet om framtiden har funnits där hela tiden.

Så jag kastar mig inte från fönstret, utan väntar med psykbryt.
Istället tar jag hissen och promenerar ut i skogsmarken i septembersol. Och trots att jag hör trafiken så lyssnar jag på vinden i björklöven, fladdrande över mitt huvud, som vilar på stenen vid Ruddalens näckrosdamm.


Äsch, nu ska jag göra rabarberpaj istället.



mot nya vyer eller -


Ljus och fin. Högt i tak och fönster åt många håll. Nymålat vitt. Parkett. Diskmaskin. Tre små sovrum. Stor balkong med fin utsikt. Träd. Ett stenkast från Delsjön med skogsområde. En kvart(?) på cykel till centrum. Morgonsol i kök och ena sovrummet. Trevliga grannar. Inflyttning i princip när vi vill.

Mellan E4 och boråsleden. Trafikljud när fönster står öppna - för att inte tala om balkongen. Dyr hyra och el tillkommer. Öppen planlösning i vardagsrum och kök. För liten att bo mer än två i någon längre tid. Tråkigt område. Inget torg med affärer och annat man behöver. Långt till spårvagn och få bussar.

Vi funderar och räknar på ekonomin och tänker och överväger.
Men lägenheten är vår om vi vill ha den.




Och så veckans utmaning: Hur säger man motsatsen till "flest"? Alltså benämningen på den grupp som är mest fåtalig - fåast?
Klassen med minst elever ska hjälpa till och laga mat - men de är kanske minst i bemärkelsen yngst eller småväxta.
Det fattas ett ord i svenskan!
eller?




RSS 2.0