Brocoliter, klädkoder och lysdioder

Jag fick melon som vi åt på stentrappan utanför butiken och smakade av Saras broccoli som hon sedan hittade välkokta larver i. Sara tycker larver är extra läskiga och kallade dem maskar istället för att slippa säga ordet. Men det tycker ju inte jag om, så jag kallade dem brocoliter istället. Broccolin med brocoliterna hamnade kvickt först på gatan och sen i soporna, men vi tog ändå denna upptäckt av djurinvasion i maten förvånansvärt lugnt båda två. Man har väl bearbetat sina fobier.



Vi hann sitta på en bänk och äta godis också innan Sara skulle på fest. Det var inte ens gott, varför äter man godis egentligen?

Samtidigt såg vi på busshållplatsen en minst sagt originell dam. Hon hade liksom brutit mot alla klädkoder samtidigt, så till den grad att vi funderade på om det hela var ett socialt experiment. Regnbågsrandiga varma knästrumpor i guldremsandaler med hög klack. Svarta strumpbyxor med två stora hål på baksidan, sådär så att det inte var med-vilje-trasigt, korta tunna jeansshort som inte såg ut att vara menade tighta men var åtsittande på grund av för liten storlek. Gråaktig tröja instoppad enbart framtill så att den framhävde magen som hängde ut lite extra. Över detta en stor, halvtunn dunjacka i en ovanligt ful grön färg. Och så hade hon enorma glasögon och kort rödaktigt hår. Hon närmade sig en aning raglade på klackarna några på en annan bänk på hållplatsen. Istället för att be om, så erbjöd hon dem en cigarett ur sitt paket. När de tackade nej gick hon vidare och ställde sig att vänta på spårvagnen.

Hon passade liksom inte in i någon mall alls och både jag och Sara hade god lust att prata med henne och ta reda på vad hon var för en. Men det fick vi inte tillfälle till tyvärr.





Någon hade satt lysdioder i ögonen på statyerna på Järntorget. Ett bra trick som fick dem att se läskigt levande, lite magiska och nästan onda ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0