Vilda, glada barn, flytande skor och waldorfgangsters


Träningsvärk.

Efter att ha jagar, burit, kramat, brottats, fångat, hållit fast, gosat, lekt med nio busbarn.
Vad är det med den där downs-kromosomen som plockar fram en envis järnvilja som inte är av denna världen? Det fanns flera exempel på detta i gruppen igår.
Vi kom också på den briljanta idén att åka till Sisjön med denna barngrupp. Toppen. Stora ytor att springa bort på och vatten-lite-för-kallt-att-bada-i för fyra rymningsbenägna vildingar. Flera var på väg ut i vattnet med kläderna på. Jag fiskade upp tre par skor och stoppade ännu fler försök att använda skor och stövlar som båtar. Efter korvgrillningen var det ett av de icke rymningsbenägna barnen som vi uppenbarligen inte hade lika bra övervakning på, som verkligen badade i sjön. Vrida ur kläder. Kånka upp flickan. Som satte sig i sand och jord så att jag lät henne gå i och doppa sig i det kalla vattnet igen för att bli ren. Hm, konsekvent ledare.
Kom upp! Du f å r inte bada! Det är för kallt, vi har ingen handduk med oss. Oj!? vad sandigt! Stå still ska jag skölja bort - nej förresten, gå i vattnet igen, sätt dig ner, var det kallt? sådär, UPP, INTE ner i vattnet igen, s t a n n a här...

När dagen äntligen led mot sitt slut var det en liten flicka som frågade alla ledarna vad de skulle göra när de kom hem. En skulle på kräftskiva. Vi andra svarade; sova, äta middag, lägga mig på soffan, vila, ta det lugnt osv.
Jag firade hemkomsten med soffa och lördagsgodis och gick sen och la mig klockan nio, -utmattad!

Men ändå. De är små änglar. Gudagåvor. Jag älskar sånt här jobb.

Dagen innan, fredagen, var mina waldorfgangsters (en elevs uttryck) spritt galna. Glada. Uppspelta. Vilda. De hade haft prov och varit nervöst arga hela veckan och när det nu var över fanns det plötsligt överskottsenergi för ett helt regemente. Vi gav liksom upp att avbryta stoj och barrikader för att börja lektionen efter lunch i tid. De skulle städa skolan och sedan gå hem. Tillslut samlade de ändå ihop sig och städade hela skolan. När de var klara städade jag i ytterligare två timmar. Kokt ägg på dörr. Senap i städhyllan. Korvmacka i blomkrukan. Det finns lite att prata om på morgonsamlingen efter helgen.

Men ändå. Man får välja sina strider. Denna var inte viktig.

Tidigare i veckan plockade jag fram gamla jujutsukunskaper när en elev på skoj höll fast mig med strypgrepp bakifrån. Jag själpte ner honom på golvet. Ett slowmotionkast så att han inte skulle skada sig. Jag tog det som en komplimang och ett utvecklande steg i vår relation. Så är det.

Keramiklektionen var, bortsett från den extrema ljudvolymen första timmen och den extrema mängden könsord andra timmen, alldeles alldeles underbar. Vi satt ner. Och förde ett samtal. Och alla tre tummade varsin skål.

På syslöjden hade jag bara två elever. Intresserade dessutom. Så jag hann faktiskt med att undervisa dem båda två. Enda kruxet var att två symaskiner stejkade och inte gick att sy med. Men man kan klippa tyg, beräkna sömsmån, stryka tyg och - ha vattenkrig med vattensprayflaskan.


Så var min arbetsvecka. Jag älskar mitt (mina) jobb!
Men det är inte helt konstigt att jag tillbringat en hel del tid i soffan med godis och te, i sängen med en bra bok, och framför datorn, hittills den här helgen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0