Veckans skolcitat och tulpaner


Häromdagen hade jag svensklektion och pratade om substantiv med två av sjätteklassarna medan de andra två var på vift. Vi försökte komma på så många substantiv som möjligt som låter likadant i singular som i plural. Hus, träd, golv, ägg, löv, proppskåp....

Plötsligt utbrast den ene: "Lina!! Vet du vad som är så bra med den här skolan?! Att alla lärarna förklarar så man förstår! Det gjorde de inte på min gamla skola."
" Inte på min heller!" inflikade den andra eleven.
Som om de läst en handbok i vägen till en lärares hjärta. Jag tyckte det var så fint att jag tog upp det som min positiva sak under veckan på fredagssamlingen igår.


Dagen efter denna kommentar hittade jag ett brev på min kofta när jag skulle gå hem. Det var från en tredje elev och lät ungefär såhär:

Hej Lina! (i skrivstil)
Förlåt att jag inte lyssnade på dig på lektionen idag. Jag behövde bara vara ifred. Men jag ska bättra mig, jag lovar. mvh...

Så även när man har en svacka och funderar en hel vecka på vad som är grejen liksom, så finns det små solskensstunder som lyser upp tillvaron.


Som tulpaner. Jag köpte en bukett färger på vägen hem häromdagen och de slog genast ut på köksbordet.



Jag har aldrig riktigt gillat tulpaner innan men för något årsedan fick jag en sådan stark tulpanlängtan att jag var tvungen att köpa en bukett och måla av innan den vissnat. Och den här våren känns det som om lite färg och grönska är totalt avgörande för mitt väsens överlevnad.




Här är min senaste musikförälskelse: Penguin Café Orchestra Skönaste bakgrundsmusken! Jag har snart lyssnat sönder alla album. By the way så är Spotify tidernas bästa uppfinning - hur gjorde man innan? Är det någon som minns det?

En liten lördagsresumé sedan den blivit ord


Jag promenerar till stan i gummistövlar och tänker att jag faktiskt hatar den här årstiden. Vårvinterslask. Och trots att jag egentligen trivs med snö och lyla och tots att jag är glad att det äntligen töar, så går jag och hatar vädret och tänker på behovet av skönhet i omgivningen. men gummistövlar är en njutning och jag är faktiskt glad över livet denna dag. Det känns lite ovant med lusten och energin.

Jag har satt väckarklockan för att åka till Agneta och få årshoroskop, men så blir hon tvungen att ställa in och jag tar tillfället i akt att läsa på astrologi själv istället. Jag känner mig luttrad av besvikelser och den här gången var det inte allvarligt. Det är skönt att ha blivit van men ändå lite skrämmande. Jag äter överblivit godis från gårdagen tills jag mår illa. Godis på förmiddagen!! -Varför???
Så fort det kommer till att konkret tolka ett horoskop kommer motståndet som på beställning. Den här gången blir jag så trött att jag somnar på soffan. Jag kommer inte underfund med var prestationsångesten kommer ifrån.

Så går jag till stan, ja i gummistövlar, och tänker vara i keramikverkstan ett par timmar. På avenyn köper jag ett par vårskor som inte kommer bli använda än på ett tag. Och ett par roströda benvärmare. Sedan tittar jag lite på ryggsäckar och fastnar genast för en svart 55-liters Haglöfs i smal modell. Kärlek vid första ögonkastet! Den är på rea med öppet köp, så det bär sig inte bättre än att jag kånkar med mig den och det rycker i luffartarmen.

På konsums servering finns fantastiskt god quinoasallad med rostade grönsaker, fetaost och oliver. Precis vad man vill ha efter att ha börjat dagen med lösgodis. Jag skriver en önskelista medan jag äter: röda gummistövlar, tält, djembetrumma....

I verkstan är jag inspirerad och målar min drejade salladsskål i flera olika engober. Så många fina koppar med misslyckad glasyr. Hoppas , hoppas...!

Ljus som kan stiga den bästa åt huvudet


Idag har jag hunnit med:

- en tröttsam arbetsdag
- stannat kvar fyra timmar efter att jag slutat för att bl.a. göra ett matteprov till 6:an
- promenerat i vårvintersolen till Backaplan (kanske 40 min) och sjungit på allt jag minns från Vårdinge
- handlat på coop och hittat glutenfri couscous -yeay!
- åkt till ica focus och hämtat ut ylleunderställ jag beställt (jag vet att jag borde köpt det redan för tre månader sedan)
- köpt rosévin utan att behöva visa leg, (det är nog första gången!)
- promenerat halva vägen hem

OCH DET VAR FORTFARANDE LJUST UTE!

Det finns liksom hopp om livet tror jag!

Jag tror jag fattar hur alla svenskar som brukar klaga på mörkret och vintern känner det. Jag har nog aldrig längtat så intensivt efter sol, ljus, värme som den här vintern. Helst av allt sommarlov. Det börjar bli dags för det nu snart tycker jag.
Och jag har aldrig gillat våren något vidare. Men häromdagen när jag satt en liten stund i solen på en stentrappa utan ytterkläder och utan att frysa kändes det som världens mest underbara mirakel.

Usch nu har jag blivit en sån där person som skriver om vårens fröjder! Jag som gillade alla bildlektioner utom då vi skulle rita vårtecken när jag gick i skolan. Men jag kan inte hjälpa det, jag är svensk eller nåt. Kanske bara vuxen.

RSS 2.0