Ljus som kan stiga den bästa åt huvudet


Idag har jag hunnit med:

- en tröttsam arbetsdag
- stannat kvar fyra timmar efter att jag slutat för att bl.a. göra ett matteprov till 6:an
- promenerat i vårvintersolen till Backaplan (kanske 40 min) och sjungit på allt jag minns från Vårdinge
- handlat på coop och hittat glutenfri couscous -yeay!
- åkt till ica focus och hämtat ut ylleunderställ jag beställt (jag vet att jag borde köpt det redan för tre månader sedan)
- köpt rosévin utan att behöva visa leg, (det är nog första gången!)
- promenerat halva vägen hem

OCH DET VAR FORTFARANDE LJUST UTE!

Det finns liksom hopp om livet tror jag!

Jag tror jag fattar hur alla svenskar som brukar klaga på mörkret och vintern känner det. Jag har nog aldrig längtat så intensivt efter sol, ljus, värme som den här vintern. Helst av allt sommarlov. Det börjar bli dags för det nu snart tycker jag.
Och jag har aldrig gillat våren något vidare. Men häromdagen när jag satt en liten stund i solen på en stentrappa utan ytterkläder och utan att frysa kändes det som världens mest underbara mirakel.

Usch nu har jag blivit en sån där person som skriver om vårens fröjder! Jag som gillade alla bildlektioner utom då vi skulle rita vårtecken när jag gick i skolan. Men jag kan inte hjälpa det, jag är svensk eller nåt. Kanske bara vuxen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0