Veckans skolcitat och tulpaner


Häromdagen hade jag svensklektion och pratade om substantiv med två av sjätteklassarna medan de andra två var på vift. Vi försökte komma på så många substantiv som möjligt som låter likadant i singular som i plural. Hus, träd, golv, ägg, löv, proppskåp....

Plötsligt utbrast den ene: "Lina!! Vet du vad som är så bra med den här skolan?! Att alla lärarna förklarar så man förstår! Det gjorde de inte på min gamla skola."
" Inte på min heller!" inflikade den andra eleven.
Som om de läst en handbok i vägen till en lärares hjärta. Jag tyckte det var så fint att jag tog upp det som min positiva sak under veckan på fredagssamlingen igår.


Dagen efter denna kommentar hittade jag ett brev på min kofta när jag skulle gå hem. Det var från en tredje elev och lät ungefär såhär:

Hej Lina! (i skrivstil)
Förlåt att jag inte lyssnade på dig på lektionen idag. Jag behövde bara vara ifred. Men jag ska bättra mig, jag lovar. mvh...

Så även när man har en svacka och funderar en hel vecka på vad som är grejen liksom, så finns det små solskensstunder som lyser upp tillvaron.


Som tulpaner. Jag köpte en bukett färger på vägen hem häromdagen och de slog genast ut på köksbordet.



Jag har aldrig riktigt gillat tulpaner innan men för något årsedan fick jag en sådan stark tulpanlängtan att jag var tvungen att köpa en bukett och måla av innan den vissnat. Och den här våren känns det som om lite färg och grönska är totalt avgörande för mitt väsens överlevnad.




Här är min senaste musikförälskelse: Penguin Café Orchestra Skönaste bakgrundsmusken! Jag har snart lyssnat sönder alla album. By the way så är Spotify tidernas bästa uppfinning - hur gjorde man innan? Är det någon som minns det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0