Bloggflytt

Hej!!

Nu flyttar jag den här bloggen till ny adress: www.enligtlina.blogspot.com

Fördelarna med detta är att jag har både stickbloggen och den privata bloggen på Blogspot som är lättnavigerad och bra och dessutom utan reklam. Tyvärr går det inte att flytta över inläggen till den nya bloggen så därför kommer den här att finnas kvar.

Välkomna till den nya!

Varför är inte alla trappor gjorda såhär?

<object width="640" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ivg56TX9kWI&hl=sv_SE&fs=1&"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/ivg56TX9kWI&hl=sv_SE&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="640" height="385"></embed></object>

Veckans skolcitat och tulpaner


Häromdagen hade jag svensklektion och pratade om substantiv med två av sjätteklassarna medan de andra två var på vift. Vi försökte komma på så många substantiv som möjligt som låter likadant i singular som i plural. Hus, träd, golv, ägg, löv, proppskåp....

Plötsligt utbrast den ene: "Lina!! Vet du vad som är så bra med den här skolan?! Att alla lärarna förklarar så man förstår! Det gjorde de inte på min gamla skola."
" Inte på min heller!" inflikade den andra eleven.
Som om de läst en handbok i vägen till en lärares hjärta. Jag tyckte det var så fint att jag tog upp det som min positiva sak under veckan på fredagssamlingen igår.


Dagen efter denna kommentar hittade jag ett brev på min kofta när jag skulle gå hem. Det var från en tredje elev och lät ungefär såhär:

Hej Lina! (i skrivstil)
Förlåt att jag inte lyssnade på dig på lektionen idag. Jag behövde bara vara ifred. Men jag ska bättra mig, jag lovar. mvh...

Så även när man har en svacka och funderar en hel vecka på vad som är grejen liksom, så finns det små solskensstunder som lyser upp tillvaron.


Som tulpaner. Jag köpte en bukett färger på vägen hem häromdagen och de slog genast ut på köksbordet.



Jag har aldrig riktigt gillat tulpaner innan men för något årsedan fick jag en sådan stark tulpanlängtan att jag var tvungen att köpa en bukett och måla av innan den vissnat. Och den här våren känns det som om lite färg och grönska är totalt avgörande för mitt väsens överlevnad.




Här är min senaste musikförälskelse: Penguin Café Orchestra Skönaste bakgrundsmusken! Jag har snart lyssnat sönder alla album. By the way så är Spotify tidernas bästa uppfinning - hur gjorde man innan? Är det någon som minns det?

En liten lördagsresumé sedan den blivit ord


Jag promenerar till stan i gummistövlar och tänker att jag faktiskt hatar den här årstiden. Vårvinterslask. Och trots att jag egentligen trivs med snö och lyla och tots att jag är glad att det äntligen töar, så går jag och hatar vädret och tänker på behovet av skönhet i omgivningen. men gummistövlar är en njutning och jag är faktiskt glad över livet denna dag. Det känns lite ovant med lusten och energin.

Jag har satt väckarklockan för att åka till Agneta och få årshoroskop, men så blir hon tvungen att ställa in och jag tar tillfället i akt att läsa på astrologi själv istället. Jag känner mig luttrad av besvikelser och den här gången var det inte allvarligt. Det är skönt att ha blivit van men ändå lite skrämmande. Jag äter överblivit godis från gårdagen tills jag mår illa. Godis på förmiddagen!! -Varför???
Så fort det kommer till att konkret tolka ett horoskop kommer motståndet som på beställning. Den här gången blir jag så trött att jag somnar på soffan. Jag kommer inte underfund med var prestationsångesten kommer ifrån.

Så går jag till stan, ja i gummistövlar, och tänker vara i keramikverkstan ett par timmar. På avenyn köper jag ett par vårskor som inte kommer bli använda än på ett tag. Och ett par roströda benvärmare. Sedan tittar jag lite på ryggsäckar och fastnar genast för en svart 55-liters Haglöfs i smal modell. Kärlek vid första ögonkastet! Den är på rea med öppet köp, så det bär sig inte bättre än att jag kånkar med mig den och det rycker i luffartarmen.

På konsums servering finns fantastiskt god quinoasallad med rostade grönsaker, fetaost och oliver. Precis vad man vill ha efter att ha börjat dagen med lösgodis. Jag skriver en önskelista medan jag äter: röda gummistövlar, tält, djembetrumma....

I verkstan är jag inspirerad och målar min drejade salladsskål i flera olika engober. Så många fina koppar med misslyckad glasyr. Hoppas , hoppas...!

Ljus som kan stiga den bästa åt huvudet


Idag har jag hunnit med:

- en tröttsam arbetsdag
- stannat kvar fyra timmar efter att jag slutat för att bl.a. göra ett matteprov till 6:an
- promenerat i vårvintersolen till Backaplan (kanske 40 min) och sjungit på allt jag minns från Vårdinge
- handlat på coop och hittat glutenfri couscous -yeay!
- åkt till ica focus och hämtat ut ylleunderställ jag beställt (jag vet att jag borde köpt det redan för tre månader sedan)
- köpt rosévin utan att behöva visa leg, (det är nog första gången!)
- promenerat halva vägen hem

OCH DET VAR FORTFARANDE LJUST UTE!

Det finns liksom hopp om livet tror jag!

Jag tror jag fattar hur alla svenskar som brukar klaga på mörkret och vintern känner det. Jag har nog aldrig längtat så intensivt efter sol, ljus, värme som den här vintern. Helst av allt sommarlov. Det börjar bli dags för det nu snart tycker jag.
Och jag har aldrig gillat våren något vidare. Men häromdagen när jag satt en liten stund i solen på en stentrappa utan ytterkläder och utan att frysa kändes det som världens mest underbara mirakel.

Usch nu har jag blivit en sån där person som skriver om vårens fröjder! Jag som gillade alla bildlektioner utom då vi skulle rita vårtecken när jag gick i skolan. Men jag kan inte hjälpa det, jag är svensk eller nåt. Kanske bara vuxen.

Fågelmat


Nyår

Firade ett lagom litet, mysigt nyår med Aron, Simon och Malin. God veganpaj, hasselbackspotatis, smulig falafel och grekisk sallad, sorbetefterrätt och goda drycker...



Jag invigde mina silverbestick till marockanska keramiken




Vi tog också en promenad i sådär tio minusgrader till - och på Delsjön som hade frusit till is. Det hade även stigarna, som var glashala! Hemma värmde vi oss med Malins majssoppa innan GPs fyrverkeri. Tolv minuter avnjöt vi det huttrandes vid operan. Det var det värt. Men sen var det skönt att slumra en timme innan det var dags att sätta ihop buffén. Tänk att vi har ett kök där flera personer kan laga mat samtidigt!

Vi hann spela ett parti rappakalja innnan tolvslaget. Sedan stod vi och huttrade och skålade några minuter till på balkongen.

Nu är det ett nytt decennium. Vi pratade om vad som varit bäst i våra liv under det förra. För mig var det att åka till Guatemala och att gå på Vårdinge, tätt följt av mitt utvecklande jobb på skolan.

Jag har övat på att skriva snygga nior. Och när det nu varit år 2009 och jag har skrivit datum i ett helt år så är jag rätt nöjd även med mina nior. Kan nu skriva alla siffror snyggt efter ett decennium.

Smaklig jul


Årets julklapp: Simon och jag bakade julgodis en hel dag och gav bort i fina burkar till alla vi firade jul med.



Vi gjorde en presentation av gosdakerna också:

Det var; kaffetryffel, brända mandlar med kanel, chokladdoppade marsipancitroner, ischoklad, vinbärsrutor med vit choklad, nougat och mandelmassrullar, turkisk peppartryffel, frukt och romboll, nötter och torkad frukt.

Prioritet: skratt


Facebook är kreativt:

Hes hals håller hostande herre horisontalt hemma
, (har Erik skrivit på sin status)
Kryande kondoleanser, krasslige kompis!
(kommenterar någon)
Sanslöst synd, summerar sorgsen skåning
, (kommenterar en annan)
Voj, voj vilken viskande vissen verklighet
, (osv.)
Oroande Olle ordbajsar oralt
Fortsatt fyndigt författande fördriver förkylningens fasor, förfriskar föremålet för fraserna
, (tackar Erik)
Målande målarkollega manglar motivation
, (fortsätter nästa person)
Tiden tarvar tålamod




PRIORITERINGSLISTA

1. Jobba
2. Sova
3. Sticka
4. Äta
5. Kolla mail

ungefär...


Jag går förbi en brevlåda i backen upp till skolan på morgonarna. Imorse stannade en bil där just när jag kom förbi och ett barn stack ut överkroppen genom bakrutan och sträckte sig mot lådan med ett brev i handen. "Jag når inte!" ropade han. "Ska jag hjälpa till?" frågade jag, tog det färgglatt ritade brevet och la det på lådan. "Åh, tack, -det är till tomten!" ropade en mamma från förarplatsen.
Så kom jag till jobbet med ett leende på läpparna.

En dag med många skratt mitt i eländet, som inte varit så eländigt just idag, men så det räcker och blir över de flesta andra dagar. Har jag någonsin varit såhär trött tidigare? Jo, det är inte första krisen i den här branchen...

Hösten som försvann i en flytt

Och så har jag varit i Uppsala. Packat. Flyttat. Och börjat leva.

Uppsala är en bra höststad. Bebyggelsen matchar höstlöven. Utanför Gustav Vasas grav i domkyrkan står en sällsamt vacker kvinna blick stilla. Tänk att någon vågar gå klädd så, tänker jag och försöker låta bli att stirra. Läser flera hundra år gamla inskriptioner. Blick stilla står hon. Så stilla att hon inte är verklig. En Mariastaty, i moderna kläder inspirerade av gågna tider. Sjal, långkappa i kornblått. Bara Åsas garderob skulle innehålla något liknande. Bruna ögon av glas, hår, hud, otroligt verkligt. Hon gör ett djupt intryck i mitt väsen.

Och visst får vi ligga på soffan, sticka lite, prata, slappa, tipsa varandra om böcker och filmer, äta god mat och bara vara.

På väg söderut efter helgen som gått allt för snabbt, kör vi fel. Konstigt, jag minns inte alls den här tunneln. - Inte jag heller. - Är det rätt stockholmsförorter vi kör igenom? Ett stenkast eller två från Östersjön vänder vi om, utan några som helst tidsmarginaler för mitt avgående tåg kvar. Nu går det om två timmar, hur långt är det kvar? - Två timmar!....Nu är det bara 35 minuter kvar tills vi är i Jönköping! - Mitt tåg går om 36 minuter! Och jag hann! Med is i magen.


HÖSTLOV

Måndag: Jobb på skolan, ungefär 8 timmar plus två timmar resväg
Tisdag: Packa från morgon till kväll
Onsdag: Hämta nyckel i nya lägenheten. Köra smågrejer fram och tillbaka och packa in dem och ut dem ur hissar i 10 timmar. Sova i nya lägenheten.
Torsdag: Vakna i nya lägenheten med knallgula löv mot blå himmel utanför fönstret. Åka till Frölunda och städa gamla lägenheten till in på natten. Simon hjälpte såklart till. När han var färdig med badrummet städade jag i två timmar till där. När Simon tvättat fönstren tvättade jag dem en gång till.
Fredag: Förmiddag - städa lite till i gamla lägenheten. Besiktning. Eftermiddag - packa upp och ställa i ordning i nya lägenheten.
Lördag: Åka till Trollhättan, bära in möbler i flyttbil, åka till Kallebäck och bära in dem i lägenheten. Åka till Frölunda, bära in möbler i flyttbil, åka till Kallebäck och bära in dem i lägenheten.
Söndag: Skruva ihop möbler som plockats isär, packa upp och fixa så att det blir beboeligt inför stundande arbetsvecka.

Allt med förkylning och ruvande feber i kroppen, hållen i schack av en burk echinaceatabletter.



Men visst är jag glad!

Jag njuter nu till fullo av en hop normala företeelser som förekommer i de flesta, åtminstone skandinaviska hem. Som att:

gå mellan olika rum
äta vid ett köksbord
sätta igång en diskmaskin
hacka grönsaker på arbetsbänken och välja vilken av de fyra plattorna jag vill tillaga dem på
göra en hel plåt med ugnsbakade rotfrukter
sova i egen säng i eget rum med dörr att stänga
ligga på soffan och slappna av
göra korsdrag
ha olika hyllor för olika typer av mat i kyl och frys (som rymmer både grönsaker och bröd och glass och kylklampar)
öppna balkongdörren och känna på vädret

Och vad gör det att brandvarnaren går igång när man rostar bröd, och att Boråssleden går precis förbi balkongen eller att vi bara fått igång internet i ett nätuttag och inte hittar något telefonjack i hela lägenheten? Eller att närmaste mataffären har ett bedrövligt utbud och dåliga öppettider och bussarna går som oftast var 15e minut?

Jag har faktiskt inte haft ett riktigt, fungerande hem sedan förra vintern.
Plötsligt kan jag andas igen. Fast att jag är trött.

Senkomna oktobertankar

Jag hade velat skriva för längesen såklart. Till exempel det här:

Tankar på tåget 23 oktober 2009

Jag hade tänkt skriva så mycket. Om födelsedag, om sprarven på konditoriets kristallkrona, om att hoppa på Älvsnabben med Aron i mörkret. Om kylan som bet i kinderna och stadens ljus i alla färger. Jag hade tänkt skriva om att bli vuxen. Hur det märks genom av att det säger pip istället för pip-pip när man håller upp busskortet framför västtrafiks automater.
Men allt var över en vecka sedan och så mycket händer hela tiden att det förpackats långt bak i hjärnstammen allt eftersom nya intryck sipprat in.
Jag hade kunnat skriva om klättringen och om att lita mer på främlingar än på bror och barndomsvän. Men nu har vi topprepskort och får säkra och klättra själva. Vi kände väl oss inte helt värda den där examinationen.
Och så är det konflikter, kramar, stormöten i ring, skojbrottning och regler, timmar framför datorn och kaffe och te. Det är bildelevet som äntligen har fattat vad jag menar - och resultatet blir därefter.
Och det är osämja och jag är medlare, eller är jag det? Och tänker att somligt kan inte göras ogjort. Men kriser är bra och utvecklande och trots att det funnits en klump inombords de senaste två dagarna så gillar jag det.
Eleverna vill inte gå på höstlov. Flera är kvar, stökar och kramas och drar ut på det. Jag diskar och kramas och fångar och sopar och brottas och serverar te och diskar och kramas och....

...Nu sitter jag på tåget mot Jönköping. Sofia ska hämta mig och sen ska vi köra vidare till Linnea i Uppsala. Jag har aldrig varit i Uppsala. Jag vill gärna se lite av stan men mest vill jag nog få ligga i en soffa hos Linnea, dricka te och sticka och känna efter var andningen sitter och om det är något organ som hänger löst, om en tanke hamnat på villovägar eller en känsla kommit i kläm någonstans.

Sen ska jag packa och flytta och leva.
På riktigt.

Det börjar med ett infall


Det börjar med ett infall
En liten ljusglimt
Var kom den ifrån?
Men nej!
Men tänk ändå
Om jag skulle
Äsch det är nog ingen idé

Men några veckor senare
Dyker tanken upp igen
Och jag berättar kanske för en vän
Dumt va?
Frågar jag
Och vännen säger
Men varför inte?
Äsch det är nog ingen idé

Men
Så kan jag inte släppa tanken
Ändå!
Och den växer
Och växer
Snart tänker jag knappt
På något annat
Fan, jag måste nog ändå
Vågar jag det?
Kan man göra så?
Det är väl aldrig någon som
Då ska jag bli den första
Utropstecken!
Om ingen annan
Så jag

Det blir ett mål
Ett klart och tydligt mål
Och jag ska banne mig..
Det började med en ljusglimt
Ett infall jag vet inte vart ifrån

Berättelser och barn

Fredagkväll.
Sagoböcker, rosévin och Sara, på Hagabion. Vi berättar historier högt och kaotiskt. Sällskapen brevid önskade nog att de hade lite mer diskreta bordsgrannar. Men mysigt var det!




Vi övade inför lördagens berättarkväll i tipin, hemma hos Andi och Jenny.
Där satt jag runt elden på renfällar och lyssnade på magiska historier om troll (riktigta!) i nattskog och kvinnor som växte upp ur blomkrukor, björnen med månskäran och roal dahl-avhuggna huvuden. Tillslut sa Ronja, åtta år i mitt knä: Nä nu vill jag höra något upplyftande! Barnsagorna hade avverkats tidigare under kvällen.

Sara och jag vågade oss på att berätta också. Om smeden Walukaga som lurade kungen, om festen endast för djur med horn och om de svartsjuka väninnorna Dola och Babi. Alla historier var från Afrika och från berättarföreställningen på Vårdinge. Det var hur kul som helst, men kvaliteten på berättandet sjönk mot slutet när vi kom ur stämning.
Sedan sov jag bland bylsiga sovsäckar och söt Ronja och vaknade ibland och lyssnade på oväder utanför.



På förmiddagen lekte jag med husets underbara barn. Vilda, änglalika trollungar att härja runt med, gosa med, prata med. De värmde med sin närvaro många timmar efteråt.
Sen sov jag och sov jag och sov. Minst 15 timmar sammanlagt innan höstsolsmåndag med kaffetermos på en bänk i Slottsskogen och trivsamhet i butiken och keramikverkstadskväll... Ibland har jag det så bra bara.

Men dagen därpå var jag fullständigt ur gängorna och kände mig matförgiftad. Ibland är det för kasst också.


Vi har anställt en cool artonåring för hemkunskap och matlagning två dagar i veckan på skolan. Hon blev genast galet populär bland de stökiga killarna som idag har uppfört sig exemplariskt. En riktigt mysig dag. Keramisk aktivitet sista två timmarna. Bara att ha yrvädrena sittandes vid ett bord och använda normal samtalston och trevligheter, skämt som inte går över gränsen - om än med liten marginal och modellerande med engagemang.

Sedan te i köket i väntan på att ösregnet ska dra förbi.


Och Kasper fyller tio. Tio! (Okej han är ju inte tre längre och inte fem ens men nyss sju eller var det till och med åtta...) Och han har orienterat på Kullaberg med mellanstadiet och det var busenkelt men desto roligare att grilla korv och leka. Och han har fått ett fiskespö och undervisar mig i vad pilkar är. Men ska vi säga så? säger han efter en stund och återgår till Playstationspelandet som jag avbröt. Så jag störde mitt i spelandet har jag frågat och nej!! blev svaret och jag ler fortfarande.

Septemberlördag i göteborg








Finaste gatukonsten på 2:a långgatan


Det är tydligen två killar som målat ansikten (varannat var) på sidorna från en gammal bibel och tapetklistrat upp mellan två skyltfönster på Andra Långgatan. Butiksägaren blev tydligen jätte glad.




Och det här var ett av mina andra sweetartsbidrag i tisdags, förutom klistermärkena:


Alltsom oftast får jag en känsla i bröstet av hur mycket jag älskar min stad. Så härligt hemma har det blivit och jag tyckte ju om den här stan även innan dess.

Sen kan jag längta mig galen efter natur, hav, skånska stränder, Kullabergs klippor, grottor och bokskog, Sonnerupsskogen utanför Klint och den underbara stranden nedanför, Sörmländska skogar, vidsträckta ängar, vildmark, fjälltoppar... men inte igår. Göteborg är fint. Skönt. Välkomnande. Enkelt. Behagligt. Hemtrevligt.

Och så löstes skrivkrampen tillslut...


Att stanna


Man kan undra sa jag
till mig själv en dag
vad allt egentligen går ut på?

Allt stort och allt smått
det är bara mått
och hur mycket ryms det tillslut då?

Det går upp det går ned
men vi går ju på led
och vad får vi ut av det då?

Vad bryr jag mig om
vad som gick eller kom
för nu stannar jag här så det så!



Vattenkristaller


Vattenkristaller

Faller och faller

Landar mjukt på en kind

Rinner längs hakan

Droppar mot gatan

Men förs bort av en vind





Som om nån kom


Som om
det kom
en sån
som dom

Som nån
som kom
en annan
gång

Det var
en sån
som dom
som kom

Men nån
som dom
kom om
en gång

Dom kom
dom som
kom om
som nån

Men kom
ej om
som dom



Jag vet inte riktigt vad jag vill

Önskar mest att tiden stod still

Så att jag kunde tänka klart

Och börja leva snart



Min historia

Min historia är alla de steg jag tagit
alla tankar jag tänkt
Alla lass jag dragit
och alla känslor jag kännt

Den är orden som jag sagt och ropat
och alla männskor jag mött
alla golv och hem jag sopat
och alla strumpor jag nött

Min historia syns i var spegel
och hörs i min röst
Det är den som fyller mina segel
och sätter kurs mot livets höst




Och jag har kulat tills bröstet öppnats, vid Ruddalens mosse. Utan att tänka på vem som hör.
Och jag har läst Martinus med törst.
Och jag har promenerat mig andfådd och varm
Och kommit hem med ett leende och ätit nybakat bröd med avokado och hemgjord tofu.


Jag googlade förresten ordet affirmation efter förra inlägget då jag blev osäker på dess rätta betydelse.
På Wikipedia står det:

Affirmation (av latin affirmatio, ’försäkran’) är i nyandliga rörelser positivt färgade fraser som upprepas i tal och skrift i syfte att förbättra sin livssituation. Affirmationer utgår från tanken att man själv skapar sin verklighet och att ens tankar är det som orsakat ens nuvarande situation. I extrema åskådningar tros affirmationer till och med kunna göra människor rika.

Där ser man! Jag uttrycker tydligen nyandliga rörelser och extrema åskådningar.

Vi satte upp lite streetart/sweetart på stan


Här är några av mina skyltar. Jag tror människor behöver lite positiva budskap och affirmationer. De satt fortfarande uppe efter två dagar:-) Men bilderna blev lite suddiga med mobilkameran.










Så idag hade Angerdsteatern hängt upp äpplen i träden på järntorget bland vår sweetart.

Perfekt! Det var både fint och passade bra så hungrig som jag var.



Sara var också hungrig.



Vilda, glada barn, flytande skor och waldorfgangsters


Träningsvärk.

Efter att ha jagar, burit, kramat, brottats, fångat, hållit fast, gosat, lekt med nio busbarn.
Vad är det med den där downs-kromosomen som plockar fram en envis järnvilja som inte är av denna världen? Det fanns flera exempel på detta i gruppen igår.
Vi kom också på den briljanta idén att åka till Sisjön med denna barngrupp. Toppen. Stora ytor att springa bort på och vatten-lite-för-kallt-att-bada-i för fyra rymningsbenägna vildingar. Flera var på väg ut i vattnet med kläderna på. Jag fiskade upp tre par skor och stoppade ännu fler försök att använda skor och stövlar som båtar. Efter korvgrillningen var det ett av de icke rymningsbenägna barnen som vi uppenbarligen inte hade lika bra övervakning på, som verkligen badade i sjön. Vrida ur kläder. Kånka upp flickan. Som satte sig i sand och jord så att jag lät henne gå i och doppa sig i det kalla vattnet igen för att bli ren. Hm, konsekvent ledare.
Kom upp! Du f å r inte bada! Det är för kallt, vi har ingen handduk med oss. Oj!? vad sandigt! Stå still ska jag skölja bort - nej förresten, gå i vattnet igen, sätt dig ner, var det kallt? sådär, UPP, INTE ner i vattnet igen, s t a n n a här...

När dagen äntligen led mot sitt slut var det en liten flicka som frågade alla ledarna vad de skulle göra när de kom hem. En skulle på kräftskiva. Vi andra svarade; sova, äta middag, lägga mig på soffan, vila, ta det lugnt osv.
Jag firade hemkomsten med soffa och lördagsgodis och gick sen och la mig klockan nio, -utmattad!

Men ändå. De är små änglar. Gudagåvor. Jag älskar sånt här jobb.

Dagen innan, fredagen, var mina waldorfgangsters (en elevs uttryck) spritt galna. Glada. Uppspelta. Vilda. De hade haft prov och varit nervöst arga hela veckan och när det nu var över fanns det plötsligt överskottsenergi för ett helt regemente. Vi gav liksom upp att avbryta stoj och barrikader för att börja lektionen efter lunch i tid. De skulle städa skolan och sedan gå hem. Tillslut samlade de ändå ihop sig och städade hela skolan. När de var klara städade jag i ytterligare två timmar. Kokt ägg på dörr. Senap i städhyllan. Korvmacka i blomkrukan. Det finns lite att prata om på morgonsamlingen efter helgen.

Men ändå. Man får välja sina strider. Denna var inte viktig.

Tidigare i veckan plockade jag fram gamla jujutsukunskaper när en elev på skoj höll fast mig med strypgrepp bakifrån. Jag själpte ner honom på golvet. Ett slowmotionkast så att han inte skulle skada sig. Jag tog det som en komplimang och ett utvecklande steg i vår relation. Så är det.

Keramiklektionen var, bortsett från den extrema ljudvolymen första timmen och den extrema mängden könsord andra timmen, alldeles alldeles underbar. Vi satt ner. Och förde ett samtal. Och alla tre tummade varsin skål.

På syslöjden hade jag bara två elever. Intresserade dessutom. Så jag hann faktiskt med att undervisa dem båda två. Enda kruxet var att två symaskiner stejkade och inte gick att sy med. Men man kan klippa tyg, beräkna sömsmån, stryka tyg och - ha vattenkrig med vattensprayflaskan.


Så var min arbetsvecka. Jag älskar mitt (mina) jobb!
Men det är inte helt konstigt att jag tillbringat en hel del tid i soffan med godis och te, i sängen med en bra bok, och framför datorn, hittills den här helgen.

Hemmagjord tofu


Häromdagen provade jag att göra egen tofu. Det var inte alls särskilt svårt och blev jättebra!

Man behöver:
Torkade sojabönor (finns på hemköp), äppelcidervinäger, vatten, stor gryta, träslev med rak "udd", silduk (jag hittade på Åhlens), sil/durkslag, skålar

Så här gör man:

1. Lägg 3 dl torkade sojabönor i blöt i 10 timmar. (Om du inte vill göra tofun efter 10 timmar går det bra att ställa in bönor med vatten i kylen tills du har tid.)

2. Häll bort vattnet och mixa bönorna (okokta) till en krämig smet. Med stavmixer behövs det ungefär 2dl vatten för att få bra konsistens.

3. Koka upp 2 liter vatten i en stor gryta. Min rymmer 5 liter och var lagom stor.

4. Häll i bönsmeten i vattnet och när det kokar igen ta av grytan från plattan.
Låt stå i 5 minuter och koka sedan upp igen.

5. Häll blandningen genom en silduk och pressa ut all vätska. Detta blir finfin sojamjölk som går att använda till allt man vill ha mjölk till. Den blir nog godare om den sötas och saltas lite. Kanske kan man blanda den med sesammjölk och få den kalciumhaltig också.
Massan som blir kvar är också idé att spara. Jag gjorde goda biffar på den, med fetaost och rödlök i. Den höll inte ihop tillräckligt bra av sig själv för att stekas, men med lite fiberhusk (som finns i varje glutenfritt hem) i så gick det bra. Tror också att en kan vara perfekt ingrediens i bröd.

6. Koka upp den nygjorda sojamjölken och låt sjuda i 5 minuter. Rör om med träslev så att det inte bränns eller kokar över.

7. Gör en ystningslösning genom att blanda 3 dl varmt vatten med 2,5 msk äppelcidervinäger. (Det ska tydligen gå bra med citronsaft också).

8. Rör om i mjölken ca 5 varv åt ena hållet, stoppa virveln och häll i en tredjedel av ystningsvätskan.
Rör om åt andra hållet och häll i nästa tredjedel.
Låt stå i några minuter och häll sedan i den sista tredjedelen där mjölken ännu inte delat sig och blivit klumpar. Låt stå i ytterligare några minuter.

9. Fiska upp den slemmiga tofun ur vasslan som blir kvar, med en hålslev och lägg i silduken.
Placera silduken i en sil ovanpå en skål och låt den rinna av i fem minuter.

10. Vik ihop silduken runt tofun och lägg en liten tallrik som får plats i silen, över.
Lägg en tyngd på tallriken, t.ex. en större skål med vatten.

Ju längre tid tofun ligger i press, desto fastare blir den. Jag gillar fast tofu så min stod i press i flera timmar i kylskåpet.
Resultatet blev ganska fast, men aningen krämigare än t.ex. kung markattas tofu man kan köpa i affären.

Förvara tofun täckt av vatten i en burk i kylskåpet. Den håller sig i alla fall en vecka, men man kan behöva byta vatten då och då.

Så här blev min tofu.


Det här var en suddig bild, men här ligger den i alla fall bland squash och tomater:



Den var riktigt god när den stektes i kryddor. Både jag och Simon tyckte att detta var ett grymt projekt.
Dessutom blev kostnaden max 10 kr mot affärens 25-30kr.
Jag längtar redan efter att göra nästa omgång!


Testa att googla på: Gör egen tofu, så kommer det upp recept.
På den här bloggen finns bilder på hela händelseförloppet som var jättebra att titta på tycker jag.

Brocoliter, klädkoder och lysdioder

Jag fick melon som vi åt på stentrappan utanför butiken och smakade av Saras broccoli som hon sedan hittade välkokta larver i. Sara tycker larver är extra läskiga och kallade dem maskar istället för att slippa säga ordet. Men det tycker ju inte jag om, så jag kallade dem brocoliter istället. Broccolin med brocoliterna hamnade kvickt först på gatan och sen i soporna, men vi tog ändå denna upptäckt av djurinvasion i maten förvånansvärt lugnt båda två. Man har väl bearbetat sina fobier.



Vi hann sitta på en bänk och äta godis också innan Sara skulle på fest. Det var inte ens gott, varför äter man godis egentligen?

Samtidigt såg vi på busshållplatsen en minst sagt originell dam. Hon hade liksom brutit mot alla klädkoder samtidigt, så till den grad att vi funderade på om det hela var ett socialt experiment. Regnbågsrandiga varma knästrumpor i guldremsandaler med hög klack. Svarta strumpbyxor med två stora hål på baksidan, sådär så att det inte var med-vilje-trasigt, korta tunna jeansshort som inte såg ut att vara menade tighta men var åtsittande på grund av för liten storlek. Gråaktig tröja instoppad enbart framtill så att den framhävde magen som hängde ut lite extra. Över detta en stor, halvtunn dunjacka i en ovanligt ful grön färg. Och så hade hon enorma glasögon och kort rödaktigt hår. Hon närmade sig en aning raglade på klackarna några på en annan bänk på hållplatsen. Istället för att be om, så erbjöd hon dem en cigarett ur sitt paket. När de tackade nej gick hon vidare och ställde sig att vänta på spårvagnen.

Hon passade liksom inte in i någon mall alls och både jag och Sara hade god lust att prata med henne och ta reda på vad hon var för en. Men det fick vi inte tillfälle till tyvärr.





Någon hade satt lysdioder i ögonen på statyerna på Järntorget. Ett bra trick som fick dem att se läskigt levande, lite magiska och nästan onda ut.


Översvämningar och mustascher

Igår skulle en tjej komma och titta på min lägenhet. Jag kom hem sent och städade i sista minuten (som tur var hade Simon gjort en del tidigare på dagen). Gick in i klädkammaren för att ta fram dammsugaren och lyckades välta ner en stor hög med kläder, travade på en stol, tomma skolådor och ett fluffigt täcke. Man kan ju inte bara stänga dörren om röran när en blivande hyresgäst ska ta en titt så jag fick röja upp illa kvickt helt enkelt. Dammsög sedan snabbt och slarvigt och när jag just var klar och hade satt undan dammsugaren igen tappade jag en blomkruka med jord ut på golvet. Vad är det här?
Nu luktade det ju dammsugning och var varmt och kvavt så jag öppnade fönster och dörren på vid gavel och tände aromalampan för att råda bot på detta - helst på två minuter. Skulle just stänga till allt igen så att besökaren inte skulle höra allt oväsen från trafiken, men då stod hon redan i dörren!
Nu var det en tjej som redan visste vad hon hade att vänta och hennes bror bodde redan i huset så hon verkade faktiskt mest få positiva överraskningar av min lägenhet.


Och så idag när jag skulle diska lite snabbt för att sedan åka till Saras butik och hjälpa henne montera mustasherna, blev det plötsligt översvämmning under vasken och det bredde ut sig över golvet så att jag fick flytta undan en massa grejer och torka och fixa. Vad är detta? Jag är verkligen inte vän med mitt hem...

Simon som kom hem från affären hittade mig i översvämningen och berättade om hans upplevelser från månaderna på Hisingen. Mitt i natten började det läcka under vasken vid golvet, massor av vatten. Han torkade upp men det bara fortsatte så han ringde och väckte pappa för att få råd. Pappa berättade om exploderade, läckande element när han bodde i Göteborg. Simon torkade upp vatten hela natten och hällde ut det i badrummet men rören läckte så att allt hamnade i köket till slut i alla fall. På morgonen kunde han få tag på hyresvärden som sa: Jaså, men då kontaktar jag en rörmokare... men nej nej idag kan han inte komma...! Simon fick gå till sitt möte på arbetsförmedlingen zombietrött efter en sömnlös blöt natt. Men när han kom hem var faktiskt vattenläckan fixad.
Jag skrattade tillräcklig för att förlänga livet med en halvtimma, minst!






Mustascherna ska skickas till Designtorget, som redan har sålt 170 stycken hittills i år räknade vi ut.





Tidigare inlägg
RSS 2.0